Superhjälten alla postkoloniala samhällen längtar efter

Marvels superhjältefilmer har under de senaste åren dominerat biosalongerna. Vi har fått se karaktärer som Kapten Amerika, Thor, Iron man och Spiderman rädda världen från onda krafter. Nu är jag ingen Marvelexpert men filmerna och karaktärerna har blivit en stor del av populärkulturen. Precis som alla hjältar så slåss de för samhällets svaga och oskyddade. De slåss mot tyranner, för rättvisan. Och för det mesta är superhjältarna mer eller mindre samma person, en vit stark man i ett vitt västerländskt samhälle. Men det finns en Marvelkaraktär som sticker ut.
Black Panther gjorde sin debut som serietidningskaraktär i juli 1966, några månader innan Black Panther Party bildades. Serien var den första i sitt slag att ha majoriteten svarta karaktärer. Black Panther är kungen och beskyddaren av det utopiska riket Wakanda. Det är ett undangömt samhälle på den afrikanska kontinenten som i hemlighet levt parallellt med resten av världen i tusentals år. De har undkommit kolonisatörernas våldsamma plundring­ar och allt beror på ett magiskt mineral som skyddat dem genom alla år. Mineralet har genererat avancerad teknologi som i sin tur gett riket välstånd, jämställdhet, hälsa och rättvisa.
Nu finns Black Panther som film och jag dras in i utopin där det finns stolthet och värdighet i den egna kulturen. Värdighet i alltifrån kläder till historia. Stolthet i att de själva valt sin egen väg. Och jag tänker att det här är den filmen som alla postkoloniala samhällen drömmer om. En utopi som är fri från den vita mannens förtryck och börda.
Det är kanske så som samhällen i Asien och Sydamerika skulle se ut bara kolonisatörerna höll sig borta. Visserligen saknas ett magiskt mineral, men det är ändå skönt att drömma sig bort i dessa tankar. Tänk om…

Samtidigt väcker det utopiska samhället dilemman hos karaktärerna i filmen. Spionen Nakia ägnar sitt liv åt att rädda kidnappade kvinnor och barn från människohandel runt om i Afrika. Hon ser orättvisorna som råder i den verkliga världen och hon vill inte leva ett tryggt liv i paradiset utan att hjälpa dessa människor. Hon kan inte leva med vetskapen om att hennes afrikanska systrar och bröder lever i förtryck.
Men den nykrönte Black Panther är tveksam till Nakias idéer. Visst håller han med om den moraliska aspekten, men han tror att deras rike skulle bli invaderat av giriga kolonisatörer som kommer att stjäla deras mineral och på så sätt gör slut på Wakanda.
Det är här det blir intressant. För den som känner till den postkoloniala historien vet mycket väl att det inte kommer att gå bra för ett land i Afrika med rika naturresurser. Men kan de verkligen låta oskyldiga människor lida?

Den nutida afroamerikanska författaren Rashid Darden menar att ”varje fantasi borde börja med idén om att Afrika har blivit avkoloniserat av vita”. Han tänker på Wakanda som en fiktiv plats men också som en idé.
Black Panther är en film som vänder på våra postkoloniala idéer, som vrider om vår moraliska kompass. Allt i en verklighet med starka och vackra svarta personer. Den ger oss nya mönster för vår historia, vår nutid och förhoppningsvis vår framtid. Det är en film som alla borde se, speciellt om du, precis som jag, längtar efter andra möjligheter i en postkolonial värld.

Valentina Barrios

 

FILM

Black Panther
Manus: Ryan Coogler och Robert Cole.

Regi: Ryan Coogler.

Medverkande: Chadwick Boseman, Michael B. Jordan, Lupita Nyong’o mfl.

Marvel Studios/ Disney 2018

Dela