Olja och krig är tvillingar

Internationalen bevakar kongressdebatten!

I Internationalens serie om motioner till Vänsterpartiets kongress pratar vi den här veckan med Åke Eriksson som fått Vänsterpartiet i Nacka att ställa sig bakom en antimilitaristisk motion. Han hoppas att den drar igång en debatt om Nato på vänsterkongressen.

Försvarsfrågan kommer upp på vänsterpartis kongress, tack vare en motion från Vänsterpartiet i Nacka utanför Stockholm. Så här skrev vi: ”Vi föreslår att följande stycke läggs till valplattformen, insatt som ett nytt andra stycke i avsnittet Investera i klimatet (rad 130):
Ett av de största hindren för lösningen av klimatkrisen är de krig, de militära övningar och den vapenproduktion som i dag plågar världen. En röst på Vänsterpartiet är en röst för att Sverige bryter det så kallade värdlandsavtalet och annat samarbete med Nato och att Sverige ratificerar FN:s förbud mot kärnvapen. Svenska soldater ska inte, som nu, delta i krig utomlands. Den svenska insatsen i Mali ska omedelbart avslutas. Vi vill sätta stopp för svensk vapenexport.”
Förslaget skrevs för att kunna passa in i valmanifestet och därför är det väldigt kortfattat. Jag bad Åke Eriksson, som skrev motionen, att förklara lite mer hur han tänkte.

– De här punkterna borde vara den minsta gemensamma nämnaren för oss vänsterpartister i försvarsfrågan, oavsett om vi är för ett alliansfritt militärt försvar eller avrustning och icke-våldsförsvar, som jag är.
Det var bra att vi valde att lämna in en motion som är ett tilläggsförslag till valplattformen. Nu har partistyrelsen föreslagit att det bara är motionerna om valplattformen som ska behandlas. De andra motionerna i försvarsfrågan försvann då tillsammans med alla andra övriga motioner. Men nu kommer frågan upp som tur är, för det hade ju varit väldigt märkligt om vårt parti hade hållit kongress mitt i vapenskramlet och krigshysterin – utan att säga ett ord i frågan!

Åke Eriksson gick i sin första demonstration mot kärnvapen som tolvåring.

Vad tycker du man kan göra, mitt i vapenskramlet?
– När Sverige 2017 skulle visa att vi kunde uppfylla Värdlandsavtalet med USA hölls en enorm militärövning tillsammans med Nato. Den hette Aurora 17. Krigsfartyg från alla håll trängdes i Östersjön och medan amerikanska pansarvagnar rullade in i Sverige var jag med och ordnade en annan sorts övning, en fredsövning. På Åland samlades folk från Sverige, Finland och Ryssland. Vi diskuterade och planerade hur krigsmotståndare i våra länder kan agera vid olika stadier i förvärringen av ”säkerhetsläget”. Ett resultat blev att vi var överens om att fredsaktivisterna i varje land i första hand måste rikta sina krav och aktioner mot den egna regeringen. Ett annat resultat var att flera av de ryska deltagarna fick kontakter med likasinnade ryssar som de inte hade funnit hemma. Det bidrog förstås till att stärka det svåra arbete som den lilla fredsrörelsen bedriver i Putins Ryssland.
Vi som var arrangörer försökte få med svenska politiker. Vänstern tackade nej, men från Miljöpartiet kom Annika Lillemets, Valter Mutt och Carl Schlyter. Annika och Valter är numera vänsterpartister och Carl jobbar för Greenpeace.

Varför är det så viktigt att markera så hårt i Nato-frågan?
– Vårt land är redan djupt insyltat i Nato. Det räcker inte att, som Socialdemokraterna gör, säga nej till att ta det där sista steget till fullt medlemskap. Vi måste bryta med Nato för att verkligen kunna vara alliansfria.

Motionen nämner särskilt den svenska insatsen i Mali. Varför det?
– Insatsen i Afghanistan var en följd av samarbetet med USA och de svenska JAS-planens deltagande i flygraiderna mot Libyen var dessutom ett tillfälle för Saab att göra reklam i verkligheten för sin exportprodukt. Irak, Afghanistan, Libyen var olika konflikter men allt var led i det stora kriget om oljan. Fossila bränslen och krig är tvillingar.
I Mali är det en annan råvara som spökar, uranet. Den gamla kolonialmakten Frankrike vill säkra sin tillgång på uran för att driva sina kärnkraftverk och ladda sina kärnvapen. Sverige och Frankrike har ett omfattande samarbete kring utveckling av nya vapentyper. Ett exempel är det förarlösa bombplan som togs fram av ett europeiskt, i första hand svensk-franskt projekt – som kallades nEUROn. Prototypen till denna drönare skulle byggas av Saab i Linköping. Till detta bidrog svenska staten med 80 miljoner direkt och samtidigt gavs löfte om att beställa en ny modell av JAS från Saab för 600 miljoner.
Vänsterpartiets ledning anslöt sig till detta den 21 december 2005, en följd av att vara ett samarbetsparti med Socialdemokraterna. Fyra år senare satt Lars Ohly i ett program i Tv4 och sa att det hade varit ett väldigt dumt beslut och att han egentligen delar fredsrörelsens värderingar!

Vad har du att säga om partistyrelsens motivering för att kongressen ska avslå motionen?
– De skriver att ”Vänsterpartiet kommer förstås att berätta om vår politik för den som undrar hur vi ser på krig och fred, men partistyrelsen tror inte att det är frågor som har alls samma potential att få genomslag som till exempel klimatomställningen eller ekonomisk trygghet”.
Produktion för militära syften och all militär verksamhet här i världen är en av de stora källorna till klimatkrisen. Klimatomställning och bibehållen militär går helt enkelt inte ihop. Att påstå något annat är antingen bevis på skrämmande okunnighet eller att man är så kortsiktigt taktisk så att man tappar kompassriktningen. Jag misstänker att viljan att framstå som regeringsdugligt parti spökar här.
Om partiet väljer att tiga i frågan om krig och fred i valrörelsen så återstår inget annat för fredsrörelsens aktiva än att rösta på Feministiskt initiativ.

Tror du att det finns en chans att få igenom den här motionen?
– De här frågorna diskuteras alldeles för lite i Vänsterpartiet. Mitt främsta syfte när jag skrev var att frågan över huvud taget skulle komma upp till behandling. Jag hoppas att många går upp och yrkar bifall och att någon begär votering.

Arnold Jeppsson