Efter två års uppehåll samlades i förra veckan återigen Ende Gelände till massaktioner mot fossil infrastruktur i Tyskland. Måltavlan den här gången var inte brunkolgruvorna, utan de fossilgasanläggningar som skjuter upp som svampar i den förtorkade jorden. Som svar på kriget i Ukraina har den tyska staten i år gett klartecken till ett dussin nya gasterminaler. Därtill har flera kolkraftverk på nytt öppnats, men ironiskt nog kan kol inte fraktas på Rhen, eftersom den ihållande torkan har sänkt vattnet till nivåer som inte längre rymmer pråmarna. Andreas Malm var där.
PÅ PLATS | Andreas Malm
Tyskland är denna sommar bara snäppet från samma katastroflägen som i Frankrike och Italien, med torka, skogsbränder och extrema värmeböljor – men ändå byggs alltså ny fossil infrastruktur i högsta fart.
I denna situation intervenerade Ende Gelände med en aktionsvecka som tog sikte på fossilgasen. Innan pandemin nådde rörelsen sin hittillsvarande topp med omkring 6000 deltagare. Årets läger i en park inne i Hamburg samlade omkring hälften så många, en avspegling av klimatrörelsens numerära försvagning sedan vågen 2019. Likafullt befäste Ende Gelände härmed sin ställning som den mest betydande grenen av den europeiska rörelsen: ingen annan har kapaciteten att samla så många till organiserade aktioner som avbryter fossilvansinnet, om än bara tillfälligt.
Kvalitativt nytt för i år var inriktningen på sabotage. För första gången hade Ende Gelände skrivit in i sitt ”aktionskonsensus” – det principdokument som deltagarna har att förbinda sig till – att man hädanefter inte bara tänker blockera utan också förstöra fossil infrastruktur. Tanken är att de installationer som ockuperas ska ha fått bestående materiella skador när aktivisterna väl lämnar platsen. Ett av fyra ”finger” – Ende Geländes berömda taktik är att dela in deltagarna i kolonner eller ”finger”, där alla har vita overaller men följer ett frontkommando som går under en fana i en viss färg – genomförde på fredagen en räd som uppnådde just det målet.
Mitt i natten plockade bussar upp ett par hundra aktivister i det gröna fingret från parken i Hamburg. De kördes i tre timmar till kuststaden Wilhelmshaven, där en fossilgasterminal är under uppbyggnad. Polisen var oförberedd, till den grad att det gröna fingret kunde promenera rakt in på byggarbetsplatsen och ta den i besittning. Under dagen genomförde aktivisterna ett svep av sabotage – nycklar gömdes, verktyg begravdes, fordon fick sina däck tömda, komponenter till pipelines vandaliserades – medan arbetet stod stilla. Hur finansiellt omfattande skadorna var stod dock inte klart.
| LÄS OCKSÅ: Det brinner!
På lördagsmorgonen tågade sedan omkring 2 000 aktivister i de gyllene, rosa och lila fingrarna ut från parken mot Hamburgs hamnområde. Alla tre lyckades upprätta blockader av de utsedda måltavlorna. Repressionen var intensivast vid kolkraftverket Moorburg, där en del av det lila fingret tog sig upp på en bro och stoppade kolfrakten, medan en annan misslyckades med att blockera ett järnvägsavsnitt. Polisen satte här in en kombination av vattenkanoner, pepparsprej och batonger mot de alltid fredliga aktivisterna – inga kravaller tillåts under Ende Gelände, enbart försök att bryta igenom polislinjerna med kroppar som enda vapen – vilket resulterade i ett stort antal skador, från blessyrer till brutna ben och andningssvårigheter. Under nio timmar var dock delar av Hamburgs hamn försatta ur bruk.
Som vid alla klimatläger som Ende Gelände genomfört sedan 2015 lyckades så aktivisterna upprätta sina planerade blockader – en obruten resultatserie få andra rörelser kan uppvisa. Frågan om fossilgasexpansionen pressades upp på dagordningen, och Ende Gelände vinnlade sig om att ge utrymme för röster från bland annat Argentina och Colombia, där utvinningen av fossilgas för export till Europa orsakar stort lidande och ekologisk ödeläggelse. Det antikoloniala perspektivet var framträdande under lägret.
Ende Gelände fortsätter att inspirera klimataktivister runt om i Europa, och inom kort organiseras läger enligt samma modell på andra håll: i Venedig i början av september, i Belgien i slutet av oktober. Rörelsen tycks också följa Ende Geländes satsning på taktisk eskalering. Mer sabotage är att vänta.
FOTO: FABIAN STEFFENS