”Vi måste skapa tryck underifrån”

Runtom i Sverige förlorar människor sina hem genom så kallade renovräkningar. Fastighetsbolag, med kortsiktigt vinstintresse som enda fokus, chockhöjer hyror efter renoveringar som ingen har frågat efter. Trots att vi har en av världens starkaste hyresgästföreningar. Hur blev det så? Och vad behöver göras för att ändra på det?

FOKUS | Emma Lundström

En gång i tiden hade vi i Sverige en stark besittningsrätt. Den var stommen i det svenska bruksvärdesystemet och den finns fortfarande kvar i lagen. I praktiken har den blivit betydelselös. Om du inte har råd med en hyreshöjning på 50 eller 60 procent. De omfattande renovräkningarna som sker är resultatet av att både de privata och de allmännyttiga hyresvärdarna följer de minimala lagkraven, varken mer eller mindre. En av de främsta anledningarna till detta är Allbolagen som trädde i kraft 2011. En lag som alltmer urholkar bostadssystemet.
Under panelsamtalet ”Hur tar vi hyreskampen vidare?” på Marx22 på ABF-huset i Stockholm inleder moderator Maria Wallstam med att berätta att Allbolagen bland annat har gjort att nyproducerade lägenheter har hyror som nästan är lika höga som de skulle ha varit om vi hade haft marknadshyror i Sverige.

Maria Wallstam är doktorand vid Institutet för bostads- och urbanforskning i Uppsala. Hon har varit involverad i hyresgäströrelsen i Kanada och arbetat som förhandlare för Hyresgästföreningen.

– Överlag kan vi se att förhandlingsöverenskommelser blir alltmer frånvända hyresgästernas verklighet och deras inkomster. Den svenska hyresmodellen, baserad på bruksvärdeshyror, håller på att uppluckras och blir alltmer ihålig. Om vi fortsätter på det här spåret, även utan marknadshyror, så kommer bostadsorättvisan fortsätta och renovräkningarna öka. Samtidigt ser vi att de aktivister som gör motstånd mot utvecklingen blir avstängda från Hyresgästföreningen, säger hon och beskriver en förening som genom årtiondena blivit alltmer institutionaliserad och professionaliserad. Hyresgästföreningen är beroende av det hyressättningssystem vi har idag och finansieras också delvis av avgifterna för förhandlingarna:
– Det är inte förvånande i denna kontext att det inte är Hyresgästföreningen som leder kampen mot renovräkningar, flyttvräkningar och utförsäljningar. Istället är det nya hyresgäströrelser som växer fram och driver dessa frågor.

Historikern Hannes Rolf – också han från Institutet för bostads- och urbanforskning – har skrivit boken När hyresgästerna gjorde uppror. Han sätter dagens konflikter och utmaningar i ett historiskt perspektiv och berättar om hyresgäströrelsens historia i Sverige. Om en förening som en gång i tiden fokuserade på kamp och motstånd.
Hans kollega, Åse Richard – doktorand i kulturgeografi vid Institutet för bostads- och urbanforskning – är bostadsaktivist i Uppsala och medlem i nätverket Alla ska kunna bo kvar. Hon har också varit med och arrangerat Bostadsvrålet i flera år. Hennes fokus ligger på renovräkningar och det lokala motståndet mot dem – sedan det område där hon själv bor, Gränby i Uppsala, drabbades 2011. Hon är en av dem som har försökt att engagera sig i Hyresgästföreningen och stött på motstånd mot tankar kring ett förändrat arbetssätt som skulle gagna orterna, istället för bostadsbolagen.
Åse Richard berättar att en och en halv miljon hyreslägenheter har renoverats sedan renovräkningarna började i och med Allbolagen. Hyreshöjningen som följer ligger ofta på 50 procent, ibland mer än hundra procent.

– Boverket visade redan 2014 att de renoveringar som görs nu tvingar fram en omstuvning av våra redan kraftigt segregerade städer. Det händer inte var som helst utan i första hand i miljonprogramsområdena, säger hon och påpekar att en viktig sak är att pensionsfonderna började investera i fastigheter på 90-talet. AP-fonderna bildade då flera bostadsbolag, bland annat Rikshem som hon själv bor i.

Under 2010-talet gick Rikshem från att äga fastigheter för åtta miljarder till 23 miljarder på bara några år. Varför? För att avregleringen som skedde på 90-talet, spikades fast i Allbolagen.

– Den innebar en stor förändring av systemet. Men det blev inga stora protester. Den smögs förbi som kronan på verkat av tjugo års avreglering. Systemförändringen hade redan varit på väg. Det Allbolagen gjorde var att den spikade fast förändringsinriktningen, som var att sätta hyresrätten på en marknad, att avreglera bostaden och göra den till en vara, säger hon och fortsätter:
– Den visade de institutioner som sitter på kapitalet, till exempel pensionspengarna, att det är den här vägen vi ska gå.

Bara några månader efter att Allbolagen infördes, värvade Rikshem en ny vd, Jan-Erik Höjvall. Han kom direkt från Akelius. Ett stort privat svenskt fastighetsbolag som gör investeringar i Sverige och internationellt. Därifrån kom affärs­idén att renovera hyreshus i Sverige. Att riva ut inredning, ersätta med billigt, nyproducerat material, och höja hyran. En logisk följd av den avreglering som skett sedan 90-talet, menar Åse Richard. Av den kommodifiering som spikades fast i Allbolagen.
Även allmännyttan genomför renovräkningar. Förhandlare inom Hyresgästföreningen vittnar om att de kommunala bolagen följer efter storkapitalet.

Aktivisten Åse Rickard har tampats med såväl bostadsbolag som en trög hyresgästförening.

– Renovräkningen har inte fällt någon regering. Även om det leder till att marknadshyror införs bakvägen. Den politiska kontexten ändras, systemet urholkas gradvis och hyresgästens position blir alltmer marginaliserad, säger Åse Richard och menar att det bara är i det lokala motståndet som det har bränt till under de senaste tio åren:
– Maktrelationen är helt galet ojämn, men man har stört med lokalt engagemang. Pennygången i Göteborg. Gränby, Eriksberg och Hagsätra i Stockholm, Mariehem i Umeå, Vita björn i Göteborg. Just nu kämpar hyresgäster i Bergshamra som galningar för att bo kvar i det kommunala bolaget Signalisten. I Husby och Sundbyberg finns Ort till ort.

Men Hyresgästföreningen samlar inte upp det lokala engagemanget. Istället bildades nätverket Bostadsvrålet 2013. Där lyfts behovet av en socialt hållbar bostadspolitik och nätverket utgår mycket från de lokalt engagerade grupperna. Rörelsen Nej till marknadshyra – Ja till en socialt hållbar bostadspolitik har också vuxit fram de senaste åren och tagit frågan om marknadshyror hela vägen upp i riksdagen.
Dessa rörelser har vuxit fram i skuggan av Hyresgästföreningen. Tillsammans har de ändrat det bostadspolitiska motståndet. Hyresgästföreningen är förvisso störst, men inte alltid det självklara valet, menar Åse Richard som på många håll har sett att Hyresgästföreningen inte stödjer den mer aktionsbaserade lokala och ibland konfrontativa organiseringen som har vuxit fram:
– De hänger sig kvar i ett system av samförstånd som alltmer äter upp deras egen maktbas. Hyresgästföreningen är inte passiv lokalt. Istället är den väldigt aktiv med att stoppa organiseringen. På ganska brutala sätt går Hyresgästföreningens tjänstemän och förtroendevalda runt i de lokala områdena och stoppar gryende engagemang som skulle kunna bli motstånd.

I Gränby blev renoveringen klar 2016. Åse Richards berättar om ett bostadsområde som är förändrat i grunden. Sociala band har brutits. Fattigdom, trångboddhet och beroende av socialtjänsten har ökat.

– Fastighetsägaren Rikshem fortsätter att jävlas. De har jättemånga konstiga saker för sig. Vardagen blir svår när tvättstugorna inte funkar, när låsen till dörrarna inte funkar, när lamporna inte funkar. De lät hundratals lägenheter stå tomma under två år. De försökte sälja ut 250 lägenheter 2016, men det stoppades av hyresgästerna. De har ett helt vansinnigt projekt som de kallar Nollställning där de hänvisar till ”ordning och reda”, vilket de kommunicerar i tal och skrift, säger hon och förklarar att de inom det projektet har tagit bort 220 träd och massor av buskar och rivit 16 lekplatser:
– Innergårdarna är helt tomma. Folk går inte dit. I somras försökte de riva de 300 fina uteplatser som hyresgästerna odlat upp efter renovräkningen. Då använde de orden ”sanitet, ordning och reda”. Men de stoppades igen, tillfälligt, av hyresgästerna. Vi har en kampanj nu, tillsammans med Allt åt alla Uppsala, där vi försöker stoppa helt vansinniga flytträkningar som folk får. Det är bara tillsammans vi kan stoppa den här skiten.

”Kampen för Pennygången fick Mahasti Hashemieh att först kritisera och sedan engagera sig i Hyresgästföreningen, där hon började i botten och klättrade uppåt i sina försök att påverka inifrån. Hon försökte bland annat få till stånd en klausul i förhandlingsavtalet som blockerar möjligheten för förhandlarna att gå direkt till motståndaren efter anställningen. Till slut blev hon för obekväm, vilket ledde till uteslutning.”

Mahasti Hashemieh är hyresgästkämpe från Göteborg. Hon är bland annat del av samordningsgruppen för Nej till marknadshyra och ordförande för Alla ska kunna bo kvar, den ideella föreningen som bekämpar renovräkningar och som har funnits sedan 2013. Alla ska kunna bo kvar startade när Pennygången – som första område i Göteborg – skulle renovräkas med cirka 60-procentiga hyreshöjningar. Bakom det hela låg det allmännyttiga bostadsbolaget Poseidon.
Pennygången är den värsta renovräkningen som ett kommunalt bolag har gjort i hela Sverige, menar Mahasti Hashemieh:
– Hyresgästföreningen förhandlade bakom stängda dörrar upptill den högsta renoveringsnivån. Parkett i golvet. Dörrfoder i ek. Stötdämpande köksluckor. De frågade aldrig oss. Vi fick veta det via fastighetsägaren. Förhandlaren blev senare anställd av Poseidon.
Kampen för Pennygången fick Mahasti Hashemieh att först kritisera och sedan engagera sig i Hyresgästföreningen, där hon började i botten och klättrade uppåt i sina försök att påverka inifrån. Hon försökte bland annat få till stånd en klausul i förhandlingsavtalet som blockerar möjligheten för förhandlarna att gå direkt till motståndaren efter anställningen.
Till slut blev hon för obekväm, vilket ledde till uteslutning.

Mahasti Hashemieh tycker att alla hyresrättsinnehavare måste kritisera hyressättningssystemet. Hon förklarar att av 1,9 miljoner befintliga hyresrätter förhandlas 1,5 miljoner av Hyresgästföreningen enligt lag. För det tar de tolv kronor per månad, per hyra, vilket ger en intäkt på 213 miljoner kronor.

– Det är en multimiljonbusiness för Hyresgästföreningen. De vill inte så gärna bli av med förhandlingsrätten, säger hon och menar att förhandlingsprocessen är odemokratisk. Liksom hela bostadsmarknaden:
– Vi behöver jämna ut de bostadspolitiska åtgärderna genom generella skatte­omläggningar och sätta ett inkomsttak för hushåll som kan utnyttja rotavdrag. Så att de rika, som inte ens behöver utnyttja det, stoppas. Medan folk som bor på landsbygden och behöver renovera och energieffektivisera sina kåkar, och inte har stor inkomst, absolut får det.
Förra året gick 30 miljarder i stöd till ägda bostäder i form av rot- och ränteavdrag.

Ilhan Kellecioglu är aktiv i Ort till ort och författare till Rapport inifrån Hembla­helvetet som kom 2019. Han brinner för lokal organisering och motstånd. Han är också aktiv i Hyresgästföreningen, även om han tror mer på lokal mobilisering. Han berättar att den omskrivna hyresvärden i Husby, Hembla, har bytt namn till Victoriahem. Victoriahems ägare är Vonovia.
Härom veckan satt han i ett Hyresgäst­föreningsmöte med Victoriahem och ifrågasatte företagets kommande tioprocentiga hyreshöjningar. Han tycker att Hyresgästföreningen borde kritisera detta med utgångspunkt i att Vonovia delar ut 1,3 miljarder euro till sina aktieägare och vd:n för bostadsbolaget tjänar sex miljoner kronor per år. Själv vill Ilhan bidra till att samla upp och kanalisera den ilska som detta väcker bland dem som drabbas.
– Jag sitter med i styrelsen för Hyres­gäst­föreningen i Husby och även i styrelsen i Järva. Men jag har insett att jag inte kan bedriva den här kampen inom Hyresgästföreningen. Motstånd för mig är en alternativ organisering, säger han och berättar om Ort till ort som har funnits från 2015. Sedan 2019 finns det en lokal förening i Husby. Nu finns det även en i Sundbyberg.

Ort till ort Husby startade i samband med att Socialt center i Husby öppnade 2019. Centret består av tre olika organisationer, förutom Ort till ort finns också folkrörelsejurister och ett fackförbund. Under pandemin hade Ort till ort en kampanj som hetta Flagga gult där de krävde tre hyresfria månader och att alla vräkningar skulle stoppas. De lyckades få hyresvärdarna att tänka till och inte vräka folk under pandemin.
De har också haft en stor kampanj med krav på att Victoriahem ska kommunaliseras. Något som dagens majoritet i Stockholm Stad håller med om. Ilhan Kellecioglu får applåder när han berättar att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna har gått med på att köpa tillbaka fastigheterna i Husby så att de istället kommer att ägas av Svenska Bostäder.
Det är bara det att exproprieringslagen togs bort 2011. Bolaget måste alltså först gå ut med en försäljning.

Vonovia har, som tur är, flaggat för att det ska sälja fastigheter för 13 miljarder Euro i Tyskland och Sverige inom den närmaste framtiden. Vilket bådar gott för Husby som lidit länge nog under Victoriahem/Hembla:
– Det är ett mer eller mindre rasistiskt bostadsbolag som jobbar i förorterna runtom i Sverige. I områden där befolkningen till 90 procent har utländsk bakgrund, låg sysselsättning och låg utbildning. Lägenheterna behöver renoveras och husen rustas upp. Hyresvärden vägrar om de inte går med på en hyreshöjning på 60 procent. Där kommer konflikten in: bo i en dålig lägenhet eller ta en högre hyra. Det leder till renovräkning och bortträngning, säger Ilhan Kellecioglu och berättar att han varje vecka träffar människor och samlar in klagomål som de sedan driver i hyresnämnden och miljöförvaltningen:
– Det ökar trycket på politikerna när frågorna kommer upp på deras bord. Hyresgästföreningen säger att vi inte borde göra det. Men vi har hjälpt många människor att få underhåll av sin lägenhet.
Något som nyligen togs upp i Uppdrag Gransknings avsnitt Miljonprogrammet.

Allt handlar om lokal organisering, menar Ilhan Kellecioglu. Att knacka dörr, göra gårdsfikor, klaga på Hembla och driva en bestående kamp lokalt mot fastighetsägarna.

– Ort till ort använder den demokrat vi har i Sverige idag. Vi har ändå vissa typer av rättigheter kvar här. Institutioner som kan hjälpa till. Medier som kan rapportera, säger han och påpekar vikten av en lokal tidning som Nyhetsbyrån Järva i Husby. Och vikten av att ta intryck och knyta kontakter med lokalt engagemang nationellt och internationellt.
– Vi måste skapa tryck underifrån. Lokal organisering är viktigt. Om inte Hyresgästföreningen driver den så måste vi göra det själva.

Är det någon poäng att organisera sig och bli medlem i Hyresgästföreningen idag, undrar Maria Wallstam.
Både ja och nej, tycker Mahasti Hashemieh.

– Antingen engagerar sig alla och inser att vi sitter i samma båt och om vi inte gör något så sjunker vi allihop. Eller så lämnar vi Hyresgästföreningen och startar något annat. Det är ingen idé att stå på tröskeln, säger hon och får medhåll av Åse Richard som menar att man alltid kommer att behöva förhålla sig till Hyresgästföreningen. Men att det är lätt att bli borttrollad om man väljer att engagera sig där:
– Jag tycker att Hyresgästföreningen använder härskartekniker mot nya personer som inte kan det komplicerade systemet. När man blir mer konfrontativ så blir man utesluten.
Ilhan Kellecioglu instämmer och menar att Hyresgästföreningen dessutom är för byråkratisk och inte hjälper hyresgästerna med deras problem:
– De sitter med förhandlingarna och förlorar dem eftersom hyrorna går upp hela tiden. Det finns inget kollektiv i Hyresgästföreningen som trycker på underifrån och skapar stress för fastighetsägarna. Timmarna går i byråkrati och förhandlingar och man vill bara sprängas. Hyresgästföreningen har dragit sig ifrån folket. Vi måste bryta trenden underifrån och säga att kollektivet är viktigast.

▶ Renovräkning är när en hyresvärd
renoverar sitt bestånd på ett sätt som gör
att hyran höjs kraftigt och människor inte
har råd att bo kvar.


Översta bilden: Mahasti Hashemieh ansågs för obekväm och kastades ut ur Hyresgästföreningen.