Brände SÄPO upp spåren?

Gunnar Wall om skandalerna i utredningen av mordet på Olof Palme

Nej, Stig Engström, den så kallade Skandiamannen, är inte slutet på historien.
Det var budskapet från journalisten Gunnar Wall med över trettio års grävande i spåren efter mordet på Olof Palme en februarikväll 1986.

PÅ PLATS | Håkan Blomqvist

Tankesmedjan Socialistisk Politik hade bjudit in till samtal om Walls senaste bok Rättsskandalen Olof Palme: Mordet, syndabocken och hemligheterna. Det var också i Socialistisk Politiks veckotidning Internationalen som han en gång inledde sina kritiska undersökningar av omständigheterna kring mordet och utredningsarbetet. Till och med så energiskt att tidningen under sent 1980-tal blev stämd och dömd för förtal efter publicering av det så kallade ”polisspåret” som tystats ned. Att ämnet ännu engagerar framgick av det stora deltagandet på Solidaritetshuset i Stockholm förra onsdagen. Liksom behovet av att än idag bryta med nedtystandet av skumrask kring utredningen av mordet på Sveriges mest internationellt framträdande statsman.

Gunnar Wall tog med åhörarna till Olof Palmes tid och politik, 1980-talets eskalering av det kalla kriget med kärnvapenhot och alarmism inom högern och militära kretsar mot ryssen och misstänkta svenska landsförrädare och kollaboratörer. Däribland placerades Palme av de värsta hökarna och den första reaktionen bland många efter mordet var att statsministern fallit offer för någon slags komplott. Men snabbt riktades uppmärksamheten under Hans Holmérs ledning mot villospåret kurdiska PKK medan andra spaningsuppslag dumpades. Palmeutredningarnas vidare banor kom efterhand att kretsa kring ”den enskilde mördaren” av hatisk och kriminell typ (à la Christer Pettersson) tills, enligt Gunnar Wall den sista spaningen kom att ägnas åt ”skandiamannen” Stig Engström som själv sagt sig ha bevittnat mordet. Just Skandias kontorsbyggnad vid mordplatsen hade tilldragit sig utredarnas intresse. Där huserade nämligen den s k ”Stay Behindrörelsen”, en högerinriktad kårliknande organisation med syfte att bedriva militär kamp bakom fiendens linje vid en framtida sovjetrysk ockupation. Det speciella med Stay Behind var att nätverket hade direkta kopplingar till regering, näringsliv, svensk militär och NATO. Att reklamkonsulenten Stig Engström från Täby rent slumpmässigt skulle ha råkat stöta ihop med paret Palme och dessutom varit beväpnad i avsikt att mörda statsministern framstod som orimligt. Men om han hade ingått i Stay Behind?

Utredarna gjorde, enligt Wall, vad de kunde för att få fram faktauppgifter om det extremt hemliga Stay Behind-nätverket men lyckades inte. De försökte få fram SÄPOs personakt över Olof Palme på rimligen tusentals sidor – med möjliga uppgifter om hotelser, kontakter och kanske ledtrådar. Men fick till svar att mappen var försvunnen, antagligen uppbränd. Det var, menade Wall, i det läget utredarna gav upp med Stig Engström som den siste misstänkte, men utan koppling till någon komplott. Olyckligtvis var Engström då sedan en tid avliden och kunde inte kontakta någon advokat för att rentvå sig i en rättegång.

Gunnar Wall gör alls inte anspråk på att försöka lösa mordgåtan men genomlyser schabbel och villospår i utredningarna liksom de olika mörkläggningar som återkommande präglat historien om mordet på Olof Palme. En av dem handlar om den statliga passiviteten eller närmast demonstrativa overksamheten efter mordet. Den svenska militärledningen, varav flera hörde till Palmes bittraste fiender, hade i åratal under 1980-talet stått på tårna och varnat för ryska spioner, u-båtar och landsatta spetznassoldater – ryska elitförband. Ändå, när Sveriges mest internationellt erkände och omstridde statsminister mördas på öppen gata mitt under kalla krigshysterins hetsigaste dagar görs – ingenting! Ingen mobilisering för att säkra flygplatser och hamnar, inget extraskydd för regeringsbyggnader, radio- och TV-hus eller andra centrala institutioner. Och detta samtidigt som polisens rikslarm dröjde, radiotrafik och inspelningar försvann.

Bara schabbel och handlingsförlamning i en nation som togs på sängen av något otänkbart? Kanske. Men att mordet, förlamningen, schabblet och villospåren begravde Olof Palmes epok så grundligt att just de krafter han motsatte sig, militära rustningar, ökade kallakrigsspänningar, högerpolitik, nationalism och stopp för solidaritet med tredje världen, idag regerar Sverige kräver ordentlig eftertanke – liksom Gunnar Walls med fleras fortsatta grävande inte ner i mörkret utan upp i det ljus som kan bringa klarhet.