Regeringens bristande vandel

Regeringen vill göra det möjligt att utvisa asylsökande och till och med ta ifrån folk deras svenska medborgarskap på grund av brister i deras levnadssätt. Men exakt vad det betyder är inte klart, skriver Emma Lundström.

FOKUS | Emma Lundström

Det finns ett nytt kommittédirektiv från Justitiedepartementet. Det heter ”Skärpta krav på hederligt levnadssätt och ökade möjligheter till återkallelse av uppehållstillstånd Dir. 2023:158” och innebär rent praktiskt att en särskild utredare ska göra en översyn av utlänningslagen och utlänningsförordningen. En skärpt reglering ska ge ”större möjligheter dels att avlägsna utlänningar ur landet på grund av brister i deras levnadssätt, dels att kunna återkalla uppehållstillstånd även av andra skäl”.

Utredaren ska alltså föreslå hur människor ska kunna nekas uppehållstillstånd, eller få det återkallat, på grund av brister i levnadssättet, och i förlängningen kunna utvisas på grund av dessa brister. Det tål att upprepas för att riktigt ta till sig det absurda i formuleringarna. Någon ska alltså sitta och bedöma och komma fram till vad som är ett bristande levnadssätt. Men inte nog med det. Utredaren ska också hitta ”möjligheter till återkallelse av uppehållstillstånd av andra skäl än brister i levnadssättet”. Det räcker alltså inte att i största möjliga mån försöka förstå vad som skulle kunna vara ett bristande levnadssätt och sedan efter bästa möjliga förmåga undvika ett sådant levnadssätt. Du är ändå inte säker.

Vad det handlar om är att den svenska regeringen vill skylla de stora gapen i samhället på invandringen. Avvecklad välfärd och bråddjupa ekonomiska klyftor har ingenting med saken att göra enligt Kristersson och hans gäng. Inte heller att Sverige har blivit ett skatteparadis för de superrika, samtidigt som en stor del av befolkningen lever i utkanten av marginalen och städar svart åt dessa superrika för en lön som är ett skämt.

I utredningsdirektiven står det istället att det är ”de senaste årens omfattande invandring i kombination med bristande integration” som ”har bidragit till att Sverige i dag står inför stora utmaningar med utanförskap och kriminalitet”. Regeringen framställer sig som oerhört ansvarstagande, för den vill verkligen bryta trenden och ”vända den negativa utvecklingen”. Därför ska det genomföras omfattande reformer för att ”åstadkomma en ansvarsfull, stram och långsiktigt hållbar migrationspolitik”.

Smaka lite på de orden: ”En långsiktigt hållbar migrationspolitik.” Formuleringen visar att den sittande regeringen har lärt sig vissa uttryck som är aktuella idag. Det är bara det att den missat att orden borde användas i ett helt annat sammanhang: när det handlar om att ta klimatansvar. Byt ut ”migrations” mot ”klimat” så skulle det se bättre ut. Men det akuta klimatansvaret är regeringen inte särskilt intresserad av. Det är mycket roligare att leka med bruna idéer tillsammans med Sverigedemokraterna.

Vi har ju en nyligen fått veta att vi har en statsminister som tycker att ”Israel har rätt till folk…” En sådan statsminister är öppen för det mesta när det gäller att skilja på folk och folk, och vilka folkrätten och de mänskliga rättigheterna faktiskt gäller. Därför är det inte konstigt att regeringen konstaterar i utredningsdirektiven att lagen borde ändras så att det ”i högre utsträckning” ska finnas ”förutsättningar att kunna avlägsna utlänningar ur landet med hänsyn till brister i levnadssättet”. Det här med brister i levnadssättet är uppenbarligen väldigt avgörande för regeringen. Vilka brister det rör sig om är oklart. Troligen handlar det inte om sådana brister som att vaska dyra alkoholhaltiga drycker och bete sig svinigt på krogen, eller att sno åt sig skattebetalarnas pengar genom att skapa stora friskolekoncerner där ingenting handlar om elevernas utbildning, allt om ägarnas vinster. Eller att säga att Israel har rätt till folk…

Utredningsdirektiven skulle vara komiska om de inte var så farliga. Det framkommer som sagt att utredaren inte bara ska titta på brister i levnadsättet och eventuell brottslighet, nej utredaren ska även göra ”en översyn av regleringen om återkallelse av uppehållstillstånd i syfte att möjliggöra fler återkallelser än i dag på grund av andra skäl än brottslighet och andra brister i levnadssättet”. Vad det kan komma att innebära i praktiken är svårt att ens föreställa sig.

Men en sak står klart och tydligt i direktivet. Där föreslås att uppehållstillstånd ska kunna dras in om en person säger saker som ”hotar den svenska demokratin eller är systemhotande”. Det vill säga uttalar sig på ett sätt som i sig inte är olagligt, men som regeringen anser är skadligt för staten. På så sätt skulle det bli möjligt för Ulf Kristersson och resten av Tidölaget att bura in och utvisa människor som utnyttjar den svenska yttrande, mötes- och rörelsefriheten. De skulle inte behöva bekymra sig om någon opposition för all opposition skulle kunna klassas som skadlig för staten.

Välkommen till det nya Sverige. Här kan allting hända. Vi kan till och med bli en diktatur. För bara i en diktatur är det olagligt att säga vad man vill om makten utan att hamna i fängelse. Är det att dra för stora växlar på utredningsdirektiven? Egentligen inte. Människor som har fått uppehållstillstånd i Sverige ska kunna slängas ut, inte bara om de begår brott eller på annat vis beter sig på ett bristande sätt, utan även om de uttrycker sig kritiskt eller på ett sätt som kan uppfattas som skadligt för den svenska staten, alltså för regeringen Kristersson.

Vi har redan sett vad som har hänt i samband med utvecklingen kring Nato och Turkiet. Hur kurdiska människor, som tidigare hyllats som hjältar för sina insatser mot Islamiska Staten, utlämnats till diktaturen Turkiet som om de vore en bit bröd på förhandlingsbordet. Det är uppenbart att de länder som Kristersson och hans gäng vill hålla sig väl med kan få lite vad som helst i utbyte. Även människoliv.

Allt det här fanns redan på tapeten i Tidöavtalet. I Asylrättscentrums analys av detta avtal när det gäller just så kallad ”bristande vandel” påpekas att ”en konsekvens om förslaget genomförs kan bli att handlingar eller beteenden som är tillåtna – och inte medför sanktioner för svenska medborgare – kan leda till att en utländsk person bosatt i Sverige riskerar att mista rätten att vara fortsatt bosatt och arbeta i landet”.

Precis som i de nya utredningsdirektiven är det i Tidöavtalet väldigt oklart vad som kan räknas som bristande vandel. Men Sverigedemokraterna tycker uppenbarligen inte att det är komplicerat. De vill kunna göra invandrare statslösa om de ”svikit sina medborgerliga plikter och blivit en fara för det svenska samhället”. Efter landsmötet i Västerås i helgen är det troligen en del av partiets principprogram. Lika vagt och ganska snarlikt regeringens direktiv. Som om de kommit fram till det tillsammans. Det här med att människor ska kunna skickas ut på egentligen inga riktiga grunder alls.

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) har redan luftat en förhoppning om att Sverige ska kunna göra personer statslösa. Till Ekot har han sagt att han vill att Sverige ska utreda möjligheterna att säga upp personers medborgarskap även om de inte är medborgare i ett annat land. När utredningsdirektiven presenterades av regeringen sade migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) att en förutsättning för att vara en del av det svenska samhället är att ”följa svenska lagar och respektera grundläggande svenska värderingar”

Hör och häpna. Migrationsministern tycker alltså att svenska lagar och grundläggande svenska värderingar ska följas. Det tycker jag också. Och jag skulle gärna se att regeringen tog sina egna ord på allvar. För svenska värderingar är demokratiska. Svenska värderingar och lagar innehåller sådant som yttrande- och mötesfrihet. Regeringen behöver kanske påminnas om att mötesfriheten är reglerad både i Regeringsformen och i Ordningslagen. I andra kapitlet, 24:e paragrafen i regeringsformen står det att mötes- och demonstrationsfriheten endast ”får begränsas av hänsyn till ordning och säkerhet vid sammankomsten eller demonstrationen eller till trafiken”. I övrigt får dessa friheter bara begränsas av hänsyn till rikets säkerhet eller för att motverka farsot.

Regeringen behöver kanske också påminnas om att efterleva vår grundlag när det gäller yttrandefriheten. Där står i första kapitlets första paragraf att vi genom olika medier har rätt att ”offentligen uttrycka tankar, åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst”, liksom att yttrandefriheten ska säkra ”ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt skapande”.

Det har länge varit en svensk värdering hos en stor del av befolkningen att det är vettigt att ta emot och skydda människor som av olika anledningar tagit sin tillflykt till det här landet. När regeringen tillät nazisterna att frakta saker med tåg genom Sverige under andra världskriget var det en svensk värdering i Västerbottens inland att smörja in järnvägsrälsen med fett så att godstågen skulle få det svårt att ta sig fram. Det har varit en svensk värdering att ge utrymme för en bred press där olika röster får komma till tals. Det har varit en svensk värdering att värna yttrandefriheten till varje pris. För alla som bor och lever i det här landet.

Det är inte invandrarna som trampar sönder vår svenska lagstiftning och våra svenska värderingar. Det är den sittande regeringen och dess bruna kamrater. Det har gått så långt att människorättsorganisationen Amnesty måste påminna statsministern om att ”alla människor har rätt att öppet kritisera makthavare och uttrycka sin åsikt – även åsikter om regeringens politik och politiska ledares agerande”.

Organisationen måste också påminna honom om att vi har en demokratisk tradition i det här landet. En tradition där det inte är upp till statsministern att diktera när eller hur yttrandefriheten gäller. Den traditionen bör även utredningskommittén ta i beaktning när den funderar över möjligheter att neka och ta tillbaka uppehållstillstånd.

Utredningen ska redovisas senast den 15 januari 2025.