Jonas Sjöstedt: ”Hoppet föds i handling!”

Jonas Sjöstedt utsågs i januari till förstanamn på Vänsterpartiets EU-valsedel och är efter sina nio år som partiordförande inte bara partiets mest väletablerade namn utan troligen det mest kända namnet i årets EU-val över huvud taget. Internationalens Lars Henriksson fick ett samtal med honom om politikens roll.

INTERVJU | Lars Henriksson

Solen skiner utanför våra fönster när vi kopplar upp oss för ett samtal via nätet. I min Göteborgsmorgon är temperaturen runt noll, utanför Jonas fönster i Hanoi är det en bit över 30 grader.

Du har ju redan suttit i EU-parlamentet i elva år, vad ska du tillbaka dit och göra?

– När jag avgick från ordförandeposten var jag rätt sliten och det var dags att lämna över. Men jag har aldrig lämnat politiken. Och är det något jag upplevt genom åren så är att hoppet föds i handling. Det är när man själv ger sig in i något som det är meningsfullt. Jag vill inte stå vid sidan och recensera.
Jag vill delta och ändra saker och ting säger Jonas Sjöstedt och radar upp frågor som han tycker är akuta: klimatet, Rysslands överfall på Ukraina, det förfärliga som nu sker i Gaza och inte minst vad den här regeringen gör med Sverige.
Politiken har gått så långt åt fel håll att vi kan hyfsa till det genom EU och den chansen tycker jag att vi ska ta. Jag vill vara med och vända det här, bli av med regeringen och arbeta för en bra ny klimatpolitik.

Det låter lite uppgivet, att det är så illa i Sverige att det bara kan rättas till genom EU? När vi arbetade mot svenskt EU-inträde såg vi EU som ett vapen i motståndarnas händer.

– Jag tar med mig argumenten från EU-kritiken. Att EU inte ska bli en förbundsstat, lobbyisternas och storföretagens makt och så vidare. Vi ska ha mer makt över statlig investeringspolitik och mindre makt för storföretagen. Men vi har inte så mycket tid.
Vi får använda de verktyg vi har, förklarar han och understryker att EU har skärpt sig och Sverige blivit så mycket sämre. Och dessutom, om vi går framåt i EU-valet är det en språngbräda mot nästa riksdagsval.

Men det är ju så att mycket av den högervridning och privatisering som hänt i Sverige har genomförts genom hänvisning till EU. Inte sant?

– Det är helt riktigt. Men idag krockar det med verkligheten. När tågen inte går på grund av avregleringen finns tryck för statlig järnväg. Samma sak med med reglerna för statsstöd. Det sätter marknadsdogmatismen ur spel. Det som skiljer Vänsterpartiet från andra är att vi inte rör oss bara i boxen. Vi vill utmana ramarna, återta staternas rätt att driva järnväg och bygga upp förnybar energi och så vidare. Det är inte statiskt och det finns andra goda krafter i EU.

Jonas Sjöstedt lyfter fram Vänsterpartiets förslag om Sverigepriser på el som ett exempel:
– Vi sa att vi måste reglera elmarknaden men regeringen sa nej. Men så gjorde Polen och Portugal det och EU anpassade sig. Vänsterns uppgift är inte att spela efter EU:s regelbok utan efter folks och klimatets regelbok. Sveriges regeringar har varit onödigt lydiga. Vi ska inte vara mer katolska än påven och slaviskt lyda alla EU-regler vare sig det gäller elmarknad, bostäder eller annat. Det går att ändra saker genom mer olydnad. Vill EU klaga på det så får vi ta den striden.

Det låter ju bra men då krävs vilja till olydnad och ett tryck för det. Hur skapar man det trycket?

– Det är en av våra uppgifter, vi som väljs. Att samverka med olika rörelser som kan vara med och skapa det trycket underifrån. Skälet till att EU skärpt sin klimatpolitik är klimatrörelsen. Den drev politikerna framför sig i förra EU-valet som ledde till förändringar. Det är likadant med järnvägen och annat.

De flesta människor uppfattar politik som något politiker håller på med, rätt långt bort från oss vanliga människor och EU är ännu längre bort. Går det att undvika att sväljas av det parlamentariska arbetet?

– Jag kommer att vara ute i valrörelsen och träffa gigjobbare på Uber och annat. Det är full fight om deras rätt till anställning och kollektivavtal inom EU nu och då ska vi vara där. Vi ska inte bara diskutera detta i EU-parlamentet utan hos dem som cyklar med matlådor i dåligt väder.
Det jag känner mig stoltast över från mina elva år i EU-parlamentet är att vi vann folkomröstningen om EMU. Det var en ren rörelseseger över makten. Men det var också en styrka att vi var några som satt i EU-parlamentet och kunde stötta den.

Vad kan ett parti göra för att inte slukas av systemet. Inom politiken finns allt färre förtroendevalda och fler som har det som födkrok. Det påverkar också Vänsterpartiet men hur kan vi stå emot den påverkan?

– De mekanismerna finns och det är ännu värre på EU-nivå. Det finns ännu mer pengar, fler lobbyister och storföretag. Det är viktig att vara medveten om vilken vargkula man ger sig in i och inte vara naiv. Vi ska inte bli systemets representanter. Det är bra att vi inte tjusas av systemet och politiken ska inte vara något ”Vem vill bli miljonär?” Det är bra att vi har en partiskatt och att vi redovisar de olika ersättningarna.

Vår uppgift är inte att göra som en del, agera som EU:s företrädare i Sverige, understryker Jonas. Han menar att det handlar vara folks företrädare i EU och även finnas på hemmaplan och möta folk i vardagen:
– Vi kan utveckla detta i Vänsterpartiet, inte bara vinna val utan genom vad vi gör mellan valen, både i Bryssel och Sverige. Till Bryssel kan vi bjuda in fackföreningar, studenter och vänstern i vid mening till EU för att diskutera och utveckla politiken. Och vi ska vara med dem på hemmaplan, inte bara hantera det maskinen kastar över oss. Det är en allvarstid nu det finns en risk att högern och extremhögern får majoritet. Vi måste konfrontera det tillsammans med andra vänsterkrafter. Vi ska göra vår del och ta mandat av de borgerliga i valet.

Vilka krafter ser du att den svenska vänstern kan samverka med i Europa?

– Det finns stora skillnader inom vänstern. Vi har en mycket nära samverkan inom den nordiska vänstern i EU. Vi, Enhetslistan från Danmark och finska Vänsterförbundet är i praktiken ett parti där. Vi har också bra samarbete med France Insoumise, portugisiska Bloco de Esquerda och det nederländska Djurpartiet, som är ett vänsterparti. Vi har en god relation till Die Linke även om vi tycker olika i många frågor men det gör Die Linke inom sig också… Vi har också bra kontakter med Sumar och Podemos i Spanien.

– Det håller också på att växa fram nya superintressanta vänsterpartier som Razem i Polen, ett ungt grönt, feministiskt vänsterparti. Även i Ungern, Slovenien och Tjeckien växer nya partier fram som kanske inte kommer in nu men de kommer att göra det med tiden. Förhoppningsvis kommer den italienska vänstern tillbaka till EU-parlamentet och Sinn Fein ser ut att bli största partiet på Irland. Så det finns vänsterkrafter vi kan samarbeta med.

– Men det finns också vänsterpartier vi står långt ifrån som vi inte kan samarbeta med. De som ursäktar den ryska imperialismen kan vi inte samverka med.

Den senaste valkampanjen i riksdagsvalet mötte en hel del kritik med sin personfixering och reklambyrå- upplägg. Hur ska denna EU-valskampanjen undvika detta?

– Jag har varit ute mycket i partiet och vi är väldigt överens, Klimatet ska vara i fokus men inte som någon slags livsstilspolitik. Det ska handla om investeringar och gemensamma lösningar. Jämlikhet och klimatpolitik.

– Vi har heller inte så mycket pengar så vi kommer att bedriva ett gräsrotskampanj med aktiviteter runt om i landet. Vi är det enda parti som inte kommer att ha en Stockholmsdominerad valsedel. Jag kommer att ha ett valmöte i Rentjärn. Det kommer nog ingen annan att ha. Sedan trampar vi gasen i botten när jag talar på 1 maj i Göteborg. Det kommer att bli en klassisk folkrörelsekampanj.

Är det möjlig? Entusiasmen är i allmänhet rätt låg för EU-valet.

– Ja, det är ett ljummet intresse. Valet ligger på en långhelg och så men jag tror att vi kan övervinna detta. Till skillnad mot andra partier har vi ökat antalet medlemmar kraftigt. Vi har våra fel och brister men vi är de allra bästa på att ordna stora möten. Vi är till exempel det enda parti som kan fylla Gustav Adolfs Torg i Göteborg. Det säger en del om vår kapacitet.

– Vi kommer heller inte bara att prata EU utan lika mycket uppsägningarna på Sahlgrenska, arbetsvillkoren för pendeltågsförarna på pendeltågen i Stockholm och annat som berör folks vardag. Vi ska plocka ner högerns enorma hyckleri. De pratar om klimatet samtidigt som de rivit ner klimatpolitiken. De säger till och med att de vill rädda surströmmingen när de gått med på att låta stora trålare från västkusten fiska upp den sista strömmingen i Östersjön och Bottenviken.

När FN:s miljöprogram härom dagen kom ut med sin rapport om resursförbrukning och miljö visade de tydligt att det inte går att komma till rätta med problemen genom att göra elbilar och grönt stål. Det är själva tillväxten som är problemet.

– Ja, den traditionella ekonomiska tillväxten är nästan alltid förenat med ökade utsläpp. Kapitalismen är blind, dess inneboende väsen är expansion och det är därför högern är helt oförmögen att göra något åt klimatkrisen. Vi behöver ha ett annat tänkande med minskad arbetstid, kollektivtrafik, hållbart boende, cirkulär ekonomi. Samtidigt växte förnybar energi med 50 procent förra året och den kommer att konkurrera ut fossilbränslena. Det finns tecken på att det fossila minskar, till och med i Kina eftersom de satsar så kraftigt på förnybart. Social tillväxt är inte bara ökad materiell konsumtion och det är de stora utsläpparna, miljardärer och de stora företagen, som kommer att behöva dra ner mest. Vi behöver kombinera detta, den tekniska omställningen och den sociala.

– Vi kan frigöra oss från de stora energibolagen, genom lokal, kommunal förnybar energi kan vi bryta oss loss från fossilkapitalet. Vi ska se det som en möjlighet att ställa frågorna om makt och jämlikhet, avslutar Jonas Sjöstedt hoppfullt.


FOTO Karl Nordlund