På måndagseftermiddagen hade nio Seko-klubbar inom spårtrafiken i Stockholm sedan tidigare planerat en demonstration till stöd för bättre arbetsvillkor för spårtrafikspersonal. Men efter att beskedet kommit några timmar tidigare att ett avtal nåtts och att strejken inte blev av var det som om luften gick ur demonstranterna.
INRIKES | Rasmus Klockljung
Inför den lilla skara som dykt upp på Norrmalmstorg nämnde flera talare att de hade förberett anföranden utifrån att en strejk hade inletts – anföranden som de nu behövt lägga åt sidan. Istället var talen fyllda av besvikelse över att så lite uppnåtts i det nya avtalet.
En av de yrkesgrupper som skulle ha strejkat, och vars arbetsvillkor var föremål för förhandling, var fordonsstädarna. Nu resulterade avtalet inte i någonting alls för deras del, utan istället lämpas fortsatta förhandlingar över lokalt.
Victor Cruces är ordförande för klubben Seko MTR Facility management.
– Våra kollegor som städar pendeltåg, Mälartåg och tunnelbana stod alla redo för att ta fajten. Jag hade tagit fram strejkvästarna till mina kollegor i Älvsjö i morse och jag hade gärna sett att denna avtalsrörelse hade avgjorts i konflikt och inte vid förhandlingsbordet. Man har vikit sig för lätt, sade han i sitt korta tal på demonstrationen.
Kritiken var hård mot Sekos förbundsstyrelse, bland annat från Mikael Hedlund, ordförande för Seko SJ lokförare Hagalund.
– Vi arbetar i en bransch som har väldigt, väldigt många problem. Ett av problemen är våra kära arbetsköpare. Det saknas självrannsakan, det saknas kompetens många gånger, och man gillar att skylla på alla andra. Den här inkompetensen kombinerat med noll ansvarstagande blir inte bra i slutänden.
– Det väcker en stor osäkerhet när saker och ting löses vid förhandlingsbordet på det här sättet. Nu ligger ett väldigt stort ansvar hos arbetsköparna. Det ska tillsättas partsgemensamma arbetsgrupper som ska utreda viktiga frågor som har med trafiksäkerhet och våra arbetsvillkor att göra. Med tanke på den vilja och den kompetens som våra arbetsköpare uppvisar är det självklart oroväckande. Det känns inte stabilt att lägga över ansvaret på de här organisationerna när vi konstaterat att ansvarstagande inte är deras starkaste sida.
– Sekos förbundsstyrelse och verkställande utskott har ett oerhört stort ansvar i detta, sade Hedlund och fick applåder. Han fortsatte:
– Det finns all anledning till självrannsakan för dem. Jag kommer personligen fortsätta att utkräva ansvar, både från arbetsköparna men också inom de egna leden, för utan ansvarstagande människor är inte heller Seko värt någonting.
Också Viktor Risling från Seko Tunnelbanan riktade kritik mot förbundstoppen.
– Vi måste utkräva ansvar från de som styr vårt förbund, och det kan vi bara göra längst nerifrån, från golvet. Tillsammans är vi starka, vi är den näst största branschen inom Seko. Vi vet att vi får Sverige att rulla, och det ska de också förstå.
– Det kommer inte bli lätt, det kommer bli tuffa år. Men det kommer en ny kongress där vi ska välja en ny förbundsstyrelse, och då måste medlemmarna vara kvar.
– Så gott som Stockholms alla klubbar är samlade här idag, och vi har fler kompisar ute i landet som tycker som vi – nere i Skåne, i väst, uppe i Norrland. Vi ska prata med varandra och vi ska göra det tillsammans.
En av deltagarna i demonstrationen är Rainer Andersson, tidigare ordförande för Seko Pendelklubben under många år och numera vice ordförande. Han är inte överraskad över att strejken blåstes av.
– Pendelklubbens medlemmar är nog inte särskilt förvånade, vi har inte haft några större förhoppningar. För oss har hjärtefrågan varit att ha två med säkerhetstjänst ombord på resandetåg, och förbundsledningen har visat noll intresse för det kravet sedan två år tillbaka.
– Vi gjorde ett medlemsutskick nyss när vi fick beskedet, och kallade avtalet för ett svek. För städkollegorna är det lika jävligt eller ännu värre.
Frågan om ensamarbete, vilken är bakgrunden till den svåra situationen på Stockholms pendeltåg och som ledde till att många lokförare gick ut i vild strejk i april, fanns med under förhandlingarna. Men Sekos förbundsledning har varit tydliga med att den frågan inte var prioriterad, med hänvisning till att den olovliga strejken ska ha gjort arbetsgivarna avskräckta. Rainer Andersson är mycket kritisk mot den argumentationen.
– Jag har inte hyst något större förtroende, tyvärr, för förbundsledningen när det gäller den här frågan. För någon vecka sedan sade förbundsordföranden att kravet om två ombord i säkerhetstjänst var nedgraderat. Att säga så offentligt, det är så illa! Det säger det mesta. De var inte intresserade helt enkelt, och hon skyllde på lokförarnas vilda strejk. Det är så genomskinligt.
– Man har lyft fram en enda fråga, den om att lagt schema ligger, och där har man lyckats få en halvmesyr. Så vi har sett tecknen länge.
För någon vecka sedan kom beskedet att Sekos förbundsstyrelse valt att inte bevilja rättshjälp till de lokförare som deltog i den olovliga strejken och som MTR har stämt i arbetsdomstolen. Även fackförbundet ST fattade samma beslut. Det förvånar Rainer Andersson.
– Enligt en arbetsrättsjurist som jag talat med är detta första gången någonsin sedan Saltsjöbadsavtalet skrevs på för nästan hundra år sedan som ett LO-förbund har lämnat denna praxis att försvara sina medlemmar. Det är allvarligt, säger han.
– Jag tror att lokförarkollegorna är kapabla att föra sin egen talan, och ser fram mot att 120 enskilda lokförare gör det. Det rullar inte så många tåg de dagarna.
Förra veckan meddelade Region Stockholm att det pågående avtalet med MTR för pendeltågstrafiken inte kommer förlängas. Istället kommer en ny upphandling göras för vilket bolag som ska driva trafiken efter att det nuvarande avtalet löper ut i december 2026. Detta gläder Rainer Andersson.
– Det är underbart. Jag sa till vår dåvarande vd på ett stormöte att när ni försvinner härifrån så kommer vi fira med tårta. De har kört hela verksamheten i botten.
Redan under måndagen berättade flera företrädare att många medlemmar begärt utträde ur Seko. Det råder delade meningar om huruvida det är den bästa vägen att gå, men det finns samtidigt stor förståelse för de som väljer att lämna.
– Det är ofrånkomligt att det kommer bli en diskussion med andra klubbar om hur vi ska gå vidare tillsammans, säger Rainer Andersson
Kan det bli fråga om en större protest mot förbundsledningen?
– Det lär det nog bli. Det här har tagit hårt.
– Jag tror att man måste bilda nya fackföreningar. Det är min bestämda uppfattning och det har det varit under de snart 25 år jag har jobbat fackligt. Det sker inte här och nu, men det här är en grogrund för en principiell diskussion om det. Jag tror inte det händer under min livstid, men det är ingen orsak att ge upp och tro att man inte kan påverka saker och ting.
Under torsdagen förra veckan, samma dag som strejken ursprungligen skulle ha inletts, kom beskedet att den sköts upp och att förhandlingarna fortsatte. Samma dag ska enligt flera källor den centrala ombudsmannen Thomas Gorin Weijmer och den lokala ombudsmannen Carolin Evander ha petats från sina uppdrag och Sekos avtalssekreterare Ulrika Nilsson tagit över hans uppgift. Gorin Weijmer ska även ha sagt upp sig i samband med detta. Internationalen har sökt Thomas Gorin Weijmer som inte gått att nå innan tidningens pressläggning. Carolin Evander vill inte ge någon kommentar till varför hon lämnat sitt uppdrag mitt under förhandlingarna.
Bakgrundsbild: Seko Spårtrafik/Facebook. [montage]