Regeringen föreslår ny lagstiftning som möjliggör fler kärnkraftsreaktorer och på fler platser än i dag. Förslaget går nu ut på remiss. Tanken är att lagändringen ska träda i kraft i mars 2024.
INRIKES | Lasse Herneklint
Sverige riskerar att hamna på efterkälken när det gäller vindkraftutbyggnaden.
Ledande energianalytiker, investerare och företagare varnar för att investerare backar från Sverige när det gäller vindkraft och gröna investeringar. Regeringens fokus på kärnkraft, ett krångligt och långsamt regelverk, samt osäkerhet kring om planerad utbyggnad kan bli verklighet, gör att de istället vänder sig till andra länder.
Tyskland och Spanien är de länder som har mest vindkraft i Europa, räknat i installerad effekt. I Danmark kommer mer än 40 procent av all elproduktion från vindkraft, vilket är den högsta andelen i världen. Och där, liksom i Finland, har man tagit fasta på att vindkraft är det energislag som snabbast kan möta det stora behovet av ny el.
– Andra länder sätter upp volymmål och initierar en massa efterfrågestimulerande åtgärder när det gäller vätgas, havsbaserad vind och så vidare. Sverige utmärker sig i Norden, här är det allra svårast att få investerare på kroken just nu, säger energianalytikern Elin Akinci till tidningen Näringslivet.
– I Finland, till exempel, ligger fokus på att korta tillståndstider rejält för vindkraft. De har infört skarpa tidsbegränsningar för tillståndsprocesser, vilket Sverige mest pratat om, anser hon.
I Danmark byggs betydligt mer havsbaserad vindkraft än i Sverige, och där förenklas byggandet genom att staten pekar ut områden i havet som kan användas till vindkraftparker. Sedan får företag buda på byggrätten i en auktion. I Sverige kan flera företag samtidigt projektera för vindkraft i ett och samma havsområde. Först senare blir det klart om det alls får byggas någon vindkraftpark där.
Havs- och Vattenmyndigheten föreslår att Sverige ska ta efter Danmark och andra europeiska länder och låta staten ta ett större ansvar för att välja ut områden i havet som kan användas till vindkraft. På så sätt skulle tillståndsprocesserna kunna förenklas menar myndigheten.
– Vi har längst tillståndsprocesser i Europa, en process tar 10–15 år i genomsnitt medan den tar 4–5 år i Europa. Det är i princip omöjligt för investerare att veta vilka projekt som fastnar i byråkratin i Sverige och vilka som slinker igenom, anser energianalytikern Elin Akinci.
Den svenska senfärdigheten har stora risker. Den gör att andra länder redan kan ha bokat upp både områden och tillgänglig bygg- och fraktkapacitet, så att när Sverige väl bestämt sig går det inte att bygga något inom snar framtid.
Det ökade elbehovet i norr gör att företagen tävlar om att bygga vindkraftsparker i Bottenviken mellan Finland och Sverige. Två svenska projekt finns på gång men ligger inte än för beslut hos regeringen, däremot väntar sju projekt i södra Sverige på beslut. Nu finns oro för att om inte besluten snabbas på så blir det inget.
– Hamnar Sverige på efterkälken finns risken att vi hamnar sist i kön hos leverantörerna av vindkraftverk till havs. Alla båtar och vindkraftverk kan då vara uppbokade för projekt i andra länder, säger Linus Palmblad, expert på havsbaserad vindkraft på Energimyndigheten, till Dagens Nyheter.
Normalt brukar högern lyssna på näringslivet, men inte nu. Regeringen ägnar sig åt kärnkraften, och insatsen hittills angående vindkraften är att ändra direktiven till en pågående utredning som dels ska ta fram förslag till kompensation till lokalsamhällen och dem vars omgivning påtagligt påverkas av vindkraftsutbyggnad och dels om vem som ska betala. Dessutom har man varit tydlig med att staten inte heller via Svenska Kraftnät ska betala anslutningen till land för havsbaserad vindkraft. Regeringen uttalar att staten ska ”stå neutral mellan olika fossilfria kraftslag och där varje produktionsslag bär sina egna kostnader”.
Men det gäller ju inte kärnkraften, där regeringen vill ge statliga kreditgarantier på 400 miljarder kronor för investeringar i nya reaktorer.
Och förra veckan föreslogs en lagändring så att det får byggas kärnreaktorer på andra platser än där det redan finns kärnkraft. Och att bestämmelsen ska bort som begränsar antalet reaktorer i drift till tio stycken.
Men den kärnkraft som regeringen nu hänvisar till ska lösa elbristen finns inte, och om man skulle lyckas få till en nybyggnation, så kommer det optimistiskt räknat ta minst 10–15 år innan den kan leverera el. Alltså riskerar vi med regeringens energipolitik att hamna i en situation där den ökande efterfrågan på el inte kan mötas. Det kan, förutom höga elpriser, leda till att de gröna satsningar som planeras ställs in, med förlorade jobb och försämrad svensk ekonomi som följd.
MONTAGE. FOTO: STINA VIRKAMÄKI, EANNE MENJOULET