”Den svenska modellen står vid en brytpunkt”

Byggbranschen är som gjord för att exploatera migrantarbetare och den fackliga organiseringen är låg. Det är förklaringen till det senaste årets många dödliga arbetsplatsolyckor, menar Pelle Sunvisson från Solidariska byggare.

INTERVJU | Per Leander

Förra året blev ett mörkt rekordår vad gäller dödliga arbetsplatsolyckor i Sverige. 65 personer omkom på jobbet under 2023, vilket är det högsta antalet på 15 år och byggbranschen är värst drabbad. Internationalen har talat med Pelle Sunvisson från Solidariska byggare, ett syndikalistiskt fackförbund som framför allt organiserar migrantarbetare och andra som är extra utsatta på arbetsmarknaden.

– Det är fruktansvärt sorgligt att det ska behöva vara så här, säger han. Att människor ska behöva riskera sina liv för att tjäna sitt uppehälle. Sen är det också sorgligt hur lite uppmärksamhet den här frågan får. Det är så väldigt, väldigt många som dör på jobbet, men det är ingen som skriker efter snabba lösningar eller hårdare straff för att komma till rätta med det här samhällsproblemet, utan det får pågå och de mest utsatta förväntas hålla käften.

Varför är just byggbranschen så drabbad av olyckor?

– Dels beror det på att det finns en massa farliga arbetsmoment. Det är farligare att jobba på en byggarbetsplats än att sitta på kontor. Det kommer man aldrig komma ifrån. Sen är det ju också så att det är väldigt många människor som jobbar inom bygg, till skillnad från tillexempel inom jordbruket som också är väldigt riskfull bransch, men där färre är sysselsatta och därmed också färre drabbas av olycksfall, säger Pelle Sunvisson och fortsätter:

– Sen finns det en annan faktor som är avgörande. Det här är också en bransch där det finns väldigt mycket pengar att tjäna för företag som är beredda att fuska och exploatera människor. Byggbranschen är som gjord för att exploatera migrantarbetare eftersom det inte krävs några språkkunskaper. När man då inte har någon stark facklig närvaro, och facken dessutom inte har någon representation alls bland de nya grupperna, det gör ju att den oseriösa delen av byggbranschen har växt snabbare än den hälsosamma delen.

Vad behöver göras för att vända den här utvecklingen?

– Sådana här komplexa problem har sällan en enkel lösning, men man kan ändå peka på några saker som spelar roll. En sådan sak är att de myndigheter som ska ha hand om det här, som Arbetsmiljöverket, är underdimensionerade i förhållande till det ansvar de ska ha. De har inte möjlighet att utföra det arbete som skulle behövas helt enkelt, säger Pelle Sunvisson och fortsätter:

– Ett annat specifikt problem är det som ligger inbyggt i den svenska modellen. Det vill säga att alla de framsteg som har gjorts på arbetsmarknaden vad gäller arbetares säkerhet och rättigheter har gjorts genom påtryckningar från facken. Men facken blir allt svagare. Som det är nu är bara runt hälften av alla byggnadsarbetare i Stockholm organiserade, och ser man till dem som är utlandsfödda så är de som är organiserade i Byggnads försvinnande få. Det betyder tillexempel att de allra flesta arbetare som inte har svenska som modersmål, de har aldrig träffat ett skyddsombud som talar deras eget språk. De har väldigt lite kunskaper kring arbetsmiljö, de har chefer som kan bete sig hur som helst. När man inte har något fackligt skydd är man i princip rättslös.

LÄS OCKSÅ ”Dödsolyckan i Ursvik hade kunnat undvikas”

Pelle Sunvisson menar att vi står inför en avgörande brytpunkt och att det krävs en diskussion om vilket sorts samhälle vi ska ha.

– Där får man antingen tänka sig att det ska vara som vi har haft tidigare med svenska modellen, där vi har fackföreningar som fångar upp och representerar alla arbetare. Och där arbetsmarknadens parter fortsätter att diskutera med varandra och sluta överenskommelser som respekteras. Eller så får man tänka sig en annan variant där fackföreningarna blir någon sorts lobbyorganisationer som ska driva på för förändringar av lagar och så får staten hålla efter allting. Det är vid den brytpunkten vi befinner oss, säger han.

– Så man har skalat ner staten, och det kan man göra om man behåller starka institutioner på andra håll, tillexempel ett jättestort nät av skyddsombud som i princip kan serva Arbetsmiljöverket. Men när allting skärs ner och man samtidigt motarbetar fackföreningarna så att inte de heller kan göra det som skulle krävas, då rasar allting. Det är någon sorts perfekt storm vi ser nu, där staten har dragit sig tillbaka och fackföreningarna har försvagats.

Den borgerliga regeringen vill se över skyddsombudens roll med målet att frikoppla dem från facken. Pelle Sunvisson är orolig för vilka konsekvenser det skulle få, men är å andra sidan inte heller helt nöjd med hur det fungerar idag.

– Å ena sidan kan jag tycka att det är välkommet, för vi i Solidariska byggare har ibland svårigheter när vi vill utse skyddsombud eftersom vi inte har kollektivavtalet. Då kan ett annat fackförbund ta på sig uppgiften att utse skyddsombudet, fast arbetskamraterna hade velat att någon som är medlem hos oss skulle vara skyddsombud. Det är orimligt att det är så. Men sen å andra sidan finns det stora risker med att ha ett skyddsombud som inte har någon koppling till någon fackförening alls. Var kommer den personens lojalitet att ligga? I bästa fall är den helt lojal med personalen, men om man inte har någon organisation bakom sig så har jag svårt att se hur det skulle fungera, säger han.