Malmö sa nej till folkmord! 

SVT:s rapportering från den fantastiska demonstrationen som ägde rum i Malmö den 9 maj säger väldigt mycket: ”vi har inte sett några våldsamheter”. Nej, tacka fan för det. I sju månader har solidariteten med det palestinska folket manifesterats på ett mångfaldigt men fredligt sätt. Journalistikens gamar förväntade sig dock ”våldsamheter”. De blev besvikna.  

PÅ PLATS | Alex Fuentes

Mellan 15 000 till 20 000 människor slöt upp på Stortorget i Malmö och tågade sedan genom stadens gator för att skrika ut den samlade vrede mot terrorstaten Israel och västmakternas hyckleri. Att det inte blev några ”våldsamheter” i samband med den väldiga demonstrationen berodde på arrangörernas medvetna syfte att fokusera på folket i Gaza. Var det någon som verkligen gjorde allt för att uppvigla till tråkigheter var Malmös stad och polisledningen. 

Världens största musiktävling eller United by Music, som SVT kallar det, och som står på affischer som Malmö stad har satt upp står i bjärt kontrast med vad Israel gör i Gaza. 

Eurovision Song Contest hade kunnat associeras med musik, men folkmordet på palestinier i Gaza och att Malmö stad välkomnat Israels representant att sjunga på Malmö Arena signalerar något helt annat; Eurovision luktar blod. Det luktar blod för att det pågår ett folkmord och faktum är att Malmö just nu är en militariserad stad, och det skrämmer faktiskt Malmöborna. Malmöbor har i sju månader haft återkommande fredliga manifestationer mot barbariet i Gaza och ett 70-tal olika organisationer har manifesterat sin solidaritet med det palestinska folket genom kampanjorganisationen Stoppa Israel – För fred och ett fritt Palestina. Genom folkliga protester har Malmö visat att Israel INTE är välkommet till staden så länge det pågår en ockupation och ett folkmord. 

Sedan polisen utlyste ”särskild händelse” i samband med Eurovision i Malmö har det skett en eskalering som sänder ett motbjudande budskap. Polisen godkände, helt obegripligt med tanke på säkerheten man åberopar på, provocerande koranbränningar i början av maj. Det polisiära har tagit över helt och hållet och Malmö kameraövervakas, i varje hörn och bakom varje buske syns både tungt beväpnade uniformerade och civila poliser. På polisens hemsida uppmanar man Malmöbor att tipsa om eventuella misstänkta och misstänkta är vi alla som bor i staden och främst alla som tar avstånd från Israels folkmord. Polisen övervakar stora delar av Malmö med drönare och har satt upp avspärrningar och blockeringar runt hela Möllevången, eller Möllan som malmöiter kallar stadsdelen i Malmö kring Möllevångstorget och Folkets Park. 

Polisen har satt upp murliknande stängsel runt Folkets park (”Eurovision Village”), parken är belägrad och det kryllar av poliser runt omkring parken. Poliser är utplacerade med ”förstärkningsvapen” (k-pistar) utanför Folkets park som normalt framför allt besöks av barnfamiljer. Tungt beväpnade poliser syns överallt, många i polisstyrkan gör allt för att leva upp till en macho eller Rambo-ideal, endas deras aggressiva närvaro i sig uppfattas av förbipasserande som otrygghet. Polisen och väktare trakasserar och brottar ena dagen ner Aftonbladets journalist Shora Esmailian som har på sig en palestinasjal, framför hennes barn. Nästa dag cirklar ordningsvakter och cirka 40 poliser med automatvapen runt ett fåtal barn. Folkets park, ett ”safe space”? Polismotorcyklar kör runt hela Malmö på kvällarna och får folk att känna sig förföljda. Polishelikoptrar hovrar över Malmö flera dagar innan Eurovisions tävling den 9:e maj och skapar påtagligt obehag. Synen av dessa metallfåglar i luften och deras dånande oväsen för tankarna till den 12 september 1973, dagen efter militärkuppen i Chile. 

Folkets park har således blivit en militariserad zon, utan glädje och gemenskap. Tjutande polisbilar i parti och minut runt staden. Malmö stads funktionärer kommenderas att ta ner allt material man hittar som har med Palestina att göra. Polisen tar över flera gator och endast polisbilar får parkera där. Malmö stad skickar klottersanerare att tvätta bort en lagligt konstnärlig väggmålning med palestinska motiv, ”av misstag” sa Malmö stad. Polisrytteriet transporteras från Stockholm till Malmö, polisen brukar säga att polisryttare används för att skydda de som demonstrerar… ett dåligt skämt mot de som demonstrerar mot Israels folkmord lördagen den 9:e maj. 

Polisen intensifierar sitt underrättelsearbete, samarbetar med Israels Mossad, och förstärker med insatsstyrkan och beväpnade utländska polisstyrkor från Norge, Danmark samt från hela Polissverige. I Davidshall i centrala Malmö kryllar det om utländska poliser. Prickskyttar på taket ”spanar” ned på folkmassan runt området, eller i jakt samtidigt som hundratals tungt beväpnade poliser ror sig fram och tillbaka. Den polisiära eskaleringen ackompanjeras på nätet med rasisternas hat- och hotfyllda kommentarer om ”vänsterdårar, islamister, och araber” och uppmanar till flaggbränningar samtidigt som muslimernas Gud kallas ”massmördare” och N-ordet kläms in i var och varannan mening, men rassarna håller käft om massmördaren Netanyahu. 

Irving Wolther, journalist och expert på Eurovision säger till schweiziska radio SRF ”Jag har aldrig upplevt en så deprimerande atmosfär i någon upplaga av festivalen”. 

Polisen har gjort allt för att skrämma folk, men misslyckades. En enorm och fin demonstration i solidaritet med Palestinas folk är ett bevis på det. Ordnad kamp och solidarisk stämning, Malmö säger nej till folkmord (”Sweden Sweden you can’t hide! You’re supporting genocide!”). Det långa tåget marscherade och skanderade talkörer oavbrutet för att till slut komma till Mölleplatsen, den stora parken där ilska och glädje förenades i takt med dans och musik. När den legendariska musikern Mikael Wiehe tar i mikrofonen för att sjunga en ny låt som handlar om Gaza påminner texten om att Eurovision luktar blod. I en annan låt där Wiehe sjunger ”en sång till modet” går våra tankar till det palestinska folket i Gaza. 


Hela demonstrationen går att se på Internationalens Facebook-sida.