Sjukvården i Blekinge – en testballong för högern

Hur tänkte Region Blekinges fullmäktige när de beslöt att införa tolkavgifter i sjukvården? ”Vårdkris” har blivit normaltillståndet i sjukvården. Trots utlovade förbättringar i valrörelsen 2022 har resultatet blivit det motsatta – vårdkrisen är värre än någonsin. Flera regioner planerar drastiska nedskärningar med uppsägningar av hundratals anställda.

KOMMENTAR | Maria Sundvall

Att regionpolitiker i den situationen medvetet väljer att förvärra vårdkrisen kan verka obegripligt. Särskilt obegripligt med tanke på det professorn i förvaltningsrätt Olle Lundin sa till Läkartidningen 20 februari: ”Jag kan tycka att det är olyckligt att man fattar ett beslut som man vet med största sannolikhet är olagligt. Det är inte särskilt vackert.”

Från slutet av mars kommer en närvarande tolk vid ett läkarbesök i Blekinge att kosta patienten 300 kr och telefontolk 50 kr. Det betyder att ett besök hos distriktsläkaren eller psykiatern kommer att kosta 450 kr och ett besök på akuten 700 kr. Det finns undantag, bland annat behöver personer inte betala de första två åren efter uppehållstillstånd.

Vad har det med vårdkrisen att göra? Vi som arbetar eller har arbetat i sjukvården vet att tolkar behövs. Vårdpersonal märker det varje gång en tolk uteblir eller avviker tidigt från samtalet, därför att tolkföretaget inte ger tolken betalt för tiden att förflytta sig mellan vårdenheterna. När vårdpersonal inte kan kommunicera med sina patienter är risken stor för missförstånd, missade undersökningar och felaktiga diagnoser.

Vårdarbetare vet också att det ofta är svårt att övertyga personer att använda tolk. Patienterna litar inte på tolkens tystnadsplikt och de vill inte tala om känsliga frågor med ytterligare en person i rummet. Det är ofta svårt att övertyga patienter om att deras minderåriga barn inte ska tolka, trots att alla i vården är överens om att det inte är bra för barnen som missar skolgång och inte blir uppmärksammade av vården som de anhöriga de är.

Kanske politikerna i Blekinge tror att 300 kr inte är så mycket för den som verkligen behöver tolk? Det visar bara att de inte vet något om människors sociala och ekonomiska villkor.

De som arbetar i vården vet att patienter som avstår från vård ändå ofta kommer till slut – men senare, med sjukdomstillstånd som är svårare att behandla och som har sämre prognos. Företrädare för Svenska Läkaresällskapet och Läkarförbundet sammanfattade effekten i en debattartikel i Dagens Medicin 14 februari:  ”Tolkavgifter riskerar att öka sjukligheten bland de svagaste grupperna i samhället.”

Och det blir sannolikt dyrt. I Dagens Medicin 24 februari ställer distriktsläkarna Agmall Sawari och Magnus Isacson den befogade frågan: ”Har vi råd att införa tolkavgifter i vården?” Region Blekinge har redan idag ett underskott kring 400 miljoner kronor.

Resultatet kan bli nedskärningar, alltså förvärrad vårdkris. Många som arbetar i vården kommer inte att jobba kvar under de villkoren. Tro inte annat.

Men egentligen vet jag svaret. Region Blekinge har inte fattat beslutet med syftet att spara pengar på tolkavgifter. Syftet är inte heller att jävlas med de anställda. Att förstöra deras möjligheter att göra sitt jobb är bara collateral damage. De har fattat beslutet för att jävlas med personer som inte talar svenska.

Beslutet höljs i moralism. Den som bor i Sverige ska lära sig svenska, säger Tidöpartiernas företrädare i alla möjliga sammanhang, antingen det gäller krav för medborgarskap eller rätten till tolk.

Det är två fel med det resonemanget. Det utgår från att det finns en stor grupp som inte vill lära sig svenska. Och det utgår från att alla som vill kan lära sig svenska. När jag var med och intervjuade irakiska flyktingar som kommit till Sverige efter USA-invasionen 2003 var det smärtsamt att höra deras förtvivlan över att inte få möjlighet att lära sig svenska. Antalet timmar på SFI, Svenska för invandrare, var för få. Det tog inte hänsyn till att en del av dem var äldre eller hade svåra ärr efter psykiska trauman, eller inte kunde sova därför att de hela tiden oroade sig för familjen i Irak. Bland de patienter jag mötte i arbetet i psykiatrin var det en grupp som hade allra svårast att lära sig några ord överhuvudtaget på svenska: de som blivit torterade eller på annat sätt svårt traumatiserade.

Nu pågår en samhällsprocess som kommer att leda till att personer som är svårt traumatiserade, den grupp som kanske har allra störst behov av att få känna sig trygga i ett nytt land, aldrig kommer att få känna sig trygga. De kommer inte att kunna bli medborgare om de inte klarar språktest och blir de medborgare kommer de liksom alla andra utrikesfödda att fortsätta att leva med risken att utvisas. De kommer nu dessutom att få sämre vård.

Vårdpersonalen i Blekinge har reagerat kraftigt mot beslutet om tolkavgifter. Namnunderskrifter från 190 läkare samlades in på två dagar och initiativtagarna planerar nu att överklaga beslutet. Där kan de ha stöd av juridiken. Olle Lundin, professorn som citerades tidigare säger att beslutet är ”rejält oförenligt med en hel grupp med regler”.

Det finns ingen tydlig och enkel lagtext som säger att en patient har rätt till tolk. Förvaltningslagen säger att enskilda personer har rätt till tolk i kontakt med myndigheter. Men det kan finnas situationer där rätten inte gäller.

Olle Lundin lyfter fram patientlagen, som säger att det är vårdgivarens ansvar att se till att patienten tagit till sig och förstått informationen som hen fått, och diskrimineringslagen som förbjuder diskriminering på grund av språk. Till det skulle man kunna lägga att det är en fråga om patientsäkerhet – enligt patientsäkerhetslagen från 2010 är det personalens ansvar att patienten och anhöriga får information och möjlighet att ta ställning till behandlingsalternativ.

Det handlar inte bara om Blekinge. Tidöpartierna förbereder nu en utredning om tolkavgifter. Det vore alltför lätt att säga – som ofta sker när det gäller Tidöregeringens förslag – att det är en eftergift till Sverigedemokraterna, som om övriga partier egentligen ville något annat. Moderaterna som styrde Region Stockholm fram till valet 2022, och särskilt det tongivande finansregionrådet Irene Svenonius, har drivit frågan om tolkavgifter i flera år.

Blekinge är en testballong för högern, men det kommer att komma fler försök och så småningom en utredning. Så vårdpersonal, patienter och vi alla som vill ha en god och jämlik vård gör klokt i att stödja vårdpersonalen i Blekinge och följa deras kamp. Och vara beredda på att föra striden ända in i rättssalarna.