Striden i V om kapitalismen når förstasidorna

”Det behövs inte ett S-parti till”

INRIKES | Alex Fuentes

”Intern strid i Vänstern – om målet att krossa kapitalismen”, så rubricerar tidningen Göteborgs-Posten 12 februari över förstasidan debatten i Vänsterpartiet om nytt partiprogram inför Vänsterpartiets kongress i maj.
En av dem som intervjuas i ett längre reportage är Lars Henriksson, tills nyligen metallarbetare och skyddsombud med lång erfarenhet av fackligt och politiskt arbete på Volvo Cars i Göteborg. Lars Henriksson höjer ett varningens finger, skriver journalisten. ”Han är rädd för att hans eget parti håller på att glömma vilka de faktiskt finns till för. Oron handlar om det förslag som kan bli Vänsterpartiets nya partiprogram. Det är inte därför folk har gått med i det här partiet, säger Henriksson som är engagerad i Vänsterpartiet i Göteborg”.

Man kan tycka att det vore en självklarhet att ett vänsterparti som åberopat – och åberopar – sig på socialismen skulle ha det i ryggmärgen som något som genomsyra allt vad partiet gör både inom parlamentariska församlingar och utanför, i sociala rörelser.
Men runt om i landet, från norr till söder, uppfattar många kritiker att den tidigare programinledningen: ”partiet vilar på en socialistisk, feministisk och ekologisk grund”, inte bara är struken. Synsättet präglar heller inte det nya förslag partistyrelsen vill att medlemmarna ska ställa sig bakom. Det talas varken om kamp eller om att avskaffa kapitalismen. Henriksson är tydlig på den punkten
– Det är det första som måste finnas med i ett socialistiskt partiprogram hos ett parti som ser sig som socialister. Man måste tala om vilket samhälle vi lever i, sedan peka ut vilket samhälle vi vill leva i, och göra klart att det är ett annat samhälle.
Bakom en motion från Vänsterpartiets största partiförening i Göteborg, Majorna, om att återremittera programförslaget till partistyrelsen, står nu även bland andra partiföreningen i Malmö, den största i landet.
Henriksson fortsätter:
– Kritiken handlar om att de [programkommissionen] skyggar för vad som är det grundläggande problemet. Därmed kan de inte heller presentera några grundläggande lösningar.

I artikeln intervjuas även Jens Börjesson, sammankallande i nuvarande programkommissionen, som tidigare debatterat med Lars Henriksson i radioprogrammet Studio Ett. Börjesson menar i GP-intervjun att ”sammanhållning och socialistiska lösningar är de helt rimliga och självklara svaren”. Men varken i radiodebatten eller i GP vill Börjesson tala om att avskaffa det kapitalistiska systemet. Journalisten blir en aning förvånad: ”Varför formuleringen om kapitalismens avskaffande har slopats levererar Jens Börjesson aldrig något tydligt svar på, trots upprepade frågor om detta”. Börjesson säger att budskapet ”måste vara att förändringar är möjliga inom dagens system” och bekräftar därmed vad Henriksson och andra kritiker menat, att de som beställt det nya programförslaget inte utmanar det kapitalistiska system som råder i Sverige.
Börjessons vaga resonemang om att kapitalismen någon gång i framtiden kommer att bli ”ett ganska dåligt sätt att beskriva samhället”, övertygar knappast kritikerna. Henriksson ser vagheten som ”ett försök att sänka trösklarna för samarbete i riksdagen”.

Statsvetaren och professorn i statsvetenskap vid Göteborgs Universitet Jonas Hinnfors, jämför det ännu gällande partiprogrammet med det framlagda förslaget och ser ”en ganska dramatisk förändring”. ”I det gamla programmet gestaltas ett samhälle som ska vara arbetarägt, arbetarna ska ha inflytande över företagen som mål. I jämförelse är det nya programmet oerhört nedtonat”, menar Hinnfors och ger där Henriksson rätt.
Att vara eller inte vara ett socialistiskt parti, är frågan för kritikerna. Många motioner till kongressen i maj handlar om det om än på olika nivåer. I praktiken tycker sig Hinnfors ha sett ”väldigt lite av det [socialism] som väljarkåren har sett konkret under relativt många år nu”.
Att Socialdemokraterna avskaffade begreppet i sitt partiprogram skedde för länge sedan, menar Henriksson och intervjun avslutas med orden: ”Han oroas över att Vänsterpartiet kan vara på väg att göra samma misstag som Socialdemokraterna gjorde då. Partiet rensar ut det som är gammalt och störande i stället för att lyfta fram, modernisera och förklara vad det innebär i dagens verklighet. Det finns redan ett socialdemokratiskt parti som har strukit allt med socialismen. Det behövs inte ett till”.