Gör makten över arbetet till en valfråga!

Demokrati på arbetsplatserna

I en motion till V-kongressen kräver flera lokalavdelningar och fackligt aktiva vänsterpartister att de anställdas makt över sitt arbete görs till en huvudfråga i årets valrörelse. Man lyfter fram coronapandemin där underbemanning, tillfälliga anställningar och en ovilja att lyssna på personalen fick katastrofala följder, inte minst för de äldre. Vänsterpartiet i Umeå har redan nappat på förslaget. I ett förslag till kommunfullmäktige utvecklar man motionens huvudtankar och visar hur man kan göra politik av en sådan inriktning.

Stora Enso lägger ner Kvarnsvedens pappersbruk, 340 sägs upp. Flexator utanför Nässjö stänger, 100 varslas. Handelsbanken slår igen lokalkontor runt om i landet, personal och lokalbefolkning drabbas. Och de anställda inom vården upplevde inte minst under Coronapandemin hur deras erfarenheter inte togs till vara. Gång efter gång står anställda och samhällen inför fullbordat faktum när arbetsgivare maktfullkomligt beslutar om framtiden. Så kan vi inte ha det. Demokrati och inflytande ska prägla hela samhället, även arbetsplatserna.

Vi yrkar därför:
att en huvuduppgift i valet 2022 är driva frågan om de anställdas makt över sitt arbete.
Vänsterpartiet bör också aktivt tillsammans med fackliga organisationer bidra till att utarbeta mer konkreta former för verkligt löntagarinflytande.
att följande stycke införs på rad 313 i Valplattformen för 2022:
En central uppgift i valet 2022 är driva frågan om de anställdas makt över sitt arbete och att stödja fackligt aktivas kamp för avtal som ger reell beslutanderätt till de fackliga organisationerna. Den offentliga sektorn kan här gå före och genom beslut och avtal överföra makten över frågor som arbetstid, bemannings- och anställningsfrågor och arbetets organisering till de anställda.

Bakgrund: de senaste åren har minnet av rösträttsreformerna 1918–21 firats. Men det var ett demokratiskt genombrott med förhinder. För den tidens arbetarrörelse var det självklart att rösträtten skulle följas av beslut som vidgade demokratin till att också gälla makten på arbetsplatserna. Men kraven på industriell demokrati röstades ner i riksdagen.
I stället ersattes kraven så småningom av den korporativa Saltsjöbadsandans tandlösa företagsnämndsavtal som på inget sätt rubbade arbetsgivarnas makt.
När arbetarrörelsen åter gick till offensiv i svallvågorna av gruvstrejken och de vilda strejkerna under 1970-talet utmanades ”den svenska modellens” klassamarbete. Frågan om demokratin på arbetsplatserna ställdes snart högst på dagordningen – till exempel i förslaget till löntagarfonder.
Men när det gällde retirerade S. Och frågan om arbetsplats­demokrati försvann från det offentliga samtalet.

Makten över arbetet ligger fortfarande hos ägarna, ofta hos aktieägare med kortsiktiga profit­intressen, skilda från arbetarnas och tjänstemännens. Också i den politiskt styrda offentliga sektorn saknar de anställda reella maktresurser.
Ja, deras ställning har istället försvagats på senare tid. Arbetslösheten har mångdubblats. Allt fler saknar fasta jobb och får hålla till godo med behovsanställningar, deltid och sms-jobb. Att avskaffa LAS innebär att klockan vrids tillbaka 50 år. Och införandet av NPM – New Public Management – i offentlig sektor har ytterligare fjärmat de anställda från inflytande över sin arbetssituation.
Coronapandemin satte konsekvenserna i blixtbelysning: Underbemanning, tillfälliga anställningar och en ovilja att lyssna på personalen fick katastrofala följder, inte minst för de äldre.

Det kommande valet handlar i stor utsträckning om den solidariska välfärdssektorns framtid.
Här finns en konkret möjlighet att visa på betydelsen att låta stat, kommun och regioner föregå med gott exempel som mönsterarbetsgivare när det gäller arbetsmiljö, arbetstider och inte minst de anställdas möjligheter att få reellt inflytande över sina arbetsförhållanden.
Kampen om makten över arbetet handlar om rätten att bestämma över förhållandena där vi tillbringar en så stor del av våra liv. Det är i grunden en demokratisk fråga. Men som inte minst lärdomarna från Coronapandemin visar är de anställdas kunskaper och erfarenheter av central betydelse också för försvaret av den solidariska välfärdsstaten.

______________________________

Arbetsplatsdemokrati – ett nytt projekt i Umeå

Inspirerade av motionen om arbetsplatsdemokrati till V-kongressen lämnade vänsterpartisterna Jan-Olov Carlsson, Bore Sköld, Lennart Arvidsson och Ellen Ström in följande motion till kommunfullmäktige i Umeå.

Firandet av 100 år av demokrati har skett på olika sätt de senaste åren. Fokus har legat på minnet av rösträttsreformerna 1918–21. Regeringens motto har varit: Demokratin 100 år – samling för en stark demokrati.
Men det var, och är fortfarande, ett demokratiskt genombrott med förhinder. Tanken på den vidgade demokratin kom aldrig att på allvar omfatta ett demokratiskt inflytande inom andra delar av samhället. Maktförhållandena på arbetsplatserna är i stort sett oförändrade. Den arbetsrättsliga lagstiftningen som genomfördes framför allt under 70- och 80-talen stannande vid insyn och samverkan (MBL, lag om styrelserepresentation, med flera). I många avseenden har de anställdas och de fackliga organisationernas inflytande i realiteten minskat de senaste decennierna.
Det är därför dags med en ny demokratiseringsvåg – hundra år efter den förra. Den offentligt drivna sektorn kan här gå före och skapa bättre förutsättningar för de anställda att få ett reellt inflytande och större makt över sin arbetssituation. All tillgänglig forskning visar att inflytande över arbetets organisering är av större betydelse för motivation och välbefinnande än många andra arbetsvillkor.
Åtgärder i den här riktningen kan på allvar göra skillnad när det handlar om ohälsa i arbetslivet, höga sjuktal och långtidssjukskrivningar – något som är särskilt angeläget i de traditionellt kvinnodominerade omsorgsyrkena.

Umeå skulle kunna bli ett gott exempel som mönsterarbetsgivare när det gäller anställdas möjligheter att få reellt inflytande och i hög utsträckning kunna råda över sina arbetsförhållanden.
Vänsterpartiet yrkar
att Personalnämnden får ett uppdrag att inleda en process tillsammans med de fackliga organisationerna som kan leda till beslut och avtal om att överföra ett reellt inflytande frågor som arbetstid, bemannings- och anställningsfrågor och arbetets organisering till de anställda inom Umeå kommun.
att kommunfullmäktige uttalar en ambition att försök inom ett eller flera områden kan påbörjas inom en tolvmånadersperiod från att motionen antagits.
att arbetet med konkreta uttryck för arbetsplatsdemokrati bedrivs som försöksverksamhet till dess utvärdering genomförts och slutsatser kunnat dras av effekterna för såväl verksamheten som de anställda.

Jan-Olov Carlsson, Bore Sköld, Lennart Arvidsson, Ellen Ström (V)