Regeringen tutar och kör (över landets urfolk)

Så kom det till slut. Regeringens beslut om Gállok/Kallak.
Jokkmokk Iron Mines AB, JIMAB, beviljas bearbetningskoncession för Kallak K Nr 1.
Ett slag i magen för alla som kämpat.
Ett hån mot urfolksrätten.

Näringsminister Karl-Petter Thorwaldsson stod där under presskonferensen i tisdags och talade vitt och brett om riksintresse rennäring och riksintresse gruvor. Han pratade om hur en tillståndsprocess går till. Om hur samebyar är uppbyggda. Om hur platsen för bearbetningskoncessionen ser ut.
Och medan han pratade blev det allt tydligare vartåt det lutade.
”Det mesta är ungskog”, sade han.
”Inga höga naturvärden”, sade han.
”Inte nationalpark eller naturskyddsområde”, sade han.
”Inga andra riksintressen eller Natura2000-områden”, sade han.
”Marken ägs av Jokkmokks sockenallmänning som är positiva till en gruva”, sade han och lade till att det fanns några små markägare också, som är negativa.
”Betydande för samhällsutvecklingen”, sade han.

Och därmed var det bestämt. När regeringen verkligen funderat över om de vill värna riksintresse rennäring, eller riksintresse mineral, ja, då kom regeringen fram till att ett enskilt företags rätt att bryta malm väger tyngre än rennäringen, urfolksrätten, miljön och vattnet.

MEN, sade Karl-Petter Thorwaldsson. JIMAB ska få ”långtgående och unika villkor”. Vi ska inte tro att de får härja hej vilt. Nej, här sätter regeringen ner foten.
Den bryr sig visserligen inte om vad UNESCO säger, eller Amnesty, eller Länsstyrelsen i Norrbotten, eller Naturskyddsföreningen, eller samebyarna, eller några andra av de otaliga organisationer, urfolksaktivister och miljöaktivister som höjt sina röster mot en gruva i Gállok.
Men den vill ändå verka som att den tar saker och ting på allvar.
Därav dessa unika villkor.
Kommer dessa unika villkor att göra så att mänskliga rättigheter, urfolksrätt, miljö och klimat skyddas?
Naturligtvis inte.
Regeringen kan sätta vilka unika villkor den vill. Till syvende och sist är det ändå så att den har gett ett enda bolag rätt att fortsätta med gruvplaner som – om tillståndsprocessen går vägen – kommer att få katastrofala följder för områdets samer, lokalbefolkningen och miljön runt Jokkmokk, världsarvet Laponia och Lule älvdal.
Du kan sätta villkor för ett företag. Det betyder inte att företaget kommer att leva upp till dessa villkor.

Den norrbottniske författaren David Väyrynen lyssnade också på Karl-Petter Thorwaldsson i tisdags. Hans genomgång av regeringens unika villkor säger allt som behöver sägas:

  1. Jokkmokk Iron Mines AB skall tuta innan bolaget kör över samebyarnas intressen.
  2. Jokkmokk Iron Mines AB skall tuta innan bolaget kör över renar som rör sig framför bolagets transportfordon.
  3. Jokkmokk Iron Mines AB skall tuta innan bolaget släpper ut skadliga tungmetaller i grundvattnet.
  4. Jokkmokk Iron Mines AB skall tuta lite försiktigt innan nyttjande av koncessionen sker under perioder med hög negativ påverkan för den pågående renskötseln i omgivande områden.
  5. Jokkmokk Iron Mines AB skall tuta lite högre när hänsyn inte kan tas till Laponias status som världsarv, så att Unesco ges en liten – men i praktiken obefintlig – möjlighet att reagera.
  6. Jokkmokk Iron Mines AB skall tuta tre gånger vid tillfällen då bolaget tvingas att frångå de försiktighetsmått, skyddsåtgärder och kompensationsåtgärder som angivits i ansökan.
  7. Jokkmokk Iron Mines AB skall årligen tuta för att informera bergmästaren, Sametinget och Länsstyrelsen om att man inte kunnat budgetera för utredande och uppföljning av bearbetningskoncessionens konsekvenser för rennäringen.
  8. Jokkmokk Iron Mines AB skall tuta och vinka glatt åt de lastbilstransporter av renar bolagets lastbilar möter vid koncessionsområdet. (Om vägen är för smal för möte är det bolagets lastbilschaufförs ansvar att backa till rymlig plats.)
  9. Jokkmokk Iron Mines AB skall tuta så att bergmästaren hör, om man anser sig behöva ta nya områden i anspråk utan att tid finns för längre ansökningsprocess.
  10. Jokkmokk Iron Mines AB skall tuta högt för att markera början av varje skiftcykel, i syfte att informera de kommunala verksamheterna om att inresande arbetskraft innebär höjd beredskap och ökad arbetsbörda.
  11. Jokkmokk Iron Mines AB skall tuta tydligt för att informera staten om att de vinster av större magnitud som bolaget gör – genom juridiskt tillåtna företagskonstruktioner – skall flyttas till stater med fördelaktigare skatteregler.
  12. Jokkmokk Iron Mines AB skall tuta innan man efter avslutad brytning lämnar området, så att staten vet att skicka dit organisationer som kan stå för både utförandet av och kostnader för återställande av marken.

Regeringen säger helt enkelt: Tuta och kör.
Och har därmed visat vad Sverige är för land.
Ett land som ger fritt fram för bolag som kan kopplas till skatteparadis.
Ett land som kör över sitt urfolk.

Emma Lundström

LÄS OCKSÅ: GRUVMOTSTÅND I VÄRLDEN