Ett år med Lula – efter fyra år med Bolsonaro

▶ Lula utgår från en svag parlamentarisk sits
▶ Sociala program riktat mot de fattiga är återigen på plats
▶ Kommunalvalet i oktober utgör ”det stora testet”

KOMMENTAR | Göran Kärrman

Den första januari 2023 tillträdde Lula da Silva för tredje gången som president i Brasilien, efter att i valet besegrat den sittande högerextremisten Jair Bolsonaro. En vecka senare, den 8 januari, stormade tusentals anhängare till Bolsonaro presidentpalatset, kongressen och Högsta Domstolens lokaler i huvudstaden Brasilia i ett desperat försök att få till stånd en militärkupp.
Man har börjat vänja sig vid att extremfigurer på högerkanten, som Donald Trump och Jair Bolsonaro, alltid vinner val och bara förlorar om det ”valfuskas”. Senast var det Javier Milei i Argentina som menade att han bara kunde förlora valet om det förekom oegentligheter.
Nu har det gått ett år på Lulas tredje presidentperiod och en värdering av vad som gjorts – och inte gjorts – måste ses i ljuset av Bolsonaros fyra tidigare år vid makten. De partier som i någon mån kan kallas “vänster”, och som utgör Lulas bas, har bara 134 av 513 platser i deputeradekammaren.

För att förstå hur det då är möjligt att snickra ihop en majoritet för sin politik är det viktigt att veta att den överväldigande majoriten av de hela 27 partier som är representerade utgörs av sammanslutningar som finns där för sin egna snöda vinnings skull. Den basala idén är att berika sig och det gör man genom att sälja sig till den som betalar, och det är den sittande presidenten.
På sätt och vis kan man säga att försöken att få till stånd en militärkupp – med stormningen av maktens fästen i Brasilia – underlättade för Lula, eftersom det var omöjligt för även de som tidigare stöttat Bolsonaro att inte ta avstånd från hans anhängare.
I den regering som Lula leder sitter representanter för partier som stöttat Bolsonaro även om de tyngsta posterna, som exempelvis utrikes- finans- och försvar, innehavs av personer närstående Lula. Lulas vice-president, Gerardo Alckmin, var under många år en ledande figur inom maktpartiet PSDB (han förlorade mot Lula i presidentvalet 2006). För att understryka vad som sagts ovan om partierna är Bolsonaro medlem i Partido Liberal (PL), vars dåvarande partiledare var Lulas vice-presidentkandidat när han vann valet för första gången 2002.

En av de stora frågorna under Lulas första år har varit situationen för väsentliga delar av urbefokningen i Amazonasregionen. Under Bolsonaro var det inte bara fritt fram för olaglig guldgrävning och avskogning utan den uppmuntrades till och med av regeringen. Bolsonaros egna specifika minister beslogs med att handla illegalt med virke. Särskilt den illegala guldutvinningen har åsamkat ursprungsbefolkningen skador, eftersom det kvicksilver man använder förgiftar floderna och dödar fisken vilket resulterat i svält.
Även om den officiella politiken nu är helt annorlunda är den illegala guldutvinningen och skogsavverkningen fortfarande omfattande, bland annat därför att de poliser och militärer som satts för att stoppa den, inte sällan är anhängare till Bolsonaro och därför inte uppvisar någon överdriven entusiasm för sitt uppdrag.
Precis som i övriga världen har inflationen drabbat Brasilien, men den är väsentligt lägre idag än under Bolsonaros tid. Flera av de sociala program som tidigare initierats av Lula, och som skrotades eller skars ned kraftigt av Bolsonaro, är åter i bruk. Majoriteten av landets 200 miljoner invånare lever med små eller inga marginaler men i jämförelse med tiden under Bolsonaro rör det sig åtminstone inte bakåt.

Det stora testet för Lula, och “vänstern” i bred bemärkelse, är de kommunalval som hålls i oktober i år. Även om Brasilien består av över 6 000 kommuner är det i delstaternas huvudstäder, och i de 100 största kommunerna i övrigt, som striden står. I valet 2020 lyckades inte Lulas parti, PT, vinna någon delstatshuvudstad, medan däremot anhängare till Bolsonaro vann framgångar i stora städer som Sao Paulo, Salvador och Porto Alegre. Det som väcker mest uppmärksamhet inför årets val är att det vänstersocialistiska PSOL:s borgmästarkandidat i Sao Paulo leder i opinionsundersökningarna. I ett försök att “bredda kandidaturen” (läs urvattna radikaslismen) har PT lanserat den tidigare borgmästaren i staden, Marta Suplicy, som vice till PSOL:s Guillerme Boulos. I valet 2020 gick Boulos vidare till andra valomgången men förlorade.
Marta Suplicy tillhörde PT i 30 år, var borgmästare i Sao Paulo 2001 – 2004 och satt som minister i regeringarna under Lula och hans efterträdare Dilma Rousseff, men lämnade PT 2015 och röstade året därpå, i egenskap av senator, för den riksrätt som avsatte Rousseff. I kommunalvalet 2020 stödde hon högerns borgmästarkandidat Bruno Covas och har suttit som ansvarig för stadens utrikesrelationer under hans efterträdare Ricardo Nunes.
Nu, januari 2024, är hon åter medlem i PT och således Boulos parhäst. Det svänger i politiken!
Skulle PSOL/PT koalitionen vinna borgmästarvalet i Sao Paulo är det givetvis en stor framgång. Samtidigt står partier som det högersocialdemokratiska partiet PSB, som utgör en del i Lulas regeringsunderlag, inte bakom Boulos utan lanserar en egen borgmästarkandidat.
Högern är också splittrad där den sittande borgmästaren Nunes inte tycks kunna räkna med det stöd från Bolsonaro.