Guernica och Gaza

EFTERTANKEN | Abdussalaam Nordenhök

Under spanska inbördeskriget 1936 – 1939 skedde krigsövergrepp kors och tvärs. Det var inte en strid mellan änglar och demoner. Det var en strid mellan människor som hade rätt och människor som hade fel med all den komplexitet varje väpnad konflikt alltid innebär.

Men den allmänna hållningen, i alla fall det folk öppet medger, är att fascisterna hade fel och att de som kämpade för republiken hade rätt.

Bara Gud vet vad människor egentligen tycker och tänker om verklig ärlighet rådde med tanke på hur folk röstar i det här landet numera. I Stockholm står statyn La Mano som hyllning till de svenskar som reste ner till Spanien och deltog som frivilliga krigare mot fascismen. En staty för att hylla de svenskar som deltog som frivilliga för andra sidan vore fullständigt otänkbart. Med andra ord så här i efterhand; ena sidan hade rätt och den andra hade fel. Med facit i hand är det svårt att åberopa neutralitet med hedern i behåll. Vad som alltid bör och kan åberopas är vissa eviga principer såsom barns rätt till liv.

Ena sidan vann kriget, republiken föll, och den fascistiske diktatorn Franco satt sedan på makten i 36 år. Det innebar allt det där vanliga; koncentrationsläger, ytterst märkliga arresteringar, och att de som gjorde motstånd kallades terrorister.

När Guernica, en liten baskisk stad med 5000 invånare pulveriserades av bombflyg och 80 procent av staden förstördes och civila kvinnor och barn begravdes i rasmassorna så väckte det ett ramaskri i världen. När nyheten spreds i världen var fascisternas enda svar att spela dumma och förneka att det överhuvudtaget skett. Som om folk inte har ögon att se med. Trots förnekandet läckte dokument som beskrev det som en stor seger. Då som nu, bara en amoralisk armé kan betrakta det som en seger när deras bombplan från ovan sliter försvarslösa barnakroppar i stycken.

Det anses vara första gången en stad med civila totalförstörs genom en bombmatta. Händelsen kallas i allmänhet för terrorbombning.

Själva företeelsen och krigstaktiken anses så allmänmänskligt fel att en kopia av Pablo Picassos målning, Guernica, hänger i FN:s högkvarter. Det har varit fullkomligt okontroversiellt i snart hundra år att vara emot den slags terrorbombningar mot civila. Att vissa stora demokratier genom liknande slags terrorbombningar ändå fortsatt med taktiken är en annan historia.

Bombningen av kvinnor och barn i Guernica pågick inte systematiskt i 110 dagar, men i tre timmar. Ändå minns hela världen denna händelse 87 år senare. Det blev en symbol. Den lever kvar. Men vi lever här och nu, och kanske skapas framtidens symboler framför våra egna ögon utan att vi är medvetna om det.