Magdalena Anderssons politiska kullerbyttor

▶ Snabbt omkast i frågan om Nato-ansökan
▶ Palestiniern Jamal El-Haj hade plötsligt ”skadat” Socialdemokraterna

KOMMENTAR | Alex Fuentes

När Putins Ryssland i slutet av februari invaderade Ukraina fick dåvarande statsministern Magdalena Andersson en fråga av journalisterna: Ska Sverige nu ansöka om medlemskap i Nato? Nej, svarade Andersson, Nato-medlemskap var inte aktuellt, Sverige skulle fortsätta att vara alliansfritt, och hon förtydligade sig: ”Om Sverige skulle välja att skicka in en Nato-ansökan i det här läget skulle vi ytterligare destabilisera läget i Europa”. Det hade gått blott drygt en vecka när statsministern diametralt ändrade sitt budskap. Rådande säkerhetsläge fick plötsligt en motsatt tolkning: ”Jag utesluter inte Natomedlemskap på något sätt” – en politisk kullerbytta i den högre skolan! Sedan körde man över såväl S-medlemmar som svenska folket och nu är vi verkligen fångade i ett prekärt säkerhetsläge.

En liknande politisk kullerbytta har nu Andersson levererat i rollen som oppositionsledare. Det handlar om socialdemokraten och palestiniern Jamal El-Haj. Efter att han deltog i en palestinsk konferens i Malmö maj i 2023 gick borgarna till en våldsam attack mot honom. Han skulle mer eller mindre vara en sympatisör till Hamas. Andersson gick då ut och försvarade Jamal El-Haj, enligt henne hade han ägnat hela sitt politiska liv åt att bekämpa Hamas.

I ett känslosamt replikskifte i riksdagen, när en totalt känslobefriad Ulf Kristersson beskyllde S för ”terrorromantik”, replikerade Anderson att Jamal El-Haj förlorat släktingar under det israeliska bombardemanget i Gaza, dessa hade bokstavligen utplånats: ”Hur vågar du?” undrade hon retoriskt. Drevet mot Jamal El-Haj pågick för fullt. I ett inslag i Aktuellt den 24 januari ”grillades” han och många kunde uppfatta det som att intervjun gjordes för att fastställa att han var skyldig till ett brott han aldrig begått. Det har påståtts att han haft samröre med Hamas, inte en gång utan många gånger. Sanningen är den att ingen har kunnat koppla själva den omtalade konferensen till Hamas, och att Jamal El-Haj dessutom offentligt fördömt Hamas. Men det räknas inte, han är bara en utstött palestinier.

Häxjakten mot Jamal El-Haj slutade inte där. S i Skåne fick i uppdrag av partiledningen att kräva hans avgång som folkvald i riksdagen. Han anklagades för att ha ”skadat” Socialdemokraterna, och då poppade Magdalena Andersson upp i media: ”Jag har fullt förtroende för Skånes partidistrikts beslut och utgår från att uppmaningen hörsammas”. Hon upprepade mantrat att palestiniern har ”skadat partiet”. När tidigare statsråd eller högt uppsatta socialdemokrater i betydande ställningar bytt sida och hoppat över till näringslivet har partiledningen aldrig gått ut och sagt att dessa kollaboratörer ”skadat” det socialdemokratiska partiet. Det är på ett sätt förståeligt, Socialdemokraternas nära band till näringslivet och etablissemanget kring Nato är vid det har laget allmängods. Ju mer S-ledningen anpassar sig till högerns diktat desto tydligare framstår bilden av ett parti som slår knut på sig själv samtidigt som högern vinner ytterligare terräng.

Enligt den senaste opinionsundersökningen sjunker Anderssons förtroende bland s-väljare. Det är inte ett dugg förvånande. Anderssons politiska kullerbyttor utnyttjas av krafter som – likt Jimmie Åkesson – predikar islamofobi. I typisk machostil vräker Åkesson ur sig att ”Hon [Andersson] har till och med gråtit för honom i riksdagens talarstol” och raljerar i media när han säger att Anderssons agerande i fallet Jamal El-Haj utgör en ”väldigt märklig vändning”, eftersom S-ledaren egentligen är in i döden beredd att försvara ”islamister”. Åkesson missar inte poängen; S är ”fullkomligt nedlusat med islamister”. Att SD kryllar av verkliga nazister kommer han i detta sammanhang billigt undan med. Låt oss komma ihåg att hela detta spektakel från högern och Socialdemokraternas sida sker just nu när det palestinska folket utses för ett veritabelt folkmord. Magdalena Andersson har bevisligen ingen politisk ryggrad och beter sig som en kameleont, vilken skiftar färg för att smälta in i högerns agenda och drev.

Både de blåbruna och den socialdemokratiska partiapparaten hackade intensivt på Jamal El-Haj. Först drevet mot honom och sedan ultimatumet att lämna sin riksdagsplats som ledde till att han tvingades bort från S. Men han bestämde sig för att kvarstå i riksdagen som ”vilde”, fastän de riktigt vilda är flocken som gav sig på honom. När Jamal El-Haj sattes under press hänvisade ledningen till att han inte ville följa partiets politiska linje. Man har dock hittills inte kunnat påvisa vad i den politiska linjen han bröt mot. Av det enkla skälet att Jamal El-Haj inte brutit mot någon politisk eller ideologisk sosselinje överhuvudtaget. Han håller nog fast vid sin socialdemokratiska själ även om han tackat för sig och lämnat (s)kutan – i svallvågorna av borgerliga politikers intensiva smutskastning drabbades Socialdemokraterna av fnatt!


FOTO Socialdemokraterna / Mathias Hansson
Agj1998 @wikipedia CC BY-SA 4.0