Steadfast Defender – Natos största övning sedan kalla kriget

I ett vidare perspektiv har även Sverige ingått ett djupgående partnerskap med USA, vars konsekvenser sträcker sig längre bort än enbart Europa/Ryssland.

KOMMENTAR | Anders Karlsson

Under perioden 31 januari-31 maj kommer Nato att genomföra sin största militära övning på flera decennier, ja ända sedan kalla krigets dagar.  Norra Europa utgör skådeplatsen och deltagare är Natos 31 medlemsländer, plus Sverige. Det är totalt 90 000 personer, varav 4 500 från Sverige, som ingår i de aktiva enheterna. Mer exakt handlar det inte heller om enbart en övning utan en serie av övningar som är tänkta att kugga in i varandra, vars huvudsakliga syfte är att försvara Finland mot en fingerad rysk invasion. Det centrala för Sveriges del är att tusentals Natosoldater ska röra sig genom landet för att komma Finland till undsättning. Uppseendeväckande är inte minst det militära spelets långt utsträckta tidsrymd. Det vanliga är annars att en övning sträcker sig över några veckor, upp till en månad, men här rör det sig således om hela fyra månader:
– Steadfast Defender kommer att bli en tydlig demonstration av vår enighet, vår styrka och fasta beslutsamhet att försvara varandra, uttalar sig Natos överbefälhavare Cris Cavioli inför övningen.
– Jag säger inte att det kommer att gå illa i morgon, men vi måste förstå att det inte är något givet att vi har fred, tillägger Rob Brown, ordförande i Natos högsta militärkommitté (TT, 18/1).

Vi fick även förra veckan beskedet om att Sverige från 2025 ska ha 800 soldater permanent stationerade vid Lettlands gräns mot Ryssland, som en del av en Natobataljon ledd av Kanada.

Dagens svenska säkerhetspolitiska orientering har också vidare implikationer än enbart till Nato inom det europeiska territoriet. Det militära samarbetsavtalet som ingicks med USA 2016 handlar om ett djupgående partnerskap där det tål att påminna om de fem centrala punkterna:

¤ Interoperabilitet – vilket innebär att de två ländernas stridskrafter ska kunna fungera bättre tillsammans.
¤ Övning och utbildning – den svenska militära förmågan ska utvecklas genom ett allt tätare samarbete inom dessa områden.
¤ Militärmateriel – det är sedan länge ett viktigt samarbetsområde med USA, exempelvis är innehållet i JAS-Gripenplanen till hela 50 procent amerikanskt.
¤ Forskning – det handlar framför allt om att Totalförsvarets forskningsinstitut är inbegripet i en rad projekt tillsammans med sin amerikanska motpart.
¤ Internationella operationer – här var Sverige en viktig medspelare till USA redan i Afghanistankriget. Därefter har det främst handlat om att svenska militärer i Irak i samverkan med USA utbildat irakiska förband i kampen mot IS.

Faktumet att USA nu med trupp och annan personal ges tillgång till svenska militära anläggningar är också ytterst en frukt av detta avtal.

Denna uppslutning bakom USA – i den inom-imperialistiska kampen mot främst Kina – tar sig också avtryck i Försvarsberedningens rapport från juni 2023:  ”Försvarsberedningen anser att svensk säkerhetspolitik i större utsträckning än tidigare bör anpassas för att möta Kinas maktanspråk”. Samma månad ingick Sverige ett avtal med Filippinerna – av alla länder – ”om samarbete gällande anskaffning av försvarsmateriel”. Mer begripligt blir det mot bakgrund av att Filippinerna på senare år återigen blivit en nära allierad till USA. Idag har USA här tillgång till nio militärbaser, vilket måste ses i sammanhang av en allt frostigare relation mellan Kina och Filippinerna. Denna konflikt har sin främsta materiella grund i att båda länderna gör anspråk på områden i Sydkinesiska havet där det sannolikt finns rika förekomster av olja och gas. Det är knappast något vilt antagande att USA hade fingrar med i spelet runt det svenska avtalet med Filippinerna.

I samband med P1:s lördagsintervju med utrikesminister Tobias Billström, 20/1, kom det fram att USA ställt en förfrågan om direkt svenskt militärt deltagande i den koalition som är under uppbyggnad i konflikten mot den jemenitiska Huthirörelsen i Röda havet. Det är knappast förvånade att USA på det sättet vänder sig till Sverige, och det är inte heller förvånande om utfallet blir att Sverige bifaller denna förfrågan.


FOTO Jesper Sundström/Försvarsmakten