Valet i Taiwan

▶ Demokratiska Framstegspartiet (DPP) behåller presidentposten
▶ DPP förlorar dock sin parlamentariska majoritet
▶ Spänt säkerhetspolitiskt läge med ett ständigt kinesiskt hot

UTRIKES | Anders Karlsson

Under senare år har Kina trappat upp trycket och hotet mot Taiwan. Diktatorn Xi Jinping understryker att ett införlivande av Taiwan med Kina utgör en av hans ”främsta prioriteringar” och det ”måste verkställas i värsta fall med våld”. Kina riktar ständigt mer än 1000 missiler mot Taiwan, att kinesiskt stridsflyg kränker Taiwans luftrum är vardagsmat och det händer att Kina genomför omfattande militära övningar i det smala sund som skiljer fastlandet från Taiwan. Kina har också – efter att Nancy Pelosi, innehavaren av talmansposten i USA:s representanthus, i augusti 2022 genomförde sitt omstridda besök i Taiwan – lagt importförbud på ett antal taiwanesiska varor.

På andra sidan har vi USA som på olika sätt backar upp Taiwan, främst handlar det om att man alltid varit landets främsta vapenleverantör. Under Joe Bidens presidentskap har därtill relationen fördjupats. En signal om det var när Taiwans representant i USA för första gången sedan 1970-talet inbjöds till presidentinstallationen när Biden inrättades i ämbetet, en annan att utrikesminister Blinken uttalat att  ”Taiwan bör få en meningsfull position i FN-systemet” och en tredje att USA och Taiwan förra året ingick en handelsöverenskommelse med syftet att stärka ländernas partnerskap. USA har därtill förstärkt sin militära närvaro i Sydkinesiska havet och genomför regelbundna patrulleringar runt Taiwan. I dessa farleder ligger således världens två mäktigaste imperialistiska krafter och lurpassar på varandra.

Det var mot bakgrund av detta spända säkerhetspolitiskt läge som Taiwan 13 januari gick till såväl president- som parlamentsval. Det liberala Demokratiska Framstegspartiet (DPP) har haft makten i bägge dessa fora ända sedan valet 2016. Historiskt sett var det också DPP som gick i spetsen för demokratiseringsprocessen under 1980-talet. Efter att Taiwan fick fria val har det alltid varit två partier som duellerat om makten. DPP:s huvudmotståndare är det mer konservativa Koumintangpartiet (KMT), vars historiska rötter sträcker sig ända bakåt till Chiang Kai-shek och den långa perioden av enpartidiktatur från 1945 och fram till mitten av 1980-talet. Idag accepterar dock KMT det demokratiska systemet. En skillnad mellan DPP och KMT är att KMT är mer försiktigt i sin retorik gentemot den mäktiga grannen på fastlandet och talar om att man vill ha ”en pragmatisk dialog”. Ända sedan DPP erövrade makten 2016 har också Kina i skarpa ordalag fördömt Taiwans regim. Inför valet nu i januari har dess tonläge höjts ytterligare när man frankt deklarerat att taiwaneserna har att ”välja mellan krig och fred” samt hotat med att ingripa om ”fel” ledare väljs

Men, som väntat, gick DPP segrande ur presidentvalet. Dess kandidat, William Lai, fick drygt 40 procent av rösterna, medan KMT:s kandidat, Hoo Yu-ih, stannade på drygt 33 procent. Taiwans ekonomiska utveckling har under senare år varit svag med stagnerande reallöner, vilket nog får ses som huvudorsaken till att DPP samtidigt förlorade sin absoluta majoritet i parlamentet, vilket främst lär få konsekvenser på det inrikespolitiska planet.

Hur påtaglig är då risken för ett krig mellan Kina och Taiwan inom en någorlunda nära framtid? En sak som talar mot det är de nära ekonomiska banden mellan länderna där inte den politiska frosten omöjliggjort handel och investeringar. Taiwan är inte heller vem som helst i det världsekonomiska systemet. Man står för ungefär 50 procent av den globala produktionen av halvledare och upp till 90 procent av de mest avancerade mikrochipsen, vars basala råvara utgörs av just halvledare som kisel. Såväl de kinesiska, som amerikanska, techbolagen är beroende av dessa komponenter och ett produktionsstopp i Taiwan skulle få grava globala följder. Sedan, även om Kina har en mer än tjugo gånger så stor militär budget som Taiwan, är det inte i erövringshänseende någon lätt historia. Därtill kan inte Kina vara säker på hur USA kommer att reagera och replikera.  Men det riktigt hotfulla molnet vid horisonten är ändå Kinas både i ord och handling allt aggressivare beteende. Vi har att göra med en uppåtstigande imperialistmakt vilken uppfattar Sydkinesiska havet som sin egna bakgård.

Men kan inte ändå Taiwan ses som en naturlig del av Fastlandskina? Nej, de runt sex miljoner sydkineser som från 1600-talet bosatte sig på Taiwan kom att över tiden utveckla ett starkt medvetande om sig själva som en egen taiwanesisk nation, och då inte minst under den japanska ockupationen 1895-1945. Sedan – efter Andra världskriget – när Fastlandskina och Chiang Kai-sheks militära trupper, och sedermera rämnade statsapparat – återigen kom att besätta Taiwan inledde man ett uppror. Det var ett frihetsförsök som under februari-maj 1947 brutalt slogs ner, och vars offer kunde räknas i tiotusentals.


FOTO Taiwan Presidential Office / Chen Lin @flickr CC BY 2.0 DEED