Vem var Sebastián Piñera?

▶ Chiles tidigare president förolyckades vid en helikopterkrasch
▶ En politisk reaktionär och ekonomisk fifflare har gått ur tiden

KOMMENTAR | Alex Fuentes

Etablissemanget förnekar sig inte, vi har ännu en gång kunnat bevittna att det är så. Nyhetsbyråer hade rapporterat om omfattande skogsbränder i Chile. Det var i början av februari. Ingen överraskning i sig i ett land med extrem torka och värme, med klimatförändringar som gör att vidsträckta områden är på väg att bli obeboeliga. De omfattande bränderna är naturligtvis en tragedi. Drygt 130 människor har mist livet, många är spårlöst försvunna och tusentals hus har bränts ner till grunden. President Gabriel Boric utlyste några dagars landssorg – inget märkligt med det.
Få dagar senare kraschade en privathelikopter i Rancosjön i södra Chile. Helikoptern styrdes av Chiles förra högerpresident och miljardär Sebastián Piñera. Nyheten kablades ut. Regeringen hade infört några dagars landssorg för skogsbränderna och införde sedan ytterligare landssorg på grund av olyckan – inget uppseendeväckande utan helt enligt gängse ordning, men sedan äntrade politikerna scenen.

Författaren Jorge Baradit tog bladet från munnen och skrev en krönika där han framförde en del obekväma sanningar; att olyckan började användas av högern för att bättra på den dödes eftermäle: ”Som alltid drar de fördel av det utan några som helst skrupler”. Plötsligt började en mediashow beskriva Piñera som ett helgon, till och med president Boric, tidigare politisk motståndare till Piñera, talade till nationen i termer av att den döde utmärkt sig som regeringschef med medborgarnas bästa för ögonen. Enligt Boric var den avlidne ”en demokrat från första stund som verkligen strävade efter det han trodde var bäst för landet”. Någon rådgivare borde ha ingripit för att få Boric att avstå från sådana kommentarer. Det hade räckt med att gå ut med offentliga kondoleanser, det hör till. Men nu skildrades Piñera som en ”nationens hjälte”. I sociala medier skrev någon:”vattnet i Rancosjön har mirakulösa egenskaper, en brottsling sjönk ner och ett helgon kom upp”.

Piñera var president från 2010 till 2018. I regeringsställning vägrade Piñera att höja minimilönen, liksom garantipensionen. Skatteuttaget för de rikaste lät han ligga kvar på en låg nivå och studenternas undermåliga villkor tvingade dem att skuldsätta sig för lång tid framåt. Han bidrog dessutom till att lägga fram ett auktoritärt, ultrakonservativt och elitistiskt utkast till grundlag.
Högern använder hans död för att skönmåla vem han egentligen var, säger Baradit. Men Piñera var faktiskt en symbol för ohämmad girighet. Han var ”en winner, en räv, en ambitiös man, en profitör”, enligt Baradit. Piñera var i själva verket en finansspekulant som inte byggde upp någon industri, skapade varken jobb eller välfärd. Han investerade, köpte, sålde och rörde sig med speciell skicklighet i en labyrint av juridiska kryphål. Han tog sig in i lagstiftningens skrymslen för att berika sig. Piñera var generaldirektör för Banco de Talca och dömdes för bedrägeri mot samma bank. Han flyttade pengar till skatteparadis, ställdes inför rätta för antifackliga metoder och var involverad i projekt som hotade hela ekosystem. I verkligheten var han involverad i flera utredningsfall för korruption och andra oegentligheter samt användning av insiderinformation i samband med skumma affärer.
Det var Piñera som 2019 reste till gränsen mellan Venezuela och Colombia – tillsammans med andra högerledare, uppbackade av USA – för att försöka störta den venezuelanska regeringen. Piñera skröt då med att Chile var en ”oas” medan det i resten av kontinenten bara rådde kaos, som i Maduros ”diktatur” i Venezuela. Några dagar senare bröt det ”sociala utbrottet” ut i Chile, det vill säga en enorm folklig protest mot regeringen. I själva verket var det missnöjet mot en hänsynslös nyliberalism, vilket ackumulerats under 30 år, som exploderade. Studenterna protesterade och blev brutalt nedslagna av polisen, vilket fick till effekt att miljoner människor vaknade och sa Basta! Det var då som Piñera sa ”Vi är i krig mot en mäktig, oförsonlig fiende” och satte in tusentals soldater på gatorna, precis som brukligt var under Pinochets diktatur. Ingen politiker, även om den är död, ska få firas för att ha brutit den demokratiska ordningen när folket försökt protestera. Till allt annat lades anklagelser om hans ansvar för de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som begicks av statens repressiva styrkor under hans mandat. Han stod också inför två anklagelser om att ha brutit mot konstitutionen, utifrån hans plötsliga död förblir flera anklagelser outredda.

Som president var Piñera ansvarig för ett dussin dödsfall och 400 fall av ögontrauma samt hundratals fall av övervåld och attacker mot mänskliga rättigheter i samband med den folkliga revolten. Piñera tillhörde förvisso inte extremhögern, högerhökarna föraktade honom som ”svag”, men det gjorde honom inte till en demokrat. Högerns intressen som han försvarade hör hemma hos de som hyllade militärkuppen 1973, det blodiga störtandet av den demokratiskt valda Allende-regeringen. Det är den högern som mördade, förvisade och torterade hundratusentals politiska motståndare, i samverkan med högerextrema civila, som sedan ingick i hans regeringar. Piñera är inte någon ”demokratins hjälte”, han är en ”hjälte” av denna samhällsmodell som påtvingades chilenare med ett gevär mot bakhuvudet, som Baradit beskriver det.


FOTO Diego Grez Cañete @wikimedia CC BY-SA 4.0