Jag går inte med på det här!

KRÖNIKA | Emma Lundström

Jag går inte med på att ni rapporterar ingående om militära stödpaket för miljarder till Ukraina, samtidigt som bombningarna av Gazas sjukhus nämns som i förbifarten, utan detaljer.
Jag går inte med på att tusentals barn dör på de mest fruktansvärda sätt, medan allt ni verkar kunna prata om är att Sveriges Natomedlemskap har godkänts av Turkiet och att allt nu hänger på Ungern.
Jag går inte med på att Läkare utan gränsers sjukvårdare i Gaza tvingas skriva namn på så många döende och döda kroppar som möjligt, i väntan på att också själva dö under Israels bombningar, utan att ni rapporterar om det.
Jag går inte med på att Israel kan begå ett folkmord mitt framför omvärldens ögon, utan att ens tribunalen i Haag säger helt och hållet STOPP, inte ett liv till, och utan att ni vågar säga det i nyhetsuppläsningarna.

Jag går inte med på att världen är så här. Att vi inte har kommit någonstans på 80 år.
Barnen i Gaza skriker. Omvärlden lyssnar inte. Barnen i Gaza gråter. Omvärlden ser inte. Barnen i Gaza mördas. Omvärlden säger ingenting. Åtminstone inte de som har makten att få till stånd eldupphör.
Och ni, ni rapporterar inte som ni borde. Ni ställer inte de följdfrågor som bara ligger där och väntar på att plockas upp. Ni gör inte ert jobb. Jag skulle skämmas över att kalla mig journalist, om det inte var för att det faktiskt finns de som rapporterar om det som sker, som ställer de avgörande frågorna. Många av dem har tystnat. Tillsammans med Gazas barn.
Jag går bara inte med på det.