Tankar den 8 mars 

KRÖNIKA | Emma-Lina Johansson 

Rania sitter lutad mot en vägg och klappar tröstande på en hoprullad filt medan tårarna rinner. De gutturala ljud hon utstöter är sprungna ur avgrundsdjup sorg och smärta. Hennes tvillingar som föddes dagen innan kriget bröt ut finns inte mer. Inte heller barnens far. En missil träffade deras trevåningshus och utplånade allt.  

Varje dag kablas bilderna från Gaza ut över världen. En mormor med sitt barnbarn i handen, på väg till trygghet med vit flagg i handen, skjuts brutalt ner av israeliska soldater. Skadade och traumatiserade barn vårdas utan bedövning på golvet till vad som ska vara ett sjukhus samtidigt som bomberna fortsätter falla. En far ber gråtande sin döda dotter om förlåtelse medan hans händer stryker över hennes hår. Han förmådde inte skydda henne från fallande bomber.  

Fly söderut sa de, sen kom markinvasionen dit. Fly nån annanstans sa de, men gränserna är stängda. Desperata människor i jakt på mat och förnödenheter mejas brutalt ner av israelisk militär. I Gaza är nästan 70% av de som dödats kvinnor och barn. Staten Israel genomför ett folkmord inför våra ögon. Palestinska liv verkar inte räknas.  

Vår utrikesminister talar om proportionerligt våld, och den svenska regeringen vägrar uttala krav om eldupphör, om vapenvila, om fred. De är fullt upptagna med att leka krig på hemmaplan, samtidigt som de varken vill eller förmår lösa de problem vanligt folk faktiskt har här.  

I Sverige ökar inkomstklyftorna mellan kvinnor och män för första gången på flera decennier. Matpriserna skenar, hyrorna höjs med fantasisummor och allt fler barnfamiljer och pensionärer tvingas söka sig till välgörenhetsorganisationer för att få mat.  

Kommuner och regioner står inför enorma nedskärningar. På Skånes universitetssjukhus dras flera hundra tjänster in för att spara pengar och ingen vårdgaranti i världen kan garanteras när det finns för få händer till alldeles för många patienter. i Malmö har man i flera år skurit ner på förskola och skola, på äldreomsorg och socialtjänst. Förutom att det är de verksamheter som ska ta emot oss alla när vi behöver stöd, hjälp, vård, utbildning så domineras också dessa arbetsplatser av kvinnor. 

Det är inte undersköterskorna som gynnas av höjda RUT-bidrag, det är inte barnskötarna som gynnas av skattesänkningar för de rikaste, det är de som får springa fortare, jobba hårdare, och samtidigt oroa sig för om lönen räcker till både hyra och mat. Den massiva nedmonteringen av vår välfärd kommer att få konsekvenser i generationer framöver, både för de som arbetar i den och för alla oss som behöver den. 

Det är kvinnor som i störst utsträckning får betala det högsta priset i krig, det är också kvinnor som får betala det högsta priset för borgerlig politik, både i Sverige och över hela världen. Som socialist, feminist och antirasist vet jag att det finns ett annat sätt att organisera samhället än den katastrofala politik regeringen ger oss, både på hemmaplan och internationellt.  

Det går att vara en stark röst för fred och frihet för alla människor i världen och samtidigt bygga ett starkt välfärdssamhälle där varje individ räknas och behövs. Det är vi socialister som drivit igenom att EU äntligen uttalar krav på vapenvila och fred mellan Israel och Palestina. Det är vi socialister som vet värdet av arbetsplatskamp och av en stark välfärd. Vi vet att segrar som gynnar flertalet inte kommer gratis, men tillsammans kommer vi fortsätta kampen för dem varje dag året om. Länge leve internationell solidaritet, länge leve 8 mars!  


Emma-Lina Johansson är oppositionsråd för Vänsterpartiet i Malmö