Smaka på Smaklösa

Alltså. Smaklösa. Känner du till dem? Du kanske har läst något som Fredrik Strage har skrivit om deras minimala museum? Egentligen spelar det ingen roll vad Rikssverige vet. Bandet är ju redan rikstäckande. På Gotland. De må ha spelningar på fastlandet ibland. Men det är på Gotland de är kult. För vem kan motstå ett band som annonserar att de spelar i ett stenbrott på vägen mellan Vänge och Etelhem?

KULTUREN | Emma Lundström

Som liten hade jag inget till övers för Smaklösa. Inte ett jädra dugg. Hur skulle jag kunna ha det när störiga killar sjöng ”traktorhjulen går runt runt runt på åkarn” på skolgården tills man blev från vettet och ville banka dem i huvudet med ett brännbollsträ?
Samma killar som tafsade och tjafsade och aldrig lät en vara ifred och leka.
Länge förknippade jag bara Smaklösa med dessa pojkar – barn som inte hade någon koll på gränser och respekt för det motsatta könet. Som tyckte att det var roligt att reta tjejerna genom att säga att de hade fått ”hemmoröjder”, vilket de uppenbarligen trodde var detsamma som mens. Pojkar som hade lärt sig av ”faffa” hur man skulle bete sig mot kvinnfolk.
Smaklösa stod länge för just det: smaklösa.

Men nu råkar det vara så att jag även är uppvuxen ett stenkast från en gammal bensinmack. Troligen en av de minsta i landet. Otaliga är de gånger jag har gått förbi denna lilla rest av vad socknen en gång i tiden var.
Caféet och kiosken finns inte längre. Den gamla affären har visserligen återuppstått på senare år, men den är bara till för att locka turister att köpa lyxiga, låtsasgamla grejer i en låtsasgammal miljö på en ö som blivit alltmer av en oas för människor med stålar och kontakter.
Och så är det macken.

”Sådant som nödslakt av kor som ätit upp skräp som slängts in i kohagen, jakt på tvåhundra lamm som rymt när grinden inte stängts av passerande turister, eller att bli spridd av sin egen gödselspridare när man försöker få ut en tandemcykel som har fastnat.”

Den har alltid bara stått där. Vit och blå och på senare år full av gammalt grejs. En trasig gitarr bland annat. Sedan 2009 är den nämligen inte bara en gammal mack, utan även en kulturinstitution: Smaklösamuseet.
Förmodligen det mest opretentiösa museet i hela Sverige. En så naturlig del av min gamla springrunda att jag inte tänkte på det ordentligt igen förrän min dotter frågade vad det var för någonting förra sommaren.
Och då fick jag ju förklara. Och sjunga några snuttar. Vilket ledde till att vi lyssnade lite på några låtar. Och hittade guldkornen.

För säga vad man vill om Smaklösa. De må vara plumpa ganska ofta, elaka ibland och tarvliga och taffliga och tramsiga så det förslår. Politiskt sett är de troligen inte alls korrekta.
Men ibland är de klockrena.

Moonboots på Hemse är kanske det främsta exemplet på just detta. Den är så bra så att jag till och med kan få gåshud. Min dotter har också sållat fram Klein, Ponnytwist och 1-3-6-1 Medeltid som absoluta favoriter. För en gotlänning är det skönt att driva med Medeltidsveckan och med institutioner som herrklubben D.B.W. – De Badande Wännerna – som bland annat äger Botaniska trädgården. Smaklösa sjunger: ”En va utklädd till borgmästare / för han var utsedd utav D.B.W. / en samling Oldboys med vett och etikett / som alla var födda 1361.”

Ponnytwist gillar vi för det underbart utflippade trumpet­solot – ett kännetecken för Smaklösa, där det främsta exemplet finns på skivan Jul med Smaklösa från 1988. Deras version av Stilla natt är smått obetalbar i sin totala urspårning.

Ytterligare två favoriter är reggaegungande Vibble by the Sea och den turismkritiska Rune ifrån Rone – som handlar om en bonde som tampas med de problem som uppstår när turister beter sig hur som helst. Sådant som nödslakt av kor som ätit upp skräp som slängts in i kohagen, jakt på tvåhundra lamm som rymt när grinden inte stängts av passerande turister, eller att bli spridd av sin egen gödselspridare när man försöker få ut en tandemcykel som har fastnat.
Det är brutalt och fånigt och ibland sjukt kul. Och svårt att tro på att dessa galna gubbar faktiskt är vad som kallas för respektabla samhällsmedborgare och inte totala anarkister som lever på sin kultstatus. En är till och med domare, om jag inte har fått den saken om bakfoten.

Hur som helst så bör ingen missa att bli glad av Moonboots på Hemse. Men det kanske krävs en viss förkunskap för att kunna njuta av den fullt ut. Rent ut sagt är det nog lite av ett plus att vara född på ön.

SMAKLÖS HISTORIA:

■ Smaklösa scendebuterade 1973. Bandets eget skivbolag heter Tasteless Records. För det mesta tar de kända låtar från 1960- och 1970-talet och gör egna texter till. De fyller varje bygdegård, festplats eller hem där de väljer att förlägga sina, ganska spontana, turnéer. Ämnen som berörs, enligt bandet självt, är bland annat den gotländska kollektivtrafiksituationen, Gotlands jordbruksarv och bondens levnads­- omständigheter. Det handlar också ofta om bilar.