Bland rymdskepp och trafikregionråd

En tidningsbild dröjer sig kvar i minnet. Kritvita stränder och turkost vatten i en swimmingpool. Bredvid står hopfällbara stolar där soltörstande turister sitter bekvämt tillbakalutade. Himlen bakom är svart av brandrök. Semesterparadis står bokstavligen i lågor och turister på plats evakueras samtidigt som nya flygs dit. Andreas Nyman har svårt att kasta av sig känslan av att leva i den yttersta tiden.

KULTUREN | Andreas Nyman

Det har varit så många larmrapporter att det är lätt att bli uppgiven. Årliga översvämningar, uttorkade floddalar och missväxt och samtidigt en kör av människor som säger att så har det alltid varit, trots att det uppenbarligen inte stämmer. Bilder från New York, där själva luften var giftigt orange, såg ut att vara tagna ur den dystra science fictionthrillern Blade Runner.

Mänsklighetens oro för världens undergång har gjort avtryck i såväl myter som kultur. Berättelsen om Ragnarök hos vikingarna och Johannes uppenbarelse i Bibeln, för att nämna några.
I modern tid är det ofta i science fiction vi bearbetar de här tankarna. Berättelser om laserstrålar och rymdskepp är ofta en berättelse om något helt annat. Hur kan vi klara oss om jorden hotas av en kollision med en asteroid? Vad händer om ett muterat virus gör oss alla till zombies? Och hur ska vi klara oss när klimatet kollapsar? I filmen The Day After Tomorrow ser vi de rikaste säkra sina platser på väldiga ark-skepp, för att rida ut den senaste syndafloden. Gemensamt är ofta att framtiden är mörk. Det samhälle som visas är en totalitär dystopi och världen är under eller efter en katastrof.

En berättelse som sticker ut är den i Star Trek. Visst har världen genomlidit såväl atomkrig som miljökatastrofer, men framtiden är ljus. Mänskligheten har kommit ut på andra sidan med nya prioriteringar och ett nytt samhälle. Att bygga upp rikedom är inte längre drivkraften i våra liv. Vi arbetar för att förbättra oss själva och resten av mänskligheten.
Kanske spelade det in att Star Treks skapare, Gene Roddenberry, var uttalad socialist. Att ett underliggande budskap i TV-serier och filmer var att om vi jobbar tillsammans mot ett gemensamt mål så kan vi övervinna stora utmaningar.
Jag säger inte att vi ska luta oss tillbaka i stolarna och vänta på maskiner som trollar fram mat ur tomma luften, tvärtom. Vad vi behöver är ett samhälle som gjorts om i grunden, utan tillväxtmål, miljöförstöring eller sociala orättvisor.

Forskarna är eniga om att det är mänskliga aktiviteter som ligger bakom växthuseffekt och klimatförändringar och att vi måste lägga om vår livsföring om vi och världen ska ha någon chans. Oljebolagens egna forskare kom till samma slutsatser redan för 50 år sen.
Något behöver ändras, och marknadskrafterna har visat sig helt oförmögna att lösa detta. Det är inte utsläppsrätter eller individualiserat miljöansvar som är lösningen, utan att vi tar oss an problemen gemensamt.
Nu är så klart inte kollektivtrafik Star Trek, men det är ett bra exempel på hur vi kan åstadkomma mer gemensamt än vi kan enskilt. Privatbilism i städerna är ett problem som lättast kan begränsas om det finns ett alternativ. Att det går att påverka folks resandemönster är belagt bortom alla tvivel. Enligt Naturskyddsföreningens beräkningar subventionerar svenska staten flyget med minst 10 miljarder om året. Och flygandet har också ökat igen efter nedgången under pandemin. De pengarna vore bättre använda till en utbyggd, och gärna fossilfri, kollektivtrafik.

I flera europeiska städer har man på sistone valt att kraftigt subventionera, eller helt samfinansiera, kollektivtrafiken. Men i region Stockholm, där jag bor, ser man ut att välja en helt annan linje.
Minskade satsningar på kollektivtrafiken föreslås lösas genom lägre turtäthet och högre priser. Det är högerregeringen som minskat statsbidragen till kommuner och regioner och styret i Stockholmsregionen verkar inte vilja höja regionskatten. Ett miljöpartistiskt trafikregionråd riskerar att bli den som gör de största nedskärningarna i kollektivtrafiken i modern tid. Inställda avgångar på tunnelbana och pendeltåg, inställda busslinjer och personal som kan komma att bli övertalig.
Miljöpartiet på riksnivå har föreslagit ett Sverigekort efter tysk förlaga, med hela landets kollektivtrafik för strax under 500 kronor i månaden. Samtidigt aviserar trafikregionrådet höjningar på det redan dubbelt så dyra månadskortet.
Beslutet kommer att fattas under höstens budgetförhandlingar i regionen.

Många saker från Star Trek har med tiden flyttat ut i verkliga världen. Från mobiltelefoner till teorier om rymdfärd. Men fortfarande känns ett samhälle byggt på framåtsträvande humanism tråkigt avlägset. Att något måste ändras står klart, även om det kanske inte alltid är tydligt vad som behöver göras och hur. Det viktigaste blir att åtminstone försöka åstadkomma en förändring till det bättre.
Beslutsfattarna i regionen måste ha kunnat se samma tidningsbilder som jag, och jag hoppas de ser sambanden mellan vad vi gör och hur världen blir. Jag hoppas att de tar ett beslut med framtiden i åtanke. Den tråkiga verkligheten är att offensiva satsningar på kollektivtrafik många gånger känns lika avlägsna som science fiction. Nu är det hög tid att ändra på det.