Gustav Vasa från ett marxistiskt perspektiv

Det är 500 år sedan Gustav Vasa blev Sveriges kung efter att ha lett självständighetskriget mot Danmark. Internationalens Per Leander har skrivit en historiematerialistisk biografi om Gustav Vasa och hans tid.

KULTUR | Carmen Sandiego

Varför ville du skriva den här boken?

– Jag måste börja med att säga att jag absolut inte är någon rojalist. Tvärtom tycker jag att monarkin sedan länge är en förlegad institution. Men samtidigt så menar jag att kungamakten har haft en viktig historisk roll att spela när det gäller att leda övergången från medeltidens tidigfeodala och väldigt kaotiska samhällssystem, till en mera ordnad och stabil statsmakt som är nödvändig för att kunna föra samhällsutvecklingen framåt.

– Det här sker parallellt i Europa under 1500-talet, med varierande framgång, och i Sverige är det Gustav Vasa som får den här rollen i egenskap av enväldig monark. Att det blir just han är ganska mycket en slump, men trots det lyckas han ändå bättre med sin uppgift än många andra samtida furstar, även om han själv troligen inte förstår riktigt vad han håller på med utan i första hand drivs av sina privata intressen.

– Så jag har i den här boken velat förstå och förklara de materiella faktorerna och politiska förutsättningarna som mognar fram och leder till den här revolutionära omstöpningen av samhället, vilka krafter och ekonomiska intressen som ligger bakom grundandet av den svenska nationen. Jag har också velat göra upp med gamla nationalromantiska föreställningar om någon sorts patriotisk drivkraft bakom skapandet av Sverige vid denna tid.

Vad var det för krafter som drev fram utvecklingen?

– Om man kortfattat ska ge bakgrunden till det vi kallar befrielsekriget mot Danmark, som Gustav Vasa blir ledare för, så var det i själva verket är ett sorts inbördeskrig mellan olika adelsfamiljer i Norden, där vissa har ett intresse av att vara kvar i Kalmarunionen med Danmark, medan andra adelsfamiljer vill ha ett större självstyre som gynnar deras ekonomiska intressen, tillexempel genom att kunna bedriva egen handel.

–Dessutom är det utländska intressen som blandar sig i konflikten. Den tyska Hansan, med den mäktiga handelsstaden Lübeck i spetsen, spelar en avgörande roll i att stödja de svenska separatisterna med målet att försvaga Kalmarunionen. För Lübeck handlar det om att kontrollera handeln i Östersjön. I viss mån kan man därför även säga att det var en kamp mellan olika produktionssätt, den gamla feodala ordningen representerad av Kalmarunionen, samt den växande köpmannaklassen som leddes av Hansan och deras allierade.

Varför titeln Gustav Vasas revolution?

–Det finns kanske de som tycker att det är konstigt att utgå från ett historiematerialistiskt perspektiv och samtidigt fästa så stor betydelse vid personlighetens roll, men jag menar att det ena inte utesluter det andra. Den enskilda personen kan normalt göra väldigt lite för att förändra historiens gång, men när tidpunkten är rätt och alla materiella förutsättningar finns på plats, är det rätta ledarskapet ofta helt avgörande för att driva fram en förändring.

– Gustav Vasa är rätt man på rätt plats för att leda den här revolutionen. Dels för att de andra framträdande svenska separatisterna hade mördats av den danske kungen Kristian II vid Stockholms blodbad, dels för att den övriga svenska adeln var villig att acceptera den danska överheten. Men Gustav lyckas mobilisera andra krafter i form av framför allt missnöjda bönder och bergsmännen i Dalarna, som revolterar mot de höga skatter som Kristian har tvingat på Sverige efter kriget.

– Han drivs dock i första hand av sina egna intressen, dels ren överlevnadsinstinkt för att rädda sitt eget skinn, men också ekonomiskt eftersom han vill skydda sin familjs egendomar som är på väg att tas ifrån honom. Man kan säga att den självständiga svenska nation som Gustav Vasa lägger grunden för på många sätt snarare är en biprodukt av att hans kamp för att berika sig själv och sin familj.

Hur ska vi se på Gustav Vasa idag?

– Jag tycker inte att vi ska framhålla honom som någon sorts landsfader ur ett nationalromantiskt perspektiv, den tiden är sedan länge förbi. Men av samma anledning tycker jag inte heller att vi idag, 500 år senare, utifrån vårt upphöjda demokratiska perspektiv behöver fördöma honom som någon sorts tyrann. Den tidens politiker var i regel kungar och de mest framgångsrika var mer eller mindre brutala. Men Gustav var också en uppkomling som kung, vilket i viss mån gör honom till en self-made man och som sådan är han smartare och skickligare än de flesta andra kungar vi haft, vilket gör honom intressant som person.

– När Gustav Vasa blir vald till kung i Strängnäs 6 juni 1523, så är det nog ingen, inte ens han själv, som tror att han ska bli långvarig på tronen utan han uppfattas som en tillfällig kompromisslösning. Men när han väl fått grepp om makten så vill han inte släppa taget och under den processen tvingas han lösa en massa tryckande samhällsfrågor som är nödvändiga för att föra samhällsutvecklingen framåt.

– Det handlar om att centralisera staten, upprätta en fungerande byråkrati, reformera kyrkan, effektivisera jordbruket, samt underlätta för handelns utveckling och den inhemska produktionen, vilket så småningom leder till borgarklassens framväxt och övergången från feodalism till kapitalism. Från det perspektivet menar jag att han trots allt var en progressiv härskare för sin tid, även om han i första hand drevs av sina egna intressen och nog inte riktigt fattade vad han höll på med.


Gustav Vasas revolution
av Per Leander
Carlsson förlag, 2024.