Jan Hammarlund – En musikalisk valp

KULTUR | Eva Nikell

– Jag vill gärna bli recenserad i Internationalen, det var ju där allting började, sa Jan Hammarlund till mig när vi träffades på Solidaritetshuset i Stockholm och jag fick höra att den bok han arbetat på ett längre tag precis hade kommit från förlaget.

Själv träffade jag honom första gången i slutet av åttiotalet, då jag flyttat till Stockholm och blivit redaktör för tidningen i fråga. Jag hade då ingen aning om hur många olika kulturella gärningar som han redan hade gjort, trots att jag givetvis hade hört talas om honom, inte minst efter att sången Jag vill leva i Europa blivit en nationell hit.

Det är omöjligt att ge hans bok En musikalisk valp full rättvisa i en enda recension eftersom den är fullsprängd av historier om möten med människor i Sverige och internationellt och ständigt nya kulturprojekt, sånger och samarbeten. Som ett fantastiskt kaleidoskop sprider texten ut sig runt vissa teman, snarare än i tidsordning. Han är trubadur och sångare, skådespelare och fredsaktivist, Pride-organisatör och operaskolestudent för att bara nämna några roller.

Jan Hammarlund har samarbetat med artister och sångare i Frankrike, Italien, England, USA, Chile och många andra länder.  Hans möte med legendariska Malvina Reynolds från USA blev formerande och gjorde att han började uppfatta sig själv som protestsångare.

Med henne som mentor kunde jag kryssa mig fram i det svenska sjuttiotalets ganska fyrkantiga politiska klimat där homoaktivister, feminister och miljökämpar ofta fick höra att det enda som var värt att delta i var klasskampen, skriver han.

Och Malvina Reynolds sånger var långt ifrån plakatpolitiska. Hon betonade att en sång måste vara underhållande och känslomässigt engagerande, ibland djupt allvarlig och ibland humoristisk, men alltid med ett viktigt budskap utan att mästra. Hennes inställning till den politiska sången har också kommit att bli Jan Hammarlunds egen.

Ulrika Knutson skriver i ett engagerat förord att Jan Hammarlunds nyfikenhet obekymrat kliver runt i hela kulturhistorien och samlar uppslag … fram träder inte bara en originell trubadur, en eternell artist, en uppfordrande etiker och en kär poet, utan också ett uppfordrande ensamuniversitet.  

Så är det verkligen, och Ulrika Knutsons ordval stämmer väl överens med texten av en Jan Hammarlund som just kliver runt i sin egen musikaliska och kulturella historia som han alltid delar med många andra. Och som alltid har en politisk eller samhällsmedveten grund.

För anekdoterna handlar sällan om att tankar och skeenden äger rum i ett vakuum – nej, det finns en orsak till alla projekt han tar initiativ till och alla samarbeten han är inblandad i.

Därmed blir boken också en roande resa och påminnelse för alla oss som varit aktiva i samhällsfrågor eller aktivistmiljöer under samma tidsperiod på femtio år, oavsett om vi varit det i direkt kontakt med Jan eller inte.

Bland de mest intressanta avsnitten i dessa sammanhang är sidorna om Göteborgskravallerna 2001 och arbetet mot rasism och nazism i Stockholmstrakten de senaste tjugo åren. Där blir det också tydligt hur Jan Hammarlunds engagemang för allas lika rättigheter kombineras med hans allmänna patos för demokrati och social rättvisa.

En musikalisk valp är i själva verket en memoarbok från en kulturell gigant som ständigt ställt sig själv i folkrörelsernas tjänst.


Jan Hammarlund
En musikalisk valp
Memoarer
Lindelöws Bokförlag
www.lindelows.se