Vi blir allt yngre

Ingmar Skoog är till professionen professor i psykiatri och äldreforskare. I den världsberömda H-70 studien har hans forskarlag – genom djupintervjuer och medicinska prover/tester – kartlagt åldrandets förändringar i Sverige under det senaste halvseklet. Skoog är idag ett välbekant ansikte i TV och en frekvent återkommande röst i radion. I boken 70 är det nya 50 förmedlar han dagens forskningsrön utifrån en populärvetenskaplig ansats.

KULTUR | Anders Karlsson

För oss som redan inträtt eller börjar närma oss pensionsåldern är det trösterikt att ta del av Skoogs faktamässiga redovisningar. Det är inte heller bara så att den äldre befolkningen rent medicinskt är mycket vitalare än i början av 1970-talet, utan det handlar även om en markant förbättrad intellektuell kapacitet och dessutom mår man avsevärt bättre. Andelen depressioner har reducerats betydligt och undersökningar visar att decenniet efter pensioneringen nuförtiden är den lyckligaste tiden i våra liv. Dessutom punkteras ett antal sega fördomar; som myten att vi som äldre i hög grad skulle vara oförmögna att lära nytt. Den faktiska sanningen är att hjärnan under hela livet befinner sig i utveckling. Vi ser därtill betydligt yngre ut. Tag bara fram ett gulnat foto på en 50-åring för ett bra tag sedan. Fotografiet visar inte så sällan upp en sliten och trött herre i stram givakt där käppen redan är på plats. Men på bilder från dagens kalas dansar snarare jubilaren runt med ett champagneglas tryggt vilande i näven.

Skoog ger oss en hel del medicinhistoriska inblickar samt bilder av hur långt fram utvecklingen är idag. En fråga med ständig närvaro i offentligheten är hur gamla vi har möjlighet att bli? Men än så länge sätter telomerernas hittillsvarande skick ett definitivt stopp runt 120 år. Varje cell består av kromosomer och på dess toppar sitter telomererna likt skyddande höljen. Nya celler bildas genom celldelning, men med varje ny delning minskar telomerernas längd och de blir till slut så små att celldelningen upphör. De överlevande cellerna som inte delar sig blir till så kallade zoombieceller som sätter i gång skade- och inflammationsprocesser i vävnaderna, vilka slutligen släcker livet.

Ingmar Skoog. FOTO Emelie Asplund


Men det har inte bara varit rent medicinska landvinningar som gjort oss fysisk vitalare och i bättre psykisk kondition på ålderns höst. Minst lika betydelsefullt har välfärdsstatens uppbyggnad och utveckling samt de sociala frigörelseframstegen varit. Jag tänker inte minst på hur patriarkatets järnhårda grepp över tiden veknat ordentligt. Skoog pekar på att det inte alls var länge sedan som mannen oinskränkt härskade i hemmet; som att våldtäkt inom äktenskapet blev åtalbart först 1965 och för misshandel inom detsamma dröjde det ända fram till 1984.

Som mörka moln vid horisonten hopar sig dock samhällets sedan 1980-talet alltmer vidgade sociala klyftor, vilket gjort att utvecklingen för mindre bemedlade grupper i vissa fall helt stannat av: ”I Sverige ökar livslängden för alla grupper utom för fattiga kvinnor, vars livslängd inte har ökat på flera decennier”, skriver Skoog. Här tycker jag dock att författaren missar att ta upp de rena försämringar som åldringar med behov av hemtjänst utsätts för. Den stress som personalen tvingas att arbeta under utifrån den vedervärdiga minutstyrningen är givetvis även påfrestande för de sköra åldringar som likt en löpandebandprincip måste hetsa i sig mat eller skynda på sina toalettbesök.

En annan orättvisa som Skoog nämner men inte vidare berör är att det för erektionen underlättade medlet Viagra inte sorterar under högkostnadsskyddet utan istället klassificeras som en ”livsstilsmedicin”. Den sexuella njutningen blir därmed för många äldre bedrövligt nog reducerad till en klass- och plånboksfråga.

Hur som helst har Ingmar Skoog skrivet en intresseväckande bok som förhoppningsvis berikar många läsare – äldre som yngre!


70 är det nya 50 – Hur äldre är yngre än någonsin
Ingmar Skoog
Polaris, 2023


FOTO Neil Moralee @ flickr CC BY-NC-ND 2.0