Borgerlig oförmåga att ta in verkligheten

▶ Klimatkrisen verkar helt bortglömd
▶ Satsningar på olja, kärnkraft och krig
▶ Fortsatt tillväxt till döds på menyn

LEDARE | 7 april 2022

Alla talar om säkerhetspolitik. Säkerhetspolitik och energipriser. Allt annat får stryka på foten när Europa nu gått in i en ny historisk fas – i alla fall om man frågar den borgerliga dagspressens ledarsidor. Och förutom upprustning och Natoanslutning så har den borgerliga groggen bara ytterligare en standard­ingrediens: Kärnkraft.
Liksom Nato-anslutning läggs fram som det enda säkerhetspolitiska alternativet till fromma förhoppningar så läggs kärnkraft fram som det enda alternativet till rysk naturgas. Svenska Dagbladets ledare (3/4) kallar det till och med för ”att göra sig av med ett beroende” – som om det inte snarare var frågan om att byta ett beroende mot ett annat. När kärnkraftslobbyn drar igång låter det alltid som om kärnkraftverk på något sätt bara står där och driver sig själva när de väl startats upp. I själva verket är ju ett kärnkraftverk snarare en station på vägen i en lång – tiotusentals år lång – kedja där uran bryts, anrikas, fraktas, förbrukas och slutligen skall tas om hand.
Hela världen höll andan när det pågick markstrider kring ukrainska kärnkraftverk, men vi ska bygga vår framtida trygghet på kärnkraftverk. De blir stationära massförstörelsevapen i kustnära läge, nu när Sverige skall ligga i fronten mellan Öst och Väst.

När vi nu befinner oss i början av en period präglad av instabilitet och föränderlighet, så har inte de som gapar högst mer att komma med. Radikalt ökade militära utgifter – märk väl utan höjda skatter – och total fastlåsning vid kärnkraft och fossila bränslen.
Någon förmåga att möta klimatförändringarnas extremväder, flyktingströmmar och oförutsedda politiska effekter är det inte tal om. Den borgerliga ordningen är alltid: Först mat på bordet, sedan när vi har råd kommer miljöpolitiken. Först arbetstillfällen, sedan kan vi tänka på omställning. Först råvaruförsörjning, sedan kan vi fundera på hur utsläppen skall minskas.
Klimatet, miljön, luft som inte är hälsovådlig, tillgång på tjänligt dricksvatten, det är fluffet som kommer sedan, grädden på det marknadsekonomiska tillväxtmoset. Och eftersom världen är oförutsägbar och marknaden permanent osäker blir svaret att visst det är fint med grädde, men inte just nu, aldrig nu.

I själva verket är det förstås tvärt om. Vad hjälper det att rusta militären för utdragna krig om det skulle bli svält i Sverige inom några veckor? Vi behöver inte dela den borgerliga föreställningen om ett ständigt överhängande ryskt anfall mot Sverige för att se behovet av ett samhälle som klarar av att reagera på kriser och katastrofer. Alltså kan vi stämma in i att en fungerande säkerhetspolitik är av största vikt men den politiska retorik som idag dominerar hela offentligheten missar alla de väsentliga frågorna. Säkerhet omfattar alla samhälleliga områden, inte minst de socialpolitiska.
Sjukvård, en decentraliserad och förnyelsebar energisektor, en infrastruktur som inte står och faller med att svenska staten subventionerar oljebolag i diktaturer (och därmed är i beroendeställning till dessa regimer och deras intressen). Omställning handlar inte bara om att bromsa klimatförändringar. Det handlar också om samhällets resiliens, det vill säga förmåga att hantera de förändringar som vi inte klarat av att stoppa i tid.
Att debatten och samtalet är så ensidigt i Sverige beror till stor del på bristande borgerlig fantasi och deras oförmåga att ta larmen på verkligt allvar.


Bild av Markus Distelrath från Pixabay