Ledaren # 8 2022
▶ Staten har blivit skolkoncernernas dräng
▶ Enbart kritik mot vinsterna räcker inte
▶ Skolan öppnar striden om offentlig utplundring
I år fyller friskolereformen 30. Och som barnen har vuxit! I en färsk undersökning av vinsterna i skolindustrin visar SVT att de största barnen i klassen, skolkoncern Academedia, Engelska Skolan, Thorengruppen och Kunskapsskolan under de senaste fem åren har tjänat 4,6 miljarder kronor, varav cirka 1,3 miljarder kronor bara under det senaste året.
Det kallas numera ofta marknadsskolan, det svenska världsunika experimentet att låta koncerner göra vinst på skattepengar i utbyte mot utbildning av barn. Och marknadsskola är kanske ett mer rättvisande ord än det tidigare förhärskande och nittiotalsdoftande ”friskola”, men vad är det för slags marknad vi talar om egentligen? Det är vare sig eleverna eller deras föräldrar som är kunder på denna marknad. Kunden är staten, som betalar privata aktörer för att utbilda barn. Barnen, eller snarare den skolpeng som de kommer vidhängda med, är varan. Detta är sakförhållandet. Det är Blå tågets Staten och kapitalet fast med omvänd tågordning; staten behöver arbetskraft, då är kapitalet leverantör.
Å andra sidan är det tveksamt om den ena handen vet vad den andra gör, för friskolor tillåts etablera sig i Sverige oavsett hur det ser ut med behoven i kommunen. Skolinspektionen säger ja till skolor trots att kommunpolitiker (även borgerliga sådana) gör motstånd och varnar för verkningarna. Runt om i landet säljs offentligt ägda byggnader av till bolag, som sedan hyr ut dem till kommunen. Vem som är vinnare i den affären säger sig själv. Det låter mer som en huggsexa än en marknad i ärlighetens namn.
I skolkoncernerna sitter politiker som själva varit med och genomdrivit systemskiftet. Ingen har röstat för friskolesystemet, den kompakta majoriteten är tvärtom emot vinsterna. Men detta handlar om mer än vinstfrågan, det handlar om ett helt system där delar av politikerklassen bestämt sig för att berika sig själva, precis som i vilket genomkorrupt u-land som helst. Utifrån det perspektivet är Vänsterpartiets utspel att driva på för en folkomröstning om vinstförbud tämligen otillräckligt. Detta handlar inte om avgränsad fråga som vinstuttagen utan om ett helt system.
Så länge som skolor och annan offentligt finansierad verksamhet bedrivs som privata aktiebolag kommer de att agera så som de enligt aktiebolagslagen är skyldiga: att sätta ägarnas intressen i första hand. Det svenska skolhaveriet är nu så uppenbart att även de som drivit fram det börjar slingra sig. Olika förslag börjar luftas för att rätta till det som upplevs som allra mest provocerande av borgerliga krafter med enda syfte att rädda sig själva och så mycket de kan av marknadsskolesystemet.
Därför är också Vänsterpartiets offensiv extremt vältajmad. Inte för att folkomröstningen kommer att kunna bli av, eller för att vinstfrågan fångar in hela problematiken, men just detta faktum att politiken tjänar andra herrar än partiernas väljare gör frågan potentiellt explosiv. Det finns bara ett oppositionellt parti i riksdagen i den här frågan, det vill säga ett parti som inte är infiltrerat av eller i händerna på lobbyister som driver politik med sin egen framtida karriär som enda drivkraft. Att det partiet ensamt skulle kunna genomdriva en folkomröstning om vinsterna är förstås otänkbart, men vad Vänsterpartiet sätter i blixtbelysning är det fundamentala demokratiunderskott vi har i Sverige.
För skolfrågan kan bli fronten för kampen mot hela den roffarkapitalism som nyliberalismen i praktiken leder till, och med ett starkt och fokuserat Vänsterparti kommer det bli omöjligt att gömma frågorna bakom debatter om kjollängder och floskler om valfrihet. Därför kan höstens val indirekt bli den folkomröstning om skolsystemet som vi borde ha haft.