▶ Hopplöst i Sharm el-Sheik
▶ Hoppfullt i Teheran
▶ Social befrielse smittar
LEDARE | 17 november 2022
Klimattoppmötet i turistorten Sharm el-Sheik blev föga överraskande en flopp för klimatet. Men för diktatorn Abd al-Fattah al-Sisi blev det en chans att skina ikapp med bland andra USA:s Joe Biden och lägga ut floskler om landets ”människorättsarbete”.
Och VIP-menyn var det heller inget fel på med klimatförstörande Angus-biff för över 1 000 kronor. Samtidigt som rika delegater proppade i sig fortsatte aktivisten Alaa Abd al-Fattahs hungerstrejk i det ökända fängelset Wadi al-Natroun utanför Kairo. Alaa Abd al-Fattahs namn nämndes pliktskyldigt av Biden, av den brittiska premiärministern och andra ledare. Men straffsanktioner mot de som är ansvariga för 60 000 politiska fångar, för tortyr och avrättningar kom inte på tal.
Tvärtom är Egypten en av västs viktigaste allierade i regionen, en stor handelspartner och mottagare av amerikanska, franska och brittiska vapen. I början av 2022 godkände USA:s kongress vapenaffärer värda över 2,2 miljarder dollar med generalerna i Kairo. Sverige följer med och har goda Egypten-relationer.
Handlingsförlamningen i Sharm el-Sheik kan kontrasteras mot EU:s aktivistiska hållning gentemot förtyckarna i Iran. I veckan aviserade Tysklands förbundskansler Olaf Scholz att ytterligare EU-sanktioner riktade mot de styrande i Teheran kan vara på väg. Det finns naturligtvis ingen anledning att känna medlidande med de blodbesudlade ayatollorna. Man kan dock lätt undra varför samma slags övergrepp möter så olika reaktioner. Svaret stavas intressen. Relationen mellan USA och ayatollorna i Iran är direkt fientlig ända sedan de övertog makten från den amerikansk-stödda monarken, shahen, efter revolutionen 1979. Geopolitiskt följer inte Iran den väg som västländerna stakat ut, med stöd till Israel, och mullornas expanderande intressesfär i Irak, Syrien, Jemen och Libanon ses som ett hot. Landet sitter på enorma oljekällor och det har varit styrande faktor i Iran-politiken under hela 1900-talet. Detta ska dock absolut under inga omständigheter förväxlas med att Irans styrande har någon som helst omtanke om befolkningen.
”I huvudstaden Teheran kan du beskåda såväl prostitution, hunger och heroin-missbruk som sentida kapitalistiska obsceniteter som Mega Mall där de allra senaste västerländska nymodigheterna ställs ut för de välbeställda. Det går att köpa sig fri från moralpoliserna; de välbeställda har skapat sig oaser i form av hippa köpcentra och restauranger där populära sånger väller fram genom högtalarna.”
Iran idag är en paradox där en ur många aspekter nyliberal ekonomisk utveckling med enorma klassklyftor försöker jämkas med uråldriga religiösa lagar. I huvudstaden Teheran kan du beskåda såväl prostitution, hunger och heroin-missbruk som sentida kapitalistiska obsceniteter som Mega Mall där de allra senaste västerländska nymodigheterna ställs ut för de välbeställda. Det går att köpa sig fri från moralpoliserna; de välbeställda har skapat sig oaser i form av hippa köpcentra och restauranger där populära sånger väller fram genom högtalarna. Regimen tjänar multum på den här utvecklingen samtidigt som mycket får de hårdföra inom styret att se rött.
Befolkningen har ofta röstat fram mer moderata eller reformistiska krafter till parlament och presidentpost medan de konservativa haft sin bastion i den allerhögsta ledaren ayatolla Ali Khamenei och de mäktiga institutioner som ger honom diktatorisk makt. Under några år fick vi se vissa lättnader med en mindre nitisk moralpolis. Men när systemet beredde vägen för den ultrakonservativa presidenten Ebrahim Raisi, inblandad i massavrättningarna 1988, sjösattes ett projekt för maximal efterlevnad av slöjtvång och andra lagar.
Mahsa Aminis död chockade en hel nation men folket vet mycket väl att signalen om maximal hårdförhet kom ovanifrån. Den politiken slog tillbaka och tände gnistan till ett folkuppror med krav långt bortom slöjan som fritt val. Från de fattiga och förtryckta i Balochistan till universitetsstudenter i Teheran ropar de med en röst: frihet, azadi !
Västs snäva fokus på slöjfrågan ignorerar kraven på bröd och social rättvisa, på sammanhållning och etnisk jämlikhet just eftersom de är ett hot mot den ordning som råder närmast överallt under den sentida kapitalismen. Upprorets mest radikala beståndsdelar hotar den ordning som håller Alaa Abd al-Fattah fängslad, som på bred skala återintroducerar hunger och sönderfrusna fingrar i Europa och som orsakat hundratusentals människors död i Jemen. De fattigas uppror hotar slå sönder världens alla mega malls och sänka alla lyxyachter, de pådrivande faktorerna bakom klimatkrisen. Hoppet står därför inte till eliternas godtycke där en militärdiktator belönas medan en annan straffas. Det står som alltid till vanliga människors gränsöverskridande solidaritet, för vår gemensamma strävan. Kvinna, liv, frihet – för folkmakt!
