Gaza: USA:s och Israels första gemensamma krig

Den israeliska militärens krig mot Gaza, efter Hamas attack den 7 oktober, är det första israeliska kriget där Washington är med som stridande part. USA stöder öppet krigets uttalade mål och blockerar krav på eldupphör vid Förenta nationerna, samtidigt som man levererar vapen och ammunition till Israel och agerar för att avråda andra regionala aktörer från att ingripa i konflikten för att hjälpa Hamas. Det skriver Gilbert Achcar.

KOMMENTAR | Gilbert Achcar

USA gav inte Israel militärt stöd vid staten skapades: man framställde sig först som en opartisk medlare mellan Israel och dess arabiska grannar, utfärdade ett embargo på vapenleveranser till båda parter som förblev i kraft fram till slutet av Dwight Eisenhowers presidentskap 1961. Under de tidiga åren var Israel tvunget att förlita sig på Västtyskland och Frankrike för finansiering och beväpning. Situationen ändrades när John F. Kennedy, konfronterad med radikaliserad arabisk nationalism ledd av Nassers Egypten och motgångar för amerikansk inflytande i Mellanöstern, beslutade att förlita sig på Israel och började skicka vapen.

Detta var början på ett ”speciellt förhållande” som verkligen skulle visa sig vara mycket speciellt: mellan statens grundande 1948 och början av 2023 hade Israel fått över 158 miljarder dollar i amerikanskt stöd, inklusive över 124 miljarder dollar i militärt stöd, vilket gör det till den största samlade mottagaren av amerikanskt stöd sedan andra världskriget. Varje år tillhandahåller USA nästan 4 miljarder dollar i militärt stöd till Israel.

Ändå stödde inte Washington öppet Israels krig mot sina arabiska grannar 1967 (det kunde inte godkänna invasionen av Västbanken på bekostnad av Jordanien, en annan allierad). Under Oktoberkriget 1973 översattes det ”speciella förhållandet” dock till en flygtransport av vapen till Israel – målet var emellertid att hjälpa landet att stå emot angreppet från Egypten och Syrien. När Israel lyckades lösa situationen till sin fördel utövade Washington starkt tryck på dem för att avsluta stridigheterna. USA stödde inte öppet den israeliska invasionen av Libanon 1982 och ingrep som medlare för evakueringen av PLO-stridande i Beirut. Det stödde inte heller det krig som Israel inledde mot Libanon 2006 eller dess påföljande offensiver mot Gaza.

Den här gången har dock det amerikanska stödet för Israel varit öppet och massivt. Efter den 7 oktober beslutade Washington att skicka två amerikanska hangarfartygsgrupper till östra Medelhavet, ledda av hangarfartygen USS Eisenhower och USS Ford, en marin interventionstrupp samt en amfibieanfallsgrupp ledd av USS Bataan i Svarta havet och atomubåten USS Florida, som bär kryssningsmissiler. Samtidigt satte Washington sina flygbaser i regionen i beredskap och levererade snabbt militärutrustning till Israel, inklusive missiler till luftförsvarssystemet Iron Dome.

Washington gav på så sätt Israel ett regionalt skydd, så att landet kunde ägna större delen av sina styrkor åt ett krig mot Gaza vars uttalade mål från början har varit utrotningen av Hamas. USA och andra väststater har öppet stött detta mål. Faktum är dock att utrotningen av en massorganisation som har styrts över ett litet, mycket tättbefolkat område sedan 2007 inte kan genomföras utan en massaker av folkmordsproportioner. Detta gäller särskilt eftersom den israeliska armén hade som tydlig avsikt att minimera förluster i sina egna leder under invasionen. Detta krävde intensiv användning av fjärranfall för att jämna av stadsmiljöer med marken och slippa stadsguerillakrig vilket maximerat de civila dödsoffren.

USA:s ansvar i denna massaker är bland annat att förse Israel med en stor del av medlen att för att begå den. I slutet av november hade Washington skickat 57 000 artillerigranater och 15 000 bomber till sin allierade, inklusive över 5 400 BLU-117 och 100 BLU-109 (”bunker buster”) bomber, på närmare ett ton vardera. New York Times rapporterade militärexperters förvåning över Israels ”liberala” användning av dessa bomber, som var och en kan jämna en flera våningar hög byggnad med marken, och som bidrar till att göra Israels krig mot Gaza till en massaker av civila ”i en historisk takt”. Fram till den 25 december hade USA försett Israel med 244 vapenleveranser via transportflygplan samt 20 försändelser med båt. Dessutom avslöjade The Guardian att Israel hade kunnat dra nytta av det stora lagret av amerikanska vapen som redan var ”förhandslagrade” i landet

För att finansiera allt detta begärde Bidenregeringen den 20 oktober ett extra budgetanslag på 105 miljarder dollar från kongressen, inklusive 61,4 miljarder för Ukraina (46,3 miljarder i militärt bistånd), 14,1 miljarder för Israel (13,9 miljarder i militärt bistånd) och 13,6 miljarder för kampen mot illegal invandring vid gränsen. USA:s president trodde att han kunde få grönt ljus från den republikanska högern för Ukraina genom att koppla det biståndet med deras hjärtefrågor – ändå hade Biden vid slutet av 2023 fortfarande inte lyckats få sin begäran godkänt. Den republikanska högern har använt Bidens strategi mot honom själv genom att kräva ännu mer drastiska åtgärder vid gränsen, vilket har satt honom i en besvärlig position gentemot sitt eget parti.

För att förse de israeliska Merkava-stridsvagnarna med 45 000 artillerigranater för 500 miljoner dollar har Bidenregeringen kringgått kongressen genom att anta en nödåtgärd den 9 december, ett paket med 14 000 granater för 106,5 miljoner dollar. Man upprepade denna manöver den 30 december för 147,50 miljoner dollar, vilket provocerade fram ilska från de demokrater som kräver mer kontroller av vapenpaket till Israel. Genom allt detta bär Biden direkt ansvar för massakern som begåtts av Israels styrkor i Gaza. Hans maningar till Israel att vara mer ”humanitärt” klingar ihåligt och avfärdas lätt av kritiker som hyckleri. Hans oenighet med Israels premiärminister Benjamin Netanyahu om planen för dagen efter kriget förändrar inte de två regeringarnas gemensamma ansvar för själva kriget.

Slutligen, Biden – som under sin presidentkampanj 2020 lovade att ändra sin företrädares tydligt pro-israeliska politik, särskilt genom att återöppna det amerikanska konsulatet i östra Jerusalem och PLO-kontoret i Washington – gjorde inget av detta. I stället följde han i Donald Trumps fotspår, först genom att fokusera på att uppmuntra Saudiarabien att ansluta sig till de arabiska stater som hade etablerat diplomatiska relationer med Israel under Trumps beskydd och sedan genom att ge ovillkorligt stöd till Israel i dess invasion av Gaza. Genom att göra detta har han lyckats reta upp sitt eget demokratiska parti – som idag är mer sympatiskt för palestinierna än för israelerna (med 34 procent till 31 procent), enligt en opinionsundersökning publicerad den 19 december – utan att tillfredsställa republikanerna. Slutligen ogillar 57 procent av amerikanerna Bidens hantering av konflikten, enligt samma opinionsundersökning.


Översättning: Lars Henriksson
FOTO Israel Defense Forces @flickr CC BY-NC 2.0 DEED