Vad är det som händer i Haiti?

Det är en nation som präglas av instabilitet, genomsyras av utbredd korruption; ojämlikhet, extrem fattigdom och förödelse efter flera naturkatastrofer. Det har lett till flera folkliga uppror, till exempel det som för närvarande kastar landet in i en ny kris av stora proportioner. Staten är på gränsen till kollaps och befolkningen lever under den organiserade brottslighetens ok – allt går från dåligt till värre. Vi talar om Haiti, med 11 miljoner invånare där nästan 95 procent är av afrikanskt ursprung.

FOKUS | Alex Fuentes

Innan den europeiska koloniseringen bodde Arawakerfolket, ett jordbruksfolk från Antillerna, på ön. I slutet av 1492 landade Christopher Columbus expedition vid Mole Saint-Nicolas i öns nordväst och döpte den till La Española. Hundra år senare hade exploateringen och de sjukdomar som inkräktarna förde med sig föranledde att arawakerna nästan utrotades varför piratföretag fångade människor i Afrika och gjorde de till slavar för att sedan skeppa dessa dit. Slavhandeln och kolonialismen gick hand i hand, och just slavhandeln var en kugge i ett maskineri och främjade Europas ekonomiska utveckling.

På 1600-talet rotade den franska kolonialismen sig på Haiti. 1697 kom spanska och franska kolonisatörer överens om att Frankrike skulle få den västra tredjedelen av ön La Española och man döpte om den till Saint-Domingue. Saint-Domingues välstånd var baserat på slaveri. Stora mängder av svarta slavar hade skeppats från Afrika för att arbeta på plantagerna. I slutet av 1700 fanns det omkring 30 000 franska kolonisatörer och nästan en halv miljon slavar. Det var inte förrän efter 1779 som idéerna från den franska revolutionen nådde Haiti och 1791 gjorde slavarna uppror och ett krig bröt ut som ödelade kolonin. Frankrike avslutade slaveriet 1794 efter att den upproriska slavledaren Toussaint Louverture befriat sitt folk och etablerat sig som hövding på ön. Haiti blev självständigt 1804.  Den första delen av Haitis självständighetsförklaring fick titeln Liberté ou La Mort (Frihet eller död), de haitiska generalerna lovade att kämpa mot det franska styret till döden för att försvara självständigheten. Självständighet begränsades till frihet från slaveri. Först 1825 skulle Frankrike erkänna Haitis självständighet, men vilkorat av stora ekonomiska kompensationer. Från 1843 och början av 1911 rådde instabilitet och störtandet av regeringar och revolter avlöste varandra. 1915 invaderade USA Haiti och drog sig tillbaka först 1943, men amerikanerna behöll en ekonomisk kontroll och ett politiskt inflytande. 1957 tog François ”Papa Doc” Duvalier makten med stöd av militären, vilket under senare år fortsatte med hans son ”Baby Doc” tack vare Tonton Macoutes det vill säga hemliga polisens systematiska förtryck. Som ett beställningsjobb förbjöds fackföreningar och presscensur etablerades.

En folklig revolt tvingade Baby Doc till exil i Frankrike 1986 och skapade återigen instabilitet genom olika statskupper och ingripande av amerikanska trupper i mitten av 1990-talet. Med stöd av 20 000 amerikanska soldater återfördes 1994 den avsatte president Jean -Bertrand Aristide till makten, han beviljade då USA framtida privatiseringar i telekommunikationsföretag och genomförde nyliberala åtgärder som krävdes av internationella finansinstitut. 2004 ”delegerade” USA sin militära dominans till FN:s stabiliseringsmission i Haiti (MINUSTAH), i själva verket en FN-ockupationsstyrka under brasilianskt befäl som tryckte ner de haitiska revolterna vilket orsakade hunger, mord, våldtäkter och våld av alla slag mot den fattiga befolkningen. De ekonomiska åtgärderna som tillämpades liknade den i andra karibiska länder. Man utvecklade “frizoner” bestående av industrier som använde billig arbetskraft och ön gjordes till ett turistmål med foglig och mycket billig arbetskraft. Inte bara våldet och instabiliteten som ärvts från kolonialismen och imperialismen har plågat Haiti.

2010 orsakade en jordbävning mellan 100 000 och 300 000 haitiers död vilket förvärrade redan existerande politiska, sociala och ekonomiska problem. Sedan dess har Haiti försökt komma på fötter dock utan framgång. 2016 hölls val och bananexportören Jovenel Moïse utsågs till vinnare. De fattiga och förtryckta återvände då till gatorna och skanderade ”Nej till diktaturen!” och krävde Moïses avgång. Samma sak hände under hela 2019 som ett resultat av ett massivt socialt utbrott. Även en del andra länder i Latinamerika fick uppleva sociala revolter, i Chile ledde en massiv folklig revolt till en omvälvande utveckling som skakade regimen i sina grundvallar. I juli 2023 mördades Jovenel Moïse. Enligt The New York Times skulle Moïse ha försökt sätta stopp för narkotika- och vapenhandel där olika affärsmän var inblandade. Det sades då att Moïse också undersökte en lukrativ penningtvättshandel och ville förstatliga en hamn. Det skulle kunna vara en förklaring till mordet. En våg av protester förlamade Haiti i slutet av 2023 och som en följd av detta ökade brottsligheten, vilket skapade bland befolkningen en stor osäkerhet inför framtiden. Haiti är fattigare och mer skakat än någonsin. Landet upplever en mardröm av våld som regeringen inte klarar av att ta itu med medan huvudstaden Port-au-Prince har omvandlats till en härd för gäng och väpnade grupper som upprätthåller ett obevekligt krig för territoriell kontroll. Därtill misären som kväver miljontals människor.

Regeringen försöker hålla sig fast vid det svajiga rodret men är samtidigt oförmögen att lösa den allvarliga situationen. Den eviga instabiliteten går som en röd tråd. Dominikanska Republikens regering har dessutom protesterat mot intrånget av väpnade grupper som brutit sig in på Dominikanska Republikens territorium. Haiti har kastats in i en permanent humanitär nödsituation sedan mordet på president Jovenel Moïse i juli 2021. Sedan premiärministern Ariel Henry utlyste val i augusti 2025 har Haiti präglats av kaos. I detta sammanhang har de kriminella gängen inlett en offensiv mot regeringen och premiärministern har samtidigt misslyckats med att återvända till Haiti efter ett besök i Kenya till följd av väpnade konfrontationer mellan polisen och de kriminella gängen. En kraftlös regering som har extremt svårt att styra har utlyst undantagstillstånd och utegångsförbud efter att tusentals fångar rymt från ett fängelse i Port-au-Prince. Beväpnade banditskaror befriade likasinnade och gängen har sedan fortsatt att attackera poliskaserner och andra statliga institutioner som Nationalpalatset och inrikesministeriet i Port-au-Prince. I detta allmänna kaos har gängledaren Jimmy Chérizier eller ”Barbecue”, en före detta medlem av polisens elitstyrka, tagit på sig ansvaret för attacken mot fängelset från vilket 3 696 fångar rymde och hävdar att hans mål är att störta den provisoriska presidenten. ”Barbecue” profilerar sig som om han vore en gerillaledare och försöker skapa en federation av kriminella grupper och hotar att ta makten. Världen är uppochnervänt och i Haiti uttrycks det så här. ”Om Henry inte avgår, om det internationella samfundet fortsätter att stödja honom, går vi direkt till ett inbördeskrig som kommer att leda till folkmord”, har ”Barbecue” sagt. Premiärminister Henry reste till Nairobi och begärde att 1 000 keynianska poliser skulle skickas till Haiti, med ekonomiskt stöd från USA och Kanada. USA och de karibiska staternas organisation (Caricom) har på sistone försökt tvinga fram Henrys avgång från regeringen med syfte att utse ytterligare en provisorisk premiärminister som kan utlysa allmänna val. Det återstår att se om imperiet lyckas släcka brasan. 

Den troliga ankomsten av en ”stödtrupp” till Haitis säkerhetsstyrkor verkar vara nära förestående. Imperialistiska länder som Frankrike och USA vill påtvinga Haiti att betala dyrt för sitt tidigare försök till emancipation. Haiti var den första kolonin som lyckades avskaffa slaveriet genom ett uppror och än idag fortsätter att betala ett högt pris för det. Det handlar om en historisk skuld som aldrig betalas till fullo och som fortsätter att plundra landets rikedomar till förmån för kapitalistiska transnationella företag. Det måste ses som en del av imperialismens remilitariseringsstrategi på den latinamerikanska och karibiska kontinenten. Detta passar nordamerikanska vapen-, säkerhets- och byggföretag som handen i handsken. Det som sker i Haiti bör ses som en återkolonisering som innebär en tillbakagång på 200 år.


FOTO Banco Mundial América Latina y el Caribe @flickr CC BY-NC-ND 2.0