Vad är det vi inte fattar med Turkiet?

Ungern återstår, men Turkiet sa till sist ja till Sverige som medlem i Nato.
– I slutändan blev Sverigehistorien ett bevis på Turkiets underordning i det amerikanska imperialistiska systemet. Beroendet av västkapitalet och amerikanska vapensystem fällde avgörandet, säger Halil Karaveli, senior forskare vid Institute for Security&Development policy.

INTERVJU | Åsa Mattsson

Det uppstod ett intresse för Turkiet som inte varit så stort i Sverige sedan Kalabaliken i Bender 1713. Kalabalik är turkiska och har blivit ett svenskt låneord för förvirring och kaos. Historien upprepar sig. Sultanen i det osmanska riket började ju tröttna på Karl XII och hans karoliner vilket kulminerade när den envise svenske kungen och ett fyrtiotal drabanter slogs med 600 turkar vid Bender, tills kungen snavade på sina egna sporrar och blev snöpligen tillfångatagen.
Nu har Turkiet en ny sultan, Erdogan kallas ju ”den förste parlamentariske sultanen”, en som skapat kalabalik i Nato-förhandlingarna, trots att den nutida envise svensken, statsminister Kristersson, krumbuktat sig på alla upptänkliga vis för att Sverige skulle bli godkänt som medlem.
Till sist gick det. Efter en omröstning i det turkiska parlamentet tisdagen 23 januari stod det klart att det turkiska parlamentet godkänt Sveriges Natoansökan. Av 346 röster var 287 för ett svenskt medlemskap och 55 emot, resten – 253 ledamöter – avstod.

Vad/vem har Sverige egentligen att göra med? Vad är det egentligen som pågått och varför? För att få svar har vi sökt upp en av Sveriges, och framför allt, vänsterns främste Turkiet-experter Halil Karaveli, senior forskare vid Institute for Security&Development policy, som skrivit den aktuella boken ”Why Turkey is Authoritarian – from Atatürk to Erdogan”, där man redan i inledningen kan läsa följande: ” Turkiet är ett varnande exempel: det visar hur vänstern kan desarmeras när högern lyckas omstöpa klasskonflikt till kulturkrig.”

Välkommen Halil Karaveli, vi börjar med en omdebatterad dokumentär i SVT,”Erdogans imperium”, som beskriver huvudkonflikten i Turkiet som mellan en troende muslim från fattigkvarteren i Istanbul ( Erdogan) och den sekulära militären? Var är den turkiska vänstern, den tycks som försvunnen ur historien?
– En relevant fråga! Hela dokumentären berättas som om det inte finns klassfrågor, höger-vänster är borta. Bilden av Turkiet i väst är bilden av ett land där kampen står mellan sekulära militärer och islamister. Min bok är ett försök att göra upp med det narrativet och visa hur fel det är. Naturligtvis finns det en konflikt mellan sekularism och religion precis som det finns på många ställen, tydligt i Frankrike till exempel. Men det är ju inte så att den konflikten kommer först, utan den kommer under klassfrågan!
– Det är totalt felaktigt att den turkiska militären skulle ha genomfört kupper för att försvara sekularismen. De har inte genomfört en enda kupp för att försvara sekularismen! De har gjort kupper för att försvara den härskande ekonomiska klassens intressen. Precis som militären alltid överallt annars har gjort och gör.
– Den turkiska militären är inte annorlunda än militären i Chile eller Argentina, det är bara det att den fått en sorts rykte om sig om att ha stått för någon slags upplysningsideal.

Kuppen 1980 är en klassisk Chilekupp i linje med Milton Friedmans nyliberalism, betonar Halil Karaveli, men detta skildras, i då bla SVT:s serie, som ett försvar av sekularismen.
– Militärledningen i sin helhet har även stått bakom Erdogan. Han hade aldrig kommit till makten utan deras stöd och acceptans. Och Erdogan är USA:s lakej, inte dess motståndare.

Du skriver i boken att det tog väldigt lång tid för internationella kritiker och opinionsbildare att kunna tolka Erdogan. Varför?
– Många förstår inte dynamiken alls. Man såg det som att han kämpade mot den hemska militären, som en liberal reformator. Han är den ekonomiskt härskande borgarklassens försvarare, inte, det muslimskt troende, folkets, men många, även vänstermänniskor och liberala i Europa, såg länge Erdogan som en sorts demokratisk befriare.

Finns här likheter med Sverige som du ser det?
– Ja, klassfrågan bortses från helt och hållet både i Turkiet och här! Erdogans regim har påstått att de står på folkets sida för att de försvarar folkets religion, medan SD här i Sverige säger att de försvarar nationen Sverige, svenskheten. I bägge fallen har högern kommit till makten genom att lyckas sopa bort klassintressena. Erdogan är inte unik, det är inget speciellt med honom, han följer bara en tradition även om han gör det skickligt. Sen han kom till makten kommer han jättebra överens med oligarkerna. Att hans egen fru bär huvudduk tycks inte hindra honom ett ögonblick när det gäller samarbetet med näringslivet i Turkiet. Bara häromdagen stod företrädare för den turkiska näringslivsorganisationen i media och sa att de var så nöjda med den marknadsvändliga ekonomiska politik som regeringen Erdogan bedriver. De har berikat sig enormt under hans maktinnehav, förmögenhetsklyftorna har ökat ännu mer, de har all anledning att vara nöjda!