▶ Lula da Silva president igen efter rysarval
▶ Men högern styr fortfarande kongressen
▶ Militären avvaktar
LEDARE | 3 november 2022
Mycket stod på spel, inte bara för brasilianarna, när val hölls i Brasilien i söndags. Inte så få världen över följde nervöst såväl valkampen som röstsammanräkningen. Så även i Sverige. I fyra år styrdes Brasilien av en president, Jair Bolsonaro, som borde ha varit ovalbar. Att en man med hans högerextrema politiska program och attityd kan samla en majoritet 2018 och i söndags få stöd av 49 procent, halva valmanskåren, 58 miljoner röster, är utan att överdriva högst skrämmande. Skrämmande eftersom han låtit väpnade miliser och poliser på öppen gata likvidera vad han anser vara asociala element.
Våldet och dödandet har också riktats mot vänstern. Ett ökänt fall är mordet på Mariella Franco och hennes chaufför Anderson Gomez. Marielle Franco, ledamot av Rios kommunfullmäktige, var svart, socialist, homosexuell, kvinna och uppvuxen i en av de mest våldsdrabbade favelorna (slumområdena) i Rio – det vill säga hon var allt det som Jair Bolsonaro avskyr och gjort till sin politiska uppgift att bekämpa. De män som 2019 fängslades för morden hade direkta band till Bolsonarofamiljen.
Han var och är också boskapsuppfödarnas dyrkade ledare. Aldrig har så mycket av Amazonas djungel skövlats som under Bolsonaros fyra år vid makten. Skövlats för att ge betesmark åt ranchägarnas biffkor. Många experter menar att Bolsonaros politik höll på att driva situationen till en ”tippingpoint”, det vill säga en punkt där Amazonas oåterkalleligen förvandlas till en het savann och jordens lunga går under.
”Lula har gett kampen mot hungern högsta prioritet och lovat nolltolerans för vidare skövlingar av Amazonas. Den socialistiska vänstern och de sociala rörelserna måste ta fasta på det.”
Det betyder att han också blev ursprungsbefolkningens svurna fiende. Medlemmar av denna befolkningsgrupp, liksom andra miljöaktivister, som motsatt sig den destruktiva politiken har också fallit offer för boskapsägarna och deras hyrda våldsmän. Bolsonaro har sett till att en USA-inspirerad vapenliberalisering genomförts. Boskapsägare, liksom städernas reaktionära medelklass, har passat på att beväpna sig till tänderna.
Ett deprimerande element i bilden är frikyrkorna som har blivit en maktbas för Bolsonaro. I kyrkorna har indoktrineringen och konspirationsteorierna firat triumfer. Vad ska man säga om en valmanskår där stora delar tror att Lula, Arbetarpartiets kandidat och Bolsonaros motståndare, för samtal med djävulen?
Lulas valseger måste hälsas med lättnad. Men denna valseger kommer inte att lösa landets problem. Bolsonaros politiska allierade har haft framgångar i guvernörs- och kongressvalen. Allierade till Bolsonaro har vunnit guvernörsposten i Brasiliens tre folkrikaste och ekonomiskt viktigaste delstater: São Paulo, Minas Gerais och Rio de Janeiro. Bolsonaros parti är kongressens största. Lulas valkoalition har ingen egen majoritet och kommer att göra upp med mittenpartier. Lulas vicepresident är den borgerlige politikern Geraldo Alckmin.
Lula har gett kampen mot hungern högsta prioritet och lovat nolltolerans för vidare skövlingar av Amazonas. Den socialistiska vänstern och de sociala rörelserna måste ta fasta på det.
Men hoten är många. Stora delar av Bolsonaros fascistoida anhängare har öppet talat om att försöka dra fram militären ur barackerna. Och dessa anhängare är själva beväpnade och beredda till våld på en tidigare inte skådad nivå. När detta skrivs blockerar lastbilschaufförer för andra dagen i rad hundratals vägar i protest mot Jair Bolsonaros förlust. Bolsonaro själv har fortfarande inte uttalat sig offentligt efter valnederlaget.
För den socialistiska vänstern stundar ingen lätt tid. Samtidigt som man måste bejaka varje steg åt rätt håll som regeringen tar måste man kritisera varje eftergift till borgerligheten.
Man måste också vara vaksam och beredd till försvar av demokratiska och sociala rättigheter om högern väljer att ta till våld.
2003, när Arbetarepartiet (PT) tog makten och Lula blev president för första gången, fanns det enorma förväntningar inom vänstern. Förväntningar om en politik för socialistisk omdaning. Sådana förväntningar finns inte idag. Det socialistiska alternativet måste mejslas fram i den kamp som nu kommer att föras. Störtandet av Bolsonaros högerextrema regering var ett steg i en lång hård process.
Men låt oss ändå glädjas idag.
FOTO Oliver Kornblihtt/Mídia NINJA