▶ Klimatomställningen fjättras av fossilkapitalet
▶ Världsordningen går sönder inför våra ögon
▶ Kommunistiska manifestets spådom
LEDARE | 7 juli 2022
Är det så här det ser ut – med krig, försörjningskollapser och politisk desperation – när en världsordning går sönder och produktionssätt brister? Alltså när ”produktivkrafternas” tryck på ”produktionsförhållandena”, som det kallas i marxismen, får hela det ekonomiska och politiska systemet att rämna? Med produktivkrafter avses då inte bara teknologi, infrastruktur och råvaror med mera utan framförallt människan själv, med hennes kunskap, färdigheter, kultur och behov som kolliderar mot etablerade egendoms- och maktförhållanden i samhällets ekonomiska organisation. Alltså just så som den globala klimatomställningen fjättras av fossilkapitalets världsmaktsställning och det kapitalistiska vinstsystemet. Och som den mänskliga existensens behov av ekologisk hållbarhet, tryggad försörjning och fredlig samverkan studsar tillbaka mot globala oljebolags, energioligarkers, skogskövlares, agrobusiness och krigsindustrins överväldigande transnationella resurser och hela stater.
Inför våra ögon rämnar inte bara nyliberalismens världspolitiska system när Rysslands krig i Ukraina driver fram NATO-mobilisering, militär kapprustning, ekonomisk krigföring och nya murar mellan öst och väst. Pressen på världens energi- och livsmedelsförsörjning under klimatkrisen eskaleras genom kriget i Europas mitt med överlevnadshot för miljontals människor direkt eller indirekt beroende av Ukrainas och Rysslands spannmål. Kvävda i en Texascontainer eller dränkta i Medelhavet – de skräckinjagande uttrycken för desperat flykt undan hetta, torka, våld och sociala sammanbrott blir vardag.
Trycket från bristningarna när de politiska och ekonomiska systemen inte kan härbärgera sociala behov och motsättningar, slår igenom på olika sätt överallt, från de mest akuta krishärdarna – i Myanmar, Sri Lanka, Libanon och Nordafrika för att nämna några – till kapitalismens själva högborg, USA, vars politiska och juridiska härdsmälta får allt fler att varna för demokratins slut i världens dominerande supermakt. Stormningen av Capitoleum med Trumps kuppförsök var det skummande ytvattnet över den djupa kontrarevolution mot försöken till demokratisering sedan 1960-talet som nu lagfästs av Högsta Domstolen mot aborträtt, rösträtt och HBTQ-rättigheter – med långa listor på fortsättningen.
Beväpnade med miljardtals dollar rullar den amerikanska högerlobbyn mot kvinnors och andras rättigheter fram över Europa från väster (se DN 4 juli, ”USA:s anti-abortlobbyister siktar på Europa”) medan den ryska Putinreaktionen med samma budskap invaderar militärt från öster, som i en global reaktionär kniptång med inspiration till såväl danska hatpredikanter som norska massmördare.
Den antidemokratiska och reaktionära vågen kan just ses mot bakgrund av hela det kapitalistiska produktionssättets och maktordningens globala kris. Den nyliberala globaliseringen marknadsextremism har ingen chans att möta pandemikriser och klimatomvälvning. ”Återta kontrollen” blir nödropet likt under 1930-talsdepressionen från höger med alltmer brutal nationalism till vänster med solidarisk och demokratisk kontroll.
Det gäller även här i vår svenska utkant, så totalintegrerad i den kapitalistiska världsordningen och där så mycket sönderfaller mitt framför näsan på oss: sjukvården, järnvägssystemet, bostadsförsörjningen, välfärden och jämlikheten i stort, inklusive det politiska systemet. Alternativlösheten och den politiska frustrationen i kölvattnet av det globala kapitalistiska systemets sönderfall präglar utvecklingen, till och med det vanvettiga NATO-äventyret rakt in i den turkiska diktaturens gap.
”Hetta? Nej, detta är den sista svala sommaren i ditt liv”, traderas ett citat på nätet från någon klimatforskare. Vi bör vara beredda på att den spådomen inte bara gäller klimatet. Och att kampen för ett människovärdigt samhälle byggt på solidaritet, demokrati och alla människors lika värde kräver att vi människor som den främsta ”produktivkraften” spränger de nuvarande produktionsförhållandenas bojor. Alternativet? Kanske formulerades även det bäst av marxismens urkund, det kommunistiska manifestet i dess skildring av historiens klasskamp för hundrafemtio år sedan:
”Förtryckare och förtryckta stod i ständig motsättning till varandra, förde en oavbruten, än dold, än öppen kamp, en kamp, som varje gång slutade med en revolutionär omgestaltning av hela samhället eller med de kämpande klassernas gemensamma undergång.”