Socialism eller barbari

▶ Orden kunde varit formulerade idag
▶ Putins krig och fossilkapitalets dödsritt
▶ Gemensamt styre socialismens kärna

LEDARE | 28 april 2022

Orden från den socialistiska legenden Rosa Luxemburg i kvinnofängelset på Barnimstrasse i Berlin 1915 handlade om första världskriget men kunde lika gärna ha varit formulerade idag. Den gången hade det lilla och som många hoppades kortvariga kriget mellan Österrike och Serbien likt en präriebrand dragit med sig alla Europas och snart världens stormakter i ett blodbad utan motstycke. De militära allianssystemen – dåtidens motsvarighet till dagens ryska allianser och NATO – kedjereagerade in det moderna industrisamhällets värsta katastrof. Med tiotals miljoner offer, hela samhällens, nationers och folks undergång, indränktes jorden av folkhat med fascismens framväxt som följd och det andra världskrigets sextio miljoner döda och förintelser. Allt inom loppet av tre årtionden. Inte ens i Rosa Luxemburgs värsta mardrömmar hade hon kunnat föreställt sig barbariets avgrundsdjup.

Idag har Putins ”begränsade militära operation” utvecklats till storkrig i Europas mitt – just när mänskligheten står inför sin största utmaning någonsin, att bygga om planeten från fossilberoende till förnybart.

Barbariet som redan massakrerar Ukrainas folk och samhällen tornar inte längre upp sig bara i fjärran. Vi har på våra breddgrader varit vana vid att betrakta katastrofer på håll, i Vietnam, Afghanistan, Irak, Syrien…

Men nu är de här, vid stugknuten. Inte bara i form av krigets förödelse, flyktingmiljoner och militär upptrappning med kärnvapen vid horisonten. Även klimatkrisen eskaleras när utsläppsmål får svischa förbi medan gigantiska fossilprojekt lanseras som om inget står på spel. Bara efter den senaste alarmerande IPCC-rapporten från FN:s klimatpanel lanserar Exxon planer på ny oljeutvinning utanför Guyana för 10 miljarder dollar och en kvarts miljon fat per dag – bolagets största oljeprojekt i Latinamerika. Den brittiska toryregeringen ger nya tillstånd för olje- och gasprojekt i Nordsjön och planerar för s k fracking. Israeliska bolag expanderar oljeutvinning utanför Shetlandsöarna, Kanada investerar 12 miljarder dollar i nya oljeprojekt. Portugisiska bolag planerar ny oljeutvinning i Mocambique, kinesiska bolag avtalar om köp av enorma mängder flytande fossilgas från USA för årtionden framåt… för att inte tala om de ryska olje- och gasoligarkernas planer.

”Efter oss syndafloden”, uttrycket från det franska 1700-talshovets hämningslöshet vore här ett grovt understatement. Det globala fossilkapitalets vinstjakt tycks inte trotsa någonting på sin dödsritt mot undergången.

| LÄS OCKSÅ: KRIGETS LOGIK GÖDER FOLKHAT 

Men likt 1915 finns människor som står emot. Den gången, när Rosa Luxemburg skrev från sin cell, samlades krigsmotståndare i den schweiziska byn Zimmerwald för att blåsa till strid mot barbariet. Två år senare störtade krigströtta befolkningar det ryska tsardömet för ”jord, fred och bröd”. Revolutioner svepte bort Europas kejsardömen, tvingade fram demokratiska rättigheter, pressade tillbaka imperialism och förtryck – för en tid.

Socialism blev lösenordet när folkmiljoner satte sig i rörelse för fred, mat för dagen, tak över huvudet och social trygghet plus en gnutta frihet och medmänsklighet mot eliternas rofferi och maktfullkomlighet. Gemensam skötsel av samhällets tillgångar, jämlik fördelning och solidariskt ansvar för att ge alla en dräglig tillvaro var socialismens kärna. För det krävdes de många arbetande människornas makt att bryta kapitalets herravälde.

För en tid tycktes de lyckas – men slogs tillbaka. För att försöka igen, ta sig en bit fram på vägen för att åter slås tillbaka, som nu – när samtidigt människor över hela jorden försöker igen, krigsmotståndare och klimatkämpar, feminister och fackföreningsfolk, vår tids arbetarklasser och undertryckta.

Utan gemensam kontroll av samhällets tillgångar och solidarisk fördelning av det vi skapar driver kapitalismens brutala vinstlogik samhällena åter ned i kamp om smulorna, för att äta eller ätas i klimatkrisens minskande livsrum.

Socialism, inte partibossarnas, statsbyråkraternas eller samhällseliternas välde, utan de många arbetande människornas gemensamma styre av hur samhällets tillgångar bäst ska användas, står återigen mot barbariet.

Vare sig detta tar form av Putins angreppskrig i Ukraina eller fossilkapitalets ödeläggelse av livets förutsättningar.