Bevara vänsterns socialistiska hjärta

▶ Dumpa inte socialismen
▶ Vänstern ska lysa upp, inte mörka
▶ Strävan efter jämlikhet har inte dödats

LEDARE | 21 december 2023

Nej, dumpa inte socialismen! I programförslaget till Vänsterpartiets kongress i maj har ”socialismen” skalats bort. Viktigare är att bygga programmet på vad partiet i verkligheten gör och vad som idag är möjligt, lyder förklaringen. Att partiföreträdare ska slippa svara på jobbiga frågor i TV-rutan om bankförstatliganden och socialisering skiner förstås igenom när partiprogrammet ska bli till mediavänlig ”berättelse” i stället för principförklaring. Om det finns mycket att säga, men här bara om utmönstringen av ”socialismen”.

Att strykningen inte bara handlar om ett retoriskt grepp i pedagogiskt syfte framgår av att systemöverskridande perspektiv lyser med sin frånvaro. Men att i dessa klimatkatastrofens yttersta tider och fossilkapitalets övermakt i Doha inte ange vägar ut ur kapitalismen, att ”en annan värld är möjlig”, vore inte bara oförnuftigt utan rentav ansvarslöst. När miljontals människor jorden runt mer eller mindre desperat söker lösningar bortom globalkapitalismens ödeläggelse av livets förutsättningar på vår planet är vänsterns uppgift att lysa upp, inte att mörka. Till upplysningen hör att lyfta fram socialismens möjligheter och omöjligheter, dess framgångar och nederlag, frigörelser av mänsklig kraft och förtryck av människors frihet. Kort sagt ”berättelsen” om den moderna världens mäktigaste ideologiska uttryck och sociala rörelseriktning under 150 år.

Här, hos socialismen, låg förhoppningarna bland folkmiljonerna om rättvisa, jämlikhet, solidaritet, välfärd och fred – ord som idag rostar i nyliberalismens och högerhämndens slagghögar. Hos socialismen låg försöken att röja mark bortom kapitalismens profitdrift för gemensam hushållning och behovsstyrning. Hos socialismen låg viljan att bryta sönder klassamhällets järnburar för ett verkligt demokratiskt samhälle där ”var och ens fria utveckling är förutsättningen för allas fria utveckling” – som det hette i kommunistiska manifestet.

Men strävan efter jämlikhet och samhällen där behoven hos människor och natur styr istället för kapitalistisk profitjakt har inte blivit inaktuell, tvärtom. När temperaturen stiger i takt med världshaven, bomberna regnar över bostadskvarter och barnkrubbor och den rikaste världens maktägande promillen rullar sig i lyx på folkmiljardernas bekostnad återuppstår stundligen den strävan som vänstern och arbetarrörelsen kallade socialism.

LÄS OCKSÅ: Vänsterpartiet programdebatt 2024

Att skrota termen handlar inte om oskyldig semantik utan om att bidra till den stora glömskan av erfarenhet, kunnande och samhällsförändring. Ty hos socialismen kan vi söka både det som fungerade – när det gäller arbetande människors självstyre, fördelning, demokrati och ägandeformer – liksom det som misslyckades i smått som stort av byråkratisering och katastrofala despotiska återvändsgränder. För att inte tala om de många socialistiska alternativ som blockerades under utvecklingens gång, men som idag kan erbjuda lösningar.

Men om vänstern ska lära av erfarenheten inför nuets behov – av både misslyckanden och framgångar – kan inte den samlingsformel som utgjorde själva grundvalen för rörelsen och dess röda ideologiska hjärta förpassas till glömskan. Då kommer inte bara flödet i de hetaste aktivisternas blodomlopp att bedarra utan även det kosmos av erfarenheter vi idag har ett så omistligt behov av blekna bort inför de politiska och sociala orkaner som nu drar in över människornas samhällen.

Om en annan värld ens ska vara tänkbar behöver vi socialismen, både som rörelseriktning för ökad rättvisa och som systemförändring bort från kapitalismen.
Att det inte skulle framgå i Vänsterns eget program vore otänkbart.