Gängkriminalitet inte bara en fråga om gäng

▶ Komplexa samband ligger bakom gängvåldet
▶ Missbrukare jagas men gängkriminella går fria
▶ Låt inte drogliberaler kidnappa narkotikadebatten

LEDARE | 9 februari 2023

Vänsterdebattören och sociologen Roland Paulsen skrev nyligen i DN att gängkriminalitet får orimligt mycket utrymme, om man ser till antalet dödsfall. Varför pratar inte högern om kvinnofridsbrott, massutrotning av arter eller den höga narkotikadödligheten? Paulsen försöker visa på högerns hyckleri, men lämnade såklart öppet mål: kolla vänstern bryr sig inte om gängvåldet, att barn mördar barn. Whataboutism leder sällan rätt. Gängkriminalitet är inte heller en kris, utan matas av flera: extrema klasskillnader, kränkt maskulinitet, rasism, repressiv narkotikapolitik. Vår främsta uppgift är att sätta samhällskriser bredvid varandra, inte mot varandra.

Kan det till exempel finnas en koppling mellan den höga narkotikadödligheten, som Paulsen vill fokusera mer på, och dödsskjutningarna? Som bekant leder Sverige bägge dessa ligor i Europa. Vi har en unikt repressiv politik med de högsta straffen. De senaste decennierna har polisens resurser mer och mer lagts på narkotikabrott, men enbart två procent av lagföringarna gäller grovt narkotikabrott. Missbrukare jagas men gängkriminella som profiterar på drogerna går fria, och dödar. Det är dags att vi gör en reträtt från förbudslinjen, skriver kriminologen Henrik Tham i DN, och nämner just gängkriminalitet som argument. Regeringen å andra sidan, har lagt fram en proposition som ska stävja gängkriminaliteten med än hårdare narkotikalagar. Sedan 1988 då narkotikabruk kriminaliserades, har nolltoleranspolitiken stått fast utan någon omvärdering, trots att den uppenbarligen inte fungerar: narkotikadödligheten fortsätter öka och fler provar. En enig riksdag beslöt att tillsätta en utredning redan för två år sedan (dock utan att frågan om avkriminalisering fick vara med!). Men den nuvarande regeringen har underlåtit sig att tillsätta en sådan. I Europa blåser det som bekant annorlunda.

I grannlandet Norge röstade förvisso stortinget ner den dåvarande högerregeringens Rusreform år 2021, men i praktiken gav Norges riksadvokat (motsvarande riksriksåklagaren) polisen riktlinjer att inte gripa människor vid misstanke om eget narkotikabruk. Portugal avkriminaliserade redan 2001. I Tyskland utreder man införandet av en motsvarande Systembolag för cannabis, för att säkra skatteinkomster, som kan gå till vård i stället för till kriminella gäng.

”Just därför behöver vi, snarast, en seriös utredning om avkriminalisering av eget bruk av droger. Så kapitalister och (främst manliga) drogliberaler inte får kidnappa frågan.”

Självklart har vi också frågan om vård och människovärde. Varför ska man sitta i fängelse för en sjukdom? En repressiv narkotikapolitik vilar också på rasistiska grunder. Undersökningar visar att det främst är rasifierade och arbetare som jagas av polisen.

Men vi ska inte vara naiva, avkriminalisering självt är inte ett magiskt botemedel. Erfarenheter från länder och stater i USA pekar åt olika håll, när det kommer till gängkriminalitet till exempel. I en mycket läsvärd artikelserie i Aftonbladet lyfter författaren och journalisten Magnus Linton ett varningens finger för att pendeln ska slå för hårt åt andra hållet nu.

För även om de svenska politikerna inte ens vågar tillsätta en utredning om avkriminalisering, är tonen i media en annan. Linton skriver till och med att idén om det drogfria samhället numera är död. Kulturskribenter skriver öppet om sina tripper, ungdomsförbunden tävlar i drogliberalism och i helgbilagorna läser vi mysiga reportage om svampar som utrotar depressioner (trots skralt forskningsläge). Det är hedervärt att det just är Linton, som har varit en av de mest framträdande kritikerna av nolltoleranspolitiken, som varnar. Inte minst för kapitalintressena som är starka i frågan. Hedgefondförvaltaren David Bonnier är en av de kapitalister som ser framemot en svensk legal drogmarknad. Klarnagrundaren Niklas Adalberth har delfinansierat Sveriges första studie på psilocybin. Big Pharma står förstås redo med sina giriga händer.

Just därför behöver vi, snarast, en seriös utredning om avkriminalisering av eget bruk av droger. Så kapitalister och (främst manliga) drogliberaler inte får kidnappa frågan.

Vi kan åtminstone glädjas åt en utredning som pekar åt rätt håll: Samsjuklighetsutredningen. Den kom nyligen kom med sitt utlåtande och föreslår att lagen om vård av missbrukare i vissa fall, LVM, ska skrotas. Tvångvård ska bara ges på psykiatriska mottagningar och ingen med skadligt bruk eller beroende, ska få höra att hen måste ta avsluta sitt beroende innan hen kan få hjälp för sitt psykiska mående, eller få en bostad eller arbete. Hälften av de som har beroendesjukdomar har nämligen psykiska sjukdomar också. Det är en omfattande reform som föreslås och skulle innebära ett paradigmskifte i synen på missbruk och sjukdom.

Gängvåldet har sedan länge slutat vara en fråga om bara gäng. Visst, de flesta av oss märker inte av det, men det är just den mest utsatta klicken av arbetarklassen som drabbas. De som flytt till Sverige för trygghet, i stället får begrava sina egna barn. Det är skäl nog att aldrig relativisera våldet. Och att lyfta varje sten. Som avkriminalisering av eget bruk av droger.


FOTO: Cannabis Culture @flickr (CC BY 2.0)