Vi har inget annat än gröt att förlora

▶ Kapitalismen har slängt av sig masken
▶ Brödköerna är här och nu
▶ All lycka har vi skapat själva med jämlikar

LEDARE | 1 juni 2023

Hur länge är det nu som vi har matats med råd om hur vi vanligt folk ska dra åt svångremmen för att klara oss igenom dyrtiderna? De flesta har nog tappat räkningen efter alla råd om att dra ner värmen och dra över ullfilten, att äta havregrynsgröt och promenera en mil till jobbet förbi alla busshållplatser. Minns ni hur det lät på 1990-talet då den amerikanske statsvetaren Francis Fukuyama deklarerade att historien nu var slut och att kapitalismen skulle fira sitt segertåg genom världen? Eller lite senare Hans Rosling, professorn i global hälsa, vars smittande entusiasm drog med oss på en spännande resa genom graferna som visade minskad hunger och ökande medellivslängd globalt? Kapitalismen genom liberalismens ideologi såldes in som ett löfte om ökat välstånd när rikedomarna från de allra rikaste sipprar ner. Masskonsumtionen drog fram på bred front i väst och erbjöd hamburgare och charterresor åt stora segment av befolkningen. Stora tv-skärmar och smarta mobiltelefoner blev vardag för många – inte för alla men väl många i västvärldens metropoler och landsändar. De som hamnade på efterkälken skymdes undan. Fattiga barnfamiljer som inte hade råd att mätta barnen alla dagar eller pensionärer som hamnade på gatan talades det tyst om.

Så kom de ekonomiska kris­er­na. Vi såg miljoner kastas ut i misär runt om i världen. Vi såg protesttälten som sattes upp på Tahrir-torget i Kairo fångas upp av vinden och flyga långt och vida omkring för att sätta sina pålar mellan gatstenar i Madrids Puerta del Sol, ner i trädbäddar i Wall Streets Zuccotti Park och ner i frusna grästuvor på det centrala torget Austurvöllur i Reykjavík. Här i Sverige var det betydligt tystare men vi drabbades också av en politik som mest av allt gynnar den som har en plats vid styrelseborden där miljoner människoöden flyttas runt som siffror i en balansräkning. Sen så kom pandemin som blixtbelyste och förstärkte samhällets alla orättvisor, tusentals äldre och människor i riskgrupp – också socioekonomiskt! – som hade kunnat räddas från en ångestfylld död i ensamhet fladdrade förbi i den officiella statistiken också i Sverige. Människors levnadsekonomi slogs redan där i spillror. Putin och hans oligarker kunde inte bry sig mindre om sådant när de invaderade Ukraina för att döda hundratusentals människor och slå sönder tillvaron socialt även för ryssarna. Inte på någon sida om denna nya järnridå verkar man bry sig om att snabbt få slut på död och lidande för ukrainare, att förhindra massvält i det globala Syd eller stoppa stigande levnadskostnader i Europa. De verkar rentav ha känt att det är läge att starta en geopolitisk front i Sudan med rivaliserande militärer som går egna och imperialistiska intressens ärenden. De fattiga i Khartoum: de ska bära både matbrist, besinningslösa bombningar och klimatkrisens extremvärme på sina axlar.

”All lycka som vi kan känna har vi skapat själva och tillsammans med andra jämlikar, och samma är det med samhället.”

Så vad är allt värt när det eko­nomiska systemet inte kan tillgodose miljarder människors behov av mat och bränner upp livsbetingelser för djurarter och många människor? För oss, egentligen ingenting, och det blir allt mer uppenbart för allt fler människor. Kapitalismen har slängt av sig liberalismens mask för att säga – låt oss heller inte skönmåla verkligheten – ”ät havregrynsgröt era blattejävlar”. Svältdiet och fascism i ett – ja, de hör historiskt ihop! Men den mördande reklamen, den fortsätter, nu som en hånleende hipster med den senaste iPhone 13 S Max dinglande framför ansiktet på den som knappt får ihop till hyran eller bolånet.

Kommer de här dyrtiderna göda kriminaliteten, räck upp en hand ni i kundpanelen? Allt som allt är det såhär enkelt: brödköerna är här och nu, inte i någon Timbro-pamflett om socialismens påstådda ogenomförbarhet, och anledningen till att de inte fanns igår var delvis hotet om en revolutionär utveckling. Så månde bäva de härskande klasserna. Vi har ingenting annat än havregrynsgröt att förlora när vi omkullkastar detta brutala system som tvingar miljarder människor att leva liv utan glädje, meningsfullt innehåll och näring. All lycka som vi kan känna har vi skapat själva och tillsammans med andra jämlikar, och samma är det med samhället.
Den insikten kan bli revolutionär. Så bär med dig den.