▶ V-ledningen måste sluta noja över negativ media
▶ Folkopinionen är inte vad som står i media
▶ Motmakt genom aktivism och egna kanaler
LEDARE | 26 januari 2023
I en Ipsos-mätning i DN 2 januari svarade 79 procent att Sverige inte bör rucka på rättsliga principer för att gå Turkiet till mötes i förhandlingarna om Nato. Detta trots ett års propaganda om att Sverige till vilket pris som helst måste gå med i Nato. Vad är det om inte ett monumentalt misslyckande för det ideologiska Nato-maskineriet? Det visar på något mycket viktigt: den etablerade beskrivningen av verkligheten avgör inte automatiskt hur gemene man tänker och tycker. Det pågår en ständig ideologisk strid och vänstern måste in i den med kraft.
Tyvärr verkar Vänsterpartiets ledning ha missat detta. Valutvärderingen skyller det magra valresultatet på att andra partier och media styrde debatten till sådant som inte var vänsterns frågor och negativ press när riksdagsledamöter visade sympati för PKK i Almedalen.
Händelsen sammanföll med att Vänsterpartiets opinionssiffror föll och det ser man som bevis för slutsatsen – och avfärdar andra möjliga slutsatser. Den tankegången bygger på en analys att de möjliga vänsterväljarna är helt med på Aftonbladets noter. Att de också känner starkt att Sverige bör blidka Erdoğan och byta hållning gentemot de kurdiska rörelser som slogs mot IS. Men verkligheten visar ju att bara en minoritet tänker så, den minoritet som troligtvis står längst bort från Vänsterpartiet.
Problemet med att se media och debatten mellan riksdagspartierna som viktigaste arena där denna strid står, är att denna arena i huvudsak är riggad av kapitalintressena och den borgerliga statsbyråkratin. Striden går inte att vinna där för en socialistisk vänster.
Tidningen du läser är ett litet exempel på hur vi kan försöka förstärka de andra arenorna för påverkan och opinionsbildning. Än kvarstår att bygga starka socialistiska och klasskampsinriktade tidningar. Vänstern behöver också bättre och mer effektivt använda de utbredda sociala medierna, till exempel egna ”TV-kanaler” på Youtube. Samtidigt behöver vi kunna kommunicera fritt och självständigt från sociala mediajättar, till exempel genom community-styrda alternativ som Mastodon.
LÄS OCKSÅ: Vilken väg för S och V?
Men allt kan inte ske i tryck eller på bildskärmar. Det är nödvändigt för Vänstern att vara en stark och levande kraft i det fysiska rummet. I varje social fråga på lokalplanet där vi kan stödja och ta initiativ till protester mot skolnedläggningar, nedskärningar inom vården eller korruption i kommunstyrelser. Som organiserad kraft på arbetsplatserna, i hyresgästföreningar och på varje plats där det orättvisa kapitalistiska samhället tar sig uttryck, särskilt i ljuset av de horribla skjutningarna som skördar unga liv.
Mycket av det där gör aktivister på basplanet redan idag, även om mer alltid kan göras. Vad är då V-ledningens roll här? Tyvärr verkar aktivismen helt lagts på ”underentreprenörerna” för att ledare som Nooshi Dadgostar ska kunna hålla sig så långt borta som möjligt. Om aktivismen kommer för nära, som i Almedalen påstås den ha solkat ner partiledarens stund i det mediala rampljuset. Men det vi tvärtom behöver är en partiledning som istället för att hålla aktivismen på avstånd omfamnar dess betydelse som alternativ arena, en där spelreglerna sätts av oss här nere och inte av eliterna.
Hur kunde de sociala medierna prioriteras ned så hårt? Varför slöt inte partiledningen upp bakom aktivismen kring Nato-motstånd och solidaritet med kurderna? Aktivisterna har stretat på med demonstrationer utanför riksdagen i åratal men av partiledningen syns sällan röken. Varför mobiliserar man aldrig de över 30 000 medlemmarna som man enkelt kan nå med mejl- och postutskick? Varför har aldrig en presskonferens använts för att utlysa en nationell protestdag i rörelsens regi, kanske i samverkan med exempelvis Hyresgästföreningen eller Svenska Freds?
Vänsterpartiets ledning behöver släppa ängsligheten inför negativ media och se det avgörande i att bygga ideologisk motmakt genom helt andra arenor. Vi vill se Nooshi Dadgostar tala på demonstrationer mot Nato, Tidöavtal och giriga prishöjare!
Foto: Anna Tärnhuvud