Ont nytt år – eller motståndets 2024?

▶ Förljugna nyårslöften
▶ Mörkaste tider följs av motstånd
▶ Ett nytt självförtroende kan växa

LEDARE | 11 januari 2024

”Aldrig har ’Gott nytt år’ låtit lika förljuget som nu”, skriver författaren Anita Goldman (DN 3 jan). Det är lätt att skriva under på, det är snarare ett Ont Inte-särskilt-nytt År som väntar. Fossilkapitalismens klimatshow i Dubai samtidigt som verklighetens utsläpp av växthusgaser trots alla COP-resolutioner når rekordnivåer, utgör det globala klimatbedrägeriets reella nyårslöfte. Den svenska Tidöregeringens prissänkningar på bensin och diesel är som ett avlägset eko av hyckleriet.

Rysslands utrikesminister Lavrovs nyårsuttalande om att Israel och Ryssland har en gemensam historia – och nutid – av kamp mot nazismen, den mot Ukraina och den mot Gaza tillhör samma förljugenhet. Putins strävan efter en ”svart international”, som den kallats av kritiker, med antidemokratiska och reaktionära krafter världen över –  inklusive Netanyahus israeliska extremister –  handlar ju snarare om att söka samla den nationalistiska högerfamilj som just fascismen på sin tid förenade.

Samtidigt tillhör också de överoptimistiska tongångarna om Ukrainas förestående seger ett önsketänkande. Det uttröttade ukrainska försvaret med dokumenterad vapenbrist, deserteringar och tvångsvärvningar och sviktande internationellt stöd kan i längden svårligen hävda sig mot den ryska numera mobiliserande krigsmaskinen. Vad som krävs är helt andra åtgärder. Exempelvis kunde skärpta sanktioner mot den ryska oligarkin i form av upphävd banksekretess och konfiskering av rubelbiljardärernas tillgångar i Schweiz, på Cypern och andra skatteparadis liksom deras placeringar i London City med flera finans- och fastighetsmarknader skaka deras lojalitet med Putinregimen. Men det kräver i sin tur politisk mobilisering då även Västfinansens tillgångar och hantering skulle avslöjas.

Till Ont År hör förstås också folkmordet i Gaza. ”Israels rätt till självförsvar” kan knappast ens kallas förljugenhet då massakrerna på civila, inklusive tusentals barn, i Gaza sker inför vidöppen ridå. Att den israeliska statsmakten aldrig kommer att kunna ta sig ur blodbadet tycks ofrånkomligt i jakten på dödsfiender. I förlängningen av den jakten väntar ingen ”slutlig seger”, endast vidgat storkrig med ohyggliga följder för alla. Kan nationalismens och högerextremismens återvändsgränder demonstreras tydligare? Möjligen då av den religiösa fundamentalismen så som den uttrycktes av Hamas den 7 oktober. Vilken var Hamas’ plan, vad trodde ledarna skulle ske, fanns någon strategi för resten av oktober –  och framtiden? Den uppmärksammade stridsappellen från Hamasledningen för att mobilisera folken under attacken, utlovade Guds och änglarnas hjälp till den seger som skulle ske med Guds vilja. Men sällan har väl magiskt tänkande krossats så snabbt och bestialiskt. Guds änglar hade ingen chans mot en av världens mest rustade krigsmakter.

För marxismen kan inte religion förklara världen, men världen förklara religionen. Marx såg som bekant religionen som ”hjärtat hos en hjärtlös värld” och ett ”folkets opium”. Att upphäva religionens illusoriska lycka, fortsatte han, ”är att kräva dess verkliga lycka.” Det palestinska folkets ”verkliga lycka” vore att med världssolidariteten i ryggen pressa tillbaka ockupationen och förtrycket, erövra fri- och rättigheter med social trygghet och en framtid för Palestinas barn. Det kommer inte att ske med Guds hjälp bara med ett upplyst ledarskap och en världsopinion som förmår blockera det sionistiska projektet. Den ”illusoriska lyckan” ligger begravd under Gazas rasmassor.

Nej, aldrig, eller åtminstone sällan, har nyårsritualen framstått så förljugen som inför 2024. Men, där det onda härjar föds också motståndet, låt oss kalla det, ”det goda”. Inte som besvärjelse men som tillit till människan och hennes skaparkraft. Att de mörkaste tider följs av motstånd med nya öppningar för solidariska krafter är inte fromma förhoppningar utan insikt.

Just de första dagarna på det nya året sveper strejkerna fram över Storbritannien liksom massprotester mot välfärdsslakt i Argentina och vågor av sociala protester i Frankrike. Här hemma kan blockaden av Tesla för kollektivavtal bli en facklig vändpunkt, bland lärare och vårdpersonal växer vreden mot de makabra nedskärningar i mångmiljardklassen som planeras.

För vänstern står uppgiften att stötta och utveckla protesterna mot Tidöregeringens statliga utsvältningspolitik även där så kallat ”röd-gröna” styr i kommuner och regioner. Det är i själva rörelsen underifrån ett nytt självförtroende kan växa och en vägg av motstånd skapas mot högerstyre och reaktion. I det motståndet kan vägar ut ur fossilkapitalismens återvändsgränder banas och en starkare folklig, humanistisk och socialistisk vänster samlas till politisk styrka.

Häri ligger ett av svaren på förljugenheten inför 2024 och vår önskan om ett Gott Nytt År.


ILLUSTRATION Svend Vestergaard Jensen