Stoppa gräddfiler inom sjukvården

▶ Ett system som bygger på att ”smita före”
▶ Ett system som bryter mot lagen
▶ Ett system som har privat drift som en förutsättning

LEDARE | Vecka 12 2024

Nästan dagligen hör vi på nyheterna om problemen inom sjukvården, om brist på personal och brist på resurser – och nu ovanpå det drastiska neddragningar samt varsel av personal. Regeringen ger sex miljarder kronor till Sveriges 21 regioner att dela på trots att dessa beräknas gå med 24 miljarder i underskott. Det uppmärksammas också att det råder märkbara skillnader mellan regionerna när det gäller väntetider och avgifter. Däremot är det öronbedövande tyst om de växande gökungar som håller på att underminera svenska sjukvård: den privata driften och den privata finansieringen via sjukvårdsförsäkring.

I Hälso- och sjukvårdslagens tredje kapitels första paragraf står det att: ”Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.” Liksom att: ”Vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet. Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård ska ges företräde till vården.” Det är en mycket bra och viktig lag, men idag bryts det grovt mot denna föreskrift. Om du går in på hemsidan hos något försäkringsbolag kan du till exempel läsa att: ”Vår privata sjukvårdsförsäkring är ett bra komplement till den offentliga vården. Du minimerar väntetiden och får direkt tillgång till specialistvård.”

Att ”minimera väntetiden” är en omskrivning av att gå före i kön, alltså att behandlas utifrån betalningsförmåga via försäkringen istället för utifrån behov som lagen föreskriver. Att ”smita före” är också det huvudsakliga syftet med en privat sjukvårdsförsäkring. När en del högre chefer under pandemin smet före och fixade vaccin till sig själva och sina familjer blev de flesta väldigt upprörda över denna orättvisa, men utifrån dessa privata sjukvårdsförsäkringar är denna orättvisa ständigt närvarande. Det sker också utan att de flesta av oss, som inte har dessa försäkringar, ens ser det eller är medvetna om det. Men det är en växande grupp – snart 800 000 individer – som är besittare av denna förmån. En förutsättning för att detta system ska fungera är att det finns privata vårdcentraler. Dessa privata kliniker har två köer: en med de offentligt finansierade patienterna och en (mindre synlig) för dem med en privat försäkring. Det bygger på att klinikerna har avtal både med regionerna och med försäkringsbolagen. Avtalen ser olika ut. I avtalen med regionerna står det att offentligt finansierade patienter ska behandlas enligt den offentliga vårdgarantin, men i avtalen med försäkringsbolagen lovas kunderna att de ska prioriteras och få snabbare behandling. De glider alltså ”i det tysta” före i kön.

LÄS OCKSÅ Blir Skottland eller USA föredömet för framtidens sjukvård?

På samma sätt som skolor drivna av aktiebolag vill hålla nere kostnaderna för undervisning vill försäkringsbolagen hålla nere kostnaderna för vård – därför hålls gamla, sjuka, fattiga och arbetslösa utanför dessa försäkringar eftersom en annan ordning skulle göra försäkringarna dyrare för de mindre vårdkrävande. Detta orättvisa och lagstridiga system får också en hel del andra negativa konsekvenser. Systemet tar resurser från den offentligt finansierade vården genom att sjukvårdspersonal dras bort till denna privata vård eller till den växande byråkrati av vårdsamordnare och skadereglerare som växt fram. Dessutom genom att lokaler som hyrs av det offentliga används för verksamheten.

Systemet med gräddfiler minskar också tilltron till den allmänna skattefinansierade vården och viljan att betala skatt hos dem som skaffat sig privata sjukvårdsförsäkringar. Hur kan vi då vända denna utveckling och återvända till en sjukvård utförd efter behov såsom det uttrycks i lagen?

Ett av de försök som prövats var den så kallade Stopplagen som den socialdemokratiska regeringen införde 2006, enligt den skulle privat och offentlig finansiering inte blandas. De privata vårdföretagen skulle inte få ha två olika köer utan skulle tvingas välja mellan att ta emot försäkringspatienter eller offentligt finansierade patienter. Lagen som hade en mängd brister och undantag upphävdes redan 2008 av den borgerliga regeringen. Om en sådan lag verkligen genomförs kan vi jämföra med den gamla tidens skola. Det skulle bli ungefär som när privata skolor verkligen var privata och inte finansierades av det allmänna via skolpeng.

Men, eftersom en förutsättning för framväxten av systemet med privata sjukvårdsförsäkringar är att det finns privata vårdcentraler och kliniker, vore det mest effektiva att helt stoppa vinstdrift inom sjukvården. Om vi ser på den som en mänsklig rättighet, och inte som en vara på en marknad, vore ett sådant vinststopp också det enda rimliga. Det skulle också innebära ett återtagande av det demokratiska inflytandet från stora utländska koncerner, som till exempel australiska Ramsay Health Care, ägare till 24 specialistkliniker, Capios två sjukhus (Sankt Göran och Lundby) och 150 vårdcentraler.