Västvärlden har blod på sina händer

▶ Pausat bistånd till UNRWA förvärrar katastrofen
▶ Palestiniernas situation i Gaza är akut
▶ Kampanjen för eldupphör nu måste intensifieras

LEDARE | Vecka 6 2024

”Ni har blod på era händer.” I veckan sände nyhetssändningar över hela världen den republikanske senatorn Lindsey Grahams attack på bland andra Facebook- och TikTokcheferna för att barn tagit psykisk skada på deras plattformar. Det var förmodligen välförtjänt men väcker frågan: vem mer har barns blod på sina händer? Stödet till FN-organet UNRWA pausas i allt fler västländer, även i Sverige, samtidigt som 1,7 miljoner Gazaflyktingar lever med brist på mat, rent vatten och sanitet –  i eländiga nödbostäder med grasserande infektionssjukdomar.

Enligt FN:s barnorganisation Unicef är 17 000 barn i Gaza ensamma överlevande eller separerade från sina familjer. Ett tusental barn sägs ha förlorat ett eller bägge benen – samtidigt som tv-bilder visar det totalt sönderbombade enda sjukhuset i Gaza som var specialiserat på tillverkning av proteser. Nästan alla barn i Gaza – kring en miljon – bedöms behöva akut psykologiskt och psykosocialt stöd. De har ångest, sömnsvårigheter och får panikutbrott när de hör bombningar. Många av dem riskerar att få varaktiga psykiska besvär. Är det inte många som då har blod på sina händer? Inte bara på grund av krigsmaskineriets oavbrutna hamrande på människors kroppar utan på grund av de livslånga skadorna som alstras på deras sinnen? Är det inte många som kommer att ha framtida självmord på sina samveten? Biden, Sunak, Scholz och, ja… Kristersson?

Att UNRWA haft uppdraget att stödja palestinska flyktingar sedan de fördrevs 1948, och att det är den enda organisation som har kunskapen, erfarenheten och logistiken för att klara uppdraget i en akut situation är välbekant – även om svenska ministrar låtsas att andra skulle kunna ta över. Det förstärker skulden för det fortsatta lidandet. Internationella domstolen ICJ i Haag utesluter inte att Israels attacker i Gaza kan röra sig om folkmord och har ålagt landet att vidta åtgärder för att undvika folkmord och förbättra den humanitära situationen. Vad betyder det för de västregeringar som genom sitt ställningstagande förvärrar den humanitära situationen? I en debattartikel i Svenska Dagbladet 3 februari betonar två forskare att kollektiv bestraffning – alltså det som äger rum när hela Gazas befolkning straffas för vad som sägs vara ett fåtal personers delaktighet i Hamas massaker – är förbjudet enligt FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna. Det finns en risk att Sverige gör sig medskyldigt till krigföringen mot Gazas befolkning och till folkmord, menar debattörerna. Två danska debattörer från organisationer i det civila samhället varnar i Dagens Nyheter 4 februari för att Sverige riskerar sin trovärdighet som en humanitär stormakt.

Det är inget risktagande, det är avsiktligt. Den svenska borgerligheten vill inte att Sverige ska vara en humanitär stormakt. Tidöregeringen har – pådriven av Sverigedemokraterna – angripit biståndet till fattiga länder. Strax efter Hamasattacken drog regeringen in utvecklingsbiståndet till Gaza.

Socialister har alltid visat på hyckleriet i bilden av alliansfriheten och humanismen, och hävdat att Sverige som andra kapitalistiska västländer driver utrikes- och biståndspolitik utifrån sina egna nationella intressen. Men utan tvivel har ”fred”, ”humanitära” frågor och ”mänskliga rättigheter” varit något självklart positivt och värt att stödja för de flesta av oss. Solidariteten har varit nödvändig för att sammanföra arbetande människor i vårt land och över gränserna.

Nu ska politiken vridas i militaristisk riktning. I samma riktning går beslutet nyligen att dra in stödet till svenska fredsorganisationer. Nato-ansökan och upprustning går hand i hand med en ideologisk omstöpning.

Det är hög tid att fundera över vad som händer när Sverige blir medlem i Nato. Kommer regering och riksdag då att kunna säga nej till att delta i potentiella folkmord?  Det är inte för sent att bygga motstånd mot militariseringen. Det är inte ens för sent att ångra Nato-ansökan. Men det är hög tid att bygga en opinion som sprider sig från debattartiklar och ledarsidor till bredare grupper i samhället. Fackföreningar, politiska organisationer, freds- och solidaritetsorganisationer måste samlas bakom kravet att återuppta stödet till UNRWA. Utvecklingsbiståndet till Gaza måste återupptas. Sveriges deltagande i det sannolika folkmordet måste stoppas!

Men ett återupptaget stöd till UNRWA kan inte bli effektivt och meningsfullt om striderna fortsätter. Det som sker i Gaza framstår redan som en världshistorisk tragedi – i nivå med de allierades förstörelse av Hamburg och Dresden mot slutet av andra världskriget. Kampanjen för eldupphör nu måste intensifieras. En permanent vapenvila behövs för att överhuvudtaget ge en chans till återhämtning för de överlevande. Men vår solidaritet kommer fortsatt att behövas, i sökandet efter en framtida varaktig lösning.


BILD Barn i Gaza i ett härbärge organiserat av UNRWA 2023. FOTO Ashraf Amra/UNRWA