Håkan Blomqvist argumenterar i ett inlägg i Internationalen den 22 november, https://internationalen.se/100-miljoner-doda-bakom-krigsivrarnas-favoritcitat/, mot det välbekanta citatet ”Om du önskar fred, rusta för krig.”
”Så vad borde socialister ha gjort sedan nazisterna tagit över i Tyskland annat än att predika fördelarna med fred? Mobiliserat för avrustning av Västeuropa? Alltså samma politik som Internationalen verkar stå för idag gentemot Ryssland?” skriver Jan Czajkowski i en replik.
Håkan Blomqvist ger svar direkt.
Opinion|Jan Czajkowski, Ukraina Solidaritet
Blomqvist menar att ”seriösa historiker” anser att Andra världskriget inte alls inleddes 1939, utan redan med Första världskriget 1914. Därmed verkar han vilja säga att Chamberlains eftergiftspolitik gentemot Hitler egentligen inte hade någon betydelse: ”Att både Frankrike och Storbritannien inför det andra kapitlet var betydligt starkare militärt rustat än Tyskland förhindrade inget nytt krigsutbrott.”
Men det finns faktiskt historiker som exempelvis Timothy Snyder som hävdar att historien kunde ha tagit en annan vändning om Storbritannien och Frankrike hade stöttat Tjeckoslovakien i München 1938, och att det till och med kunde ha bidragit till att förhindra Andra världskriget (https://snyder.substack.com/p/appeasement-at-munich?utm_source=publication-search).
Men jag inser att Blomqvist förmodligen håller Snyder för oseriös och att det krigsmaskineri som satts igång 1914 inte kunde ha hejdats av någon – annat än möjligen genom folkliga ”insikter om betydelsen av fred för mänsklighetens överlevnad.”
Så vad borde socialister ha gjort sedan nazisterna tagit över i Tyskland annat än att predika fördelarna med fred? Mobiliserat för avrustning av Västeuropa? Alltså samma politik som Internationalen verkar stå för idag gentemot Ryssland?
Ja, tydligen. Blomqvist utvecklar inte sina resonemang, men eftersom han avslutningsvis hänvisar till debattinlägget av Greider, Feiler och Tännsjö i DN får vi anta att han delar deras åsikter. Då vill jag gärna passa på att hänvisa till min replik till deras inlägg, men som DN Debatt tyvärr inte ville publicera: https://www.flamman.se/feiler-greider-och-tannsjo-har-fel-europas-upprustning-ar-enda-garanten-for-fred/
Slutreplik Håkan Blomqvist: ”Det var inte bristen på militära medel som gav Hitler spelrum, det handlade om politik”
”Chamberlain 1938” har blivit som ett mantra för dagens militära rustningsivrare. Men det var inte bristen på militära medel som gav Hitler spelrum, det handlade om politik. Alltsedan den monumentala militära uppladdning som rök ihop i första världskriget hade militariseringen av härskarklassernas Europa utmanats av upproriska ofta proletära freds- och demokratiska krafter. Från de ryska revolutionerna 1917 över den tyska 1918 till den spanska 1936 utmanades de samhällsordningar som inlett 1900-talets ”trettioåriga krig”, eller vad historikern Eric Hobsbawm kallade ”katastrofernas tidsålder”.
Naturligtvis hade världskrigets andra akt kunnat stoppas – och det långt före Chamberlains illusionstrick 1938. Men inte av stormakternas militära rustningar utan av framgångar för de folkliga rörelserna. Exempelvis i Tyskland och Italien under 1920-talet, Österrike i början av 1930-talet och förstås i Spanien 1936-38. Men den brittiska och stora delar av den europeiska borgerligheten satsade på det ”fascistiska kortet”, stödde Mussolini, samarbetade med det tyska storkapital som förde Hitler till makten och blockerade stödet till den spanska republikens kamp mot fascismen.
När Hitler återupprustade Tyskland var det, som alltid, med variationer på romaren Vegetius’ gamla tema typ: ”Den som vill fred, rusta för krig”.
Timothy Snyder är förstås en högst kompetent historiker, men att idag låta sig vägledas av just Chamberlain-mantrat, som främst utgår ifrån krigets väpnade logik och inte från politiska fredsperspektiv, vore en ganska ödesdiger begränsning av alternativen inför hoten om vår egen tids ragnarök.