Turkiet bombar sönder Rojavas infrastruktur

▶ Aktionerna har pågått i snart fem månader
▶ Det handlar om statsterrorism och omfattande krigsbrott

UTRIKES | Anders Karlsson

1 oktober, 2023, utfördes en självmordsbombning mot det turkiska inrikesministeriet i Ankara. Skadorna blev synnerligen begränsade när endast två säkerhetsvakter skadades lindrigt, medan en av utförarna avled och den andra överbemannades. PKK tog på sig dådet, vilket var något överraskande utifrån att organisation inte på många år utfört aktioner av det slaget. Det rimmar dessutom illa med dess ideologiska ledare, Abdullah Öcalans, förkunnelse att våldsutövning numera bara kan vara legitimt i rent självförsvarssyfte.

Erdogan och den turkiska regimen reagerade dock som väntat kraftigt. Syriska kurder utpekades som anstiftare och redan samma dag bombades byar och städer i Rojava – knappast förvånande uttryckte också den svenska regeringen blixtsnabbt sin solidaritet med den turkiska regimen. Några dagar senare, 4 oktober, fastslog Turkiets utrikesminister Hakan Fidan att all infrastruktur och energianläggningar i Rojava var ”legitima mål”.

Det kurdiska självstyret i Rojava är en minst sagt irriterande nagel i ögat på den turkiska regimen, en regim som aldrig erkänt kurderna som folk utan i stället nedsättande benämner dem som ”bergsturkar”. Av rädsla för att exemplet Rojava ska smitta av sig i själva Turkiet har man också under senare år agerat ytterst hårt mot det kurdorienterade vänsterpartiet HDP, med bland annat massfängslanden av dess ledande krafter. Turkiet har därtill utsatt delar av Rojava för två brutala militära invasioner: 2018 med 500 000 flyktingar som följd och 2019 då ytterligare 300 000 människor tvingades lämna sina hem. Dessutom har den den turkiska regimen upprepade gånger utfört nålsticksbombningar mot kurdiska militära enheter – men det vi sett sedan i oktober förra året utgör terrorbombningar av en helt annan dimension.

15 januari i år gjorde styret i Rojava – eller mer exakt Den demokratiska autonoma administrationen för regionen norra och östra Syrien (AANES) – ett uttalande: ”Denna aggression, som kväver möjligheterna till lösning och stabilitet, är inget annat än en strategi för förintelse och förstörelse” Sedan listade man 73 turkiska attacker endast under de få dagarna 12 – 15 januari. Det handlade bland annat om att två oljeraffinaderier fullständigt förstörts, attacker mot kraftverk som utlöst omfattande strömavbrott, demolering av bostäder och att man med tungt artilleri bombat landsbygden i ett antal distrikt.

I en artikel, 15 februari, redovisade den oberoende nättidningen Truthout en sammanfattande bedömning av den turkiska terrorn: ”Sedan oktober 2023 har turkisk militär dagligen bombat Rojavas byar, städer och civila infrastruktur. Omkring 80 procent av elnätet och vattenmagasinen har förstörts, vilket lämnat miljoner människor utan energi och värme i sina bostäder samt med otillräcklig tillgång till vatten”.
Nämnas bör också att 15 februari i år hade Abdullah Öcalan suttit 25 år i isoleringscell i ett högsäkerhetsfängelse på ön Imrali i Marmarasjön. Hans situation har sedan 25 mars 2021 märkbart förvärrats då han numera nekas tillgång till alla kommunikationsmedel och kontakter med omvärlden, inklusive med advokater och sin familj.

I samband med årsdagen uttalade Kommittéen för Öcalans frihet följande: ”Detta tillstånd är en form av tortyr, som strider mot turkisk konstitutionell rätt, FN-lagstiftning och Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna”.
I skuggan av kriget i Gaza har Erdogan och den turkiska regimen – med hjälp av en nästan kompakt medial tystnad – trappat upp sitt egna våldsregemente.