Kuba: Vem är egentligen Raúl Castro – mannen som Vita huset nu har bestämt sig för att åtala i en domstol i Miami i Florida för nedskjutningen av amerikanska flygplan som upprepade gånger kränkte kubanskt luftrum 1996?
– Det är en mycket stor och mycket viktig dag, deklarerade Donald Trump.
Men är det ens möjligt att fullfölja ett sådant åtal?
Kommentar| Alex Fuentes
Det är ingen hemlighet att processen sammanfaller med den senaste tidens intensifierade amerikanska offensiv mot Kuba – vars mål är att knäcka den kubanska regimen, en regering som vägrar underordna sig Washingtons diktat.
Kubas president Miguel Díaz-Canel sade att anklagelserna mot Raúl Castro visar på ”imperiets frustration” och tillade: ”Detta är en politisk handling utan rättslig grund, vars enda syfte är att stärka det fabricerade fall som används för att legitimera vansinnet i ett militärt angrepp mot Kuba. USA ljuger och manipulerar händelserna kring nedskjutningen av flygplanen som tillhörde terroristorganisationen Brothers to the Rescue 1996.”
Mellan 1994 och 1996 dokumenterade Havanna mer än 25 allvarliga och avsiktliga kränkningar av kubanskt luftrum utförda av organisationen Brothers to the Rescue. År 1995 flög två flygplan in över området norr om Havanna på mycket låg höjd och släppte propaganda till stöd för en flottilj av antikubanska fartyg som seglat från Miami in i kubanskt territorialvatten. Den 2 september samma år flög fem Cessna-plan och fem helikoptrar till stöd för ytterligare en flottilj utanför Varaderos kust i Matanzasprovinsen. Den 9 och 13 januari 1996 kränkte tre flygplan luftrummet norr om stränderna i Guanabo och Santa María del Mar och släppte flygblad längs kusten.
Varje incident rapporterades till det amerikanska utrikesdepartementet, den federala luftfartsmyndigheten FAA och Internationella civila luftfartsorganisationen ICAO.
Internationell press beskriver idag Raúl Castro som en av ”arkitekterna” bakom den kubanska revolutionen 1959 och framställer de nuvarande anklagelserna som ett ”stort slag mot Castroregimen”.
Vem är Raúl Castro?
Raúl Castro föddes 1931 som det fjärde av sju syskon i en familj av spanskt ursprung. Han är yngre bror till Kubas legendariske ledare Fidel Castro och drogs tidigt in i radikala studentmiljöer.
Till skillnad från Fidel, som länge rörde sig inom en bredare nationalistisk och antiimperialistisk tradition, utvecklade Raúl tidigt en tydligare marxistisk orientering. Han gick med i Socialistisk ungdom, knuten till det dåvarande prosovjetiska kommunistpartiet Partido Socialista Popular (PSP).
Före revolutionens seger 1959 var PSP Kubas Moskvatroga parti. Det grundades ursprungligen 1925 som Partido Comunista Cubano men bytte namn under 1940-talet. Partiet sade sig vilja nå en ”demokratisk lösning” på Kubas kris, besegra den reaktionära regimen och bryta underordningen under USA-imperialismen genom upprättandet av en ”patriotisk regering”.
Under början av 1950-talet samarbetade dock PSP med Fulgencio Batistas diktatur. När Fidel Castros rebellgrupp attackerade Moncadakasernen 1953 fördömde PSP aktionen som uttryck för ”kuppmentalitet” och ”kuppmetoder” och vägrade stödja gerillakampen.
Enligt partiets dåvarande stalinistiska logik hade ”kommunismen” redan segrat i en tredjedel av världen och utgjorde mänsklighetens framtid.
Raúl Castro deltog emellertid själv i attacken mot Moncadakasernen den 26 juli 1953. Han var då 22 år gammal. Attacken misslyckades, många dödades eller fängslades och Raúl dömdes till 13 års fängelse. Han frigavs dock efter knappt två år genom en amnesti. Därefter tog rörelsen namnet 26 juli-rörelsen efter datumet för attacken.
Efter frigivningen gick Raúl i exil i Mexiko tillsammans med Fidel och andra revolutionärer. Där deltog han i förberedelserna för expeditionen med båten Granma, som landsteg på Kuba den 2 december 1956.
Av de drygt 80 deltagarna överlevde bara en liten kärna den första konfrontationen med Batistadiktaturens styrkor. Bland dem fanns Fidel, Raúl och Ernesto ”Che” Guevara. Raúl hade då hunnit fylla 25 år.
Under gerillakampen i Sierra Maestra blev Raúl Castro en av rebellarméns viktigaste militära ledare. Den 27 februari 1958 befordrades han till comandante och fick i uppdrag att öppna den så kallade Segundo Frente Oriental Frank País i östra Kuba. Fronten grundades den 11 mars 1958 och blev ett avgörande militärt och politiskt område under revolutionens slutskede.
Efter revolutionens seger kom Castros rörelse och PSP att smälta samman och bilda grunden för Kubas nuvarande kommunistparti. När partiet bildades 1965 blev Raúl Castro partiets andreman som andresekreterare efter Fidel Castro.
Den 1 januari 1959 blev Raúl Castro chef för de revolutionära väpnade styrkorna och senare försvarsminister. Han innehade posten i nästan fem decennier – från 1959 till 2008 – vilket gjorde honom till en av världens längst sittande försvarsministrar i modern tid.
Internationellt övervakade han de kubanska militära insatserna i Afrika under 1970- och 80-talen, främst i Angola – där Sydafrikas armé till slut tvingades retirera – och i Etiopien inom ramen för kalla krigets konflikter. Helt oavsett kritiken mot det kubanska ledarskapet var detta ett uttryck för praktisk internationalism.
Från 1976 var Raúl också förste vicepresident i statsrådet och ministerrådet. När Fidel Castro blev sjuk 2006 tog brodern över som tillförordnad ledare och 2008 blev han formellt Kubas president. År 2011 efterträdde Raúl även Fidel som förstesekreterare för kommunistpartiet – den tyngsta politiska posten i landet. Han satt kvar som president till 2018 då Miguel Díaz-Canel tog över.
Raúl Castro lämnade posten som partiledare 2021, vilket markerade slutet på den så kallade Castro-eran i Kubas högsta ledning, även om han fortfarande betraktas som en historisk auktoritet inom den kubanska statsapparaten.
På Kuba och i stora delar av Latinamerika ses Raúl Castro fortfarande som en symbol för den revolution som segrade för 67 år sedan. Nu, som en följd av trumpismens frammarsch, intensifierar Washington offensiven mot Kuba genom att angripa honom direkt.
Tajmingen är ingen slump.
Den officiella amerikanska förklaringen är att åtalet gäller ”rättvisa” för nedskjutningen den 24 februari 1996. Justitiedepartementet i Florida hävdar att Raúl Castro och fem andra personer ska åtalas för mord, konspiration att döda amerikanska medborgare och förstörelse av flygplan.
Men den verkliga politiska bakgrunden är betydligt sannare.
USA ökar trycket mot Kuba i ett läge där Trumpadministrationen redan skärper blockaden, pressar energiförsörjningen och allt öppnare talar i termer av regimskifte. Reuters beskriver åtalet som en upptrappning av Washingtons kampanj mot Kuba medan The Guardian noterar att det offentliggjordes i Miami – symboliskt nog på Kubas nationaldag.
Men USA står samtidigt inför betydande juridiska problem.
För det första handlar det om platsfrågan. USA och ICAO hävdar att flygplanen sköts ned över internationellt vatten. Kuba har däremot hävdat att flygningarna utgjorde en del av en systematisk provocerande verksamhet riktad mot kubansk suveränitet.
ICAO:s rapport erkände att Kuba tidigare rapporterat flera intrång i sitt luftrum, inklusive flygbladsaktioner över Havanna, men menade att nedskjutningen skedde utan varning och inte som en sista utväg. Kuba hävdar å sin sida att Havannas flygtrafikledning 1996 utfärdade formella varningar till de aktuella flygplanen om aktiverade farozoner norr om huvudstaden. Enligt kubanska uppgifter sköts planen ned mellan fem och åtta sjömil norr om Baracoa-stranden – alltså inom kubanskt territorialvatten.
För det andra handlar det om statlig suveränitet och militära beslut. Raúl Castro var vid tidpunkten försvarsminister och USA försöker nu omvandla ett statligt militärt beslut till ett amerikanskt brottmål. Det är juridiskt möjligt enligt amerikansk lagstiftning när amerikanska medborgare dödas, men folkrättsligt och politiskt är det extremt kontroversiellt eftersom det rör en militär handling utförd av en annan suverän stat.
För det tredje finns frågan om bevisläget – trettio år senare. Mord preskriberas normalt inte i USA, men Kuba kan ifrågasätta bevisningens tillförlitlighet, kommandokedjor, inspelningars autenticitet och vad Raúl Castro faktiskt beordrade.
För det fjärde: är en utlämning ens realistisk?
Kuba kommer med största sannolikhet aldrig att utlämna Raúl Castro. Några eftergifter i framtida förhandlingar är teoretiskt sett möjliga, men en utlämning av revolutionens historiska ledarskap utgör en absolut röd linje för Havanna. Dessutom saknar Kuba utlämningsavtal med USA, vilket innebär att åtalet i praktiken inte får några omedelbara rättsliga konsekvenser för en man som fyller 95 år den 3 juni.
För det femte väcker hela processen frågan om politisk dubbelmoral.
Det som hände 1996 utspelade sig i en kontext av upprepade provokationer mot kubansk suveränitet. Att Washington idag fäller krokodiltårar framstår därför som hyckleri. Under senare år har USA samtidigt tolererat eller stött operationer i Karibien och Latinamerika där hundratals civila mördats utan att krav på internationella åtal rests.
Brothers to the Rescue 1996 var dessutom långt ifrån någon neutral ”humanitär organisation”, enligt Havanna. Den kubanska regeringen har konsekvent hävdat att gruppen genomförde organiserade politiska provokationer mot ön och att medlemmarna fungerade som aktörer i en destabiliseringskampanj mot den kubanska staten. Det undergräver den amerikanska bilden av händelsen som ett angrepp på helt oskyldig civil luftfart.
Åtalet mot Raúl Castro handlar därför mindre om en plötslig juridisk upptäckt än om en politisk offensiv. Washington återupplivar ett trettio år gammalt fall i ett läge där blockaden skärps, Kubas energiförsörjning attackeras och regimskiftesretoriken återigen görs rumsren i amerikansk politik.
Den 20 maj erbjöd USA:s utrikesminister Marco Rubio en ”ny relation” till det kubanska folket i samband med ett aggressivt tal på spanska riktat mot Raúl Castro med anledning av Kubas självständighetsdag. Rubio lade hela skulden för den djupa ekonomiska och sociala krisen på den kubanska regeringen.
Om den amerikanska blockaden – och om hoten mot andra länder som försökt förse Kuba med olja – sade Rubio ingenting.
I sitt tal uppmanade han Kuba att återinföra kapitalismen och lovade ”Una nueva Cuba” – ett nytt Kuba.
Det är inte första gången Washington försöker kriminalisera Raúl Castro. Redan 1996 försökte amerikanska myndigheter koppla honom till narkotikahandel, men utredningarna ledde aldrig till några formella åtal på grund av brist på hållbara bevis och diplomatiska komplikationer.
Åtalet mot Raúl Castro utgör därför ett betydande politiskt och juridiskt angrepp i en tid då Vita huset intensifierar sina påtryckningar mot Havanna i syfte att få Kuba att kapitulera.
Men juridiskt står USA inför ett grundproblem: händelsen rör en gammal militär operation utförd av en suverän stat i en konfliktpräglad situation med återkommande luftrumskränkningar och långvariga politiska provokationer.
Marco Rubio beskriver nu Raúl Castro som en ”rymling” – en formulering som på Kuba och i Latinamerika väcker både ilska och förakt. Samtidigt rapporterar The New York Times att ett amerikanskt hangarfartyg gått in i Karibien medan The Wall Street Journal skriver att Trump överväger att tillämpa samma metoder mot Kuba som tidigare användes mot Venezuela.
Hands off Cuba!
Övre bilden: Ernesto ”Che” Guevara, Raúl Castro och Fidel Castro