Den 28 juli inföll Earth offshoot day, dagen på året då vi har förbrukat jordens förnybara resurser, något som sker tidigare och tidigare för varje år. För Sveriges del inföll den redan i april. Värmeböljor och skogsbränder har de senaste veckorna rasat i Europa. Klimatförändringarnas effekter blir mer och mer synliga och svåra att avfärda – även för den mest inbitna konspirationsteoretikern. Att vi tömmer våra resurser likaså. Ändå händer förvånansvärt lite.

Utrikesminister Ann Linde har lämnat över ett ”Letter of Intent” till NATO-ledningen. En avsiktsförklaring alltså. Det handlar om vad Sveriges regering vill med NATO-medlemskapet. Sverige är nämligen nu accepterat som ”ansökarland”. När det gäller kärnvapenhanteringen vill den svenska regeringen uppenbarligen understryka att NATO inte riskerar några problem.

En av punkterna vid NATO:s toppmöte i Madrid i slutet av juni handlade om att bekämpa migration på militär nivå. De styrande i krigsalliansens medlemsländer – som etablissemanget i Sverige ansökt om medlemskap i – ser mänsklig migration över Medelhavet som en fara, som en form av krig­föring och som ska besvaras med militära medel.

Strejken handlar inte om löner. Den handlar om att fyra av tio piloter sades upp under pandemin. I ett avtal lovades de återanställning. Istället hänvisas de nu till bemanningsföretag. Vi känner igen mönstret alltför väl.

Är det så här det ser ut – med krig, försörjningskollapser och politisk desperation – när en världsordning går sönder och produktionssätt brister? Alltså när ”produktivkrafternas” tryck på ”produktionsförhållandena”, som det kallas i marxismen, får hela det ekonomiska och politiska systemet att rämna?

På kort tid har USA:s högsta domstol fattat två beslut som fått många att häpna. Det gäller rätten att bära vapen och det gäller aborter.