Kommentar

När förra veckans socialdemokratiska haveri i migrationsfrågan slutade i att ledningen fick slå till reträtt i frågan om utvisningar av artonåringar efter en revolt underifrån var de en viktig seger. Nu behöver asylrörelsen knyta an till de krafter som drev fram ändringen för att stoppa den rad av försämringar som Tidöregeringen lagt fram för riksdagen i vår.

En stor nyhet denna vecka har varit hur den omdebatterade brottsprovocerande sajten Dumpens ansvariga utgivare Sara Nilsson har dömts att betala skadestånd till en man för grovt förtal – och hur Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson entydigt ställt sig på Dumpens sida, och erbjudit sig att betala både skadeståndet och rättegångskostnaderna.
Internationalen har fått in två texter, av Gay Glans och Bodil Carlsson, som diskuterar hur det som hänt kan tolkas, från två olika perspektiv.

Den kraft som skulle kunna hämta stöd i sekelgamla krav på inflytande och rättvisa på jobbet och använda sin möjliga makt i produktionen för att tvinga fram en verklig klimatomställning är tyst.
Lars Henriksson funderar på vad nedläggningen av Santa Maria i Mölndal säger om arbetarrörelsen.

USA:s offensiv mot Kuba har trappats upp, det är ingen prognos utan ett reellt hot. Med ekonomisk strypning, hot mot tredje land och sanktioner som politiskt vapen skärper Washington sitt långvariga blockadkrig för att knäcka öns energiförsörjning och tvinga fram regimskifte – med förödande humanitära konsekvenser som följd.

Kristdemokraterna talar om att ”hålla packet borta” för att främja de ”svenska värderingarna”. Socialdemokraterna talar om en ”integrationsskuld” som måste åtgärdas. Båda sakerna handlar om att rensa Sverige från människor som är mörkhyade, svarthåriga eller har ”främmande” namn. Som anses icke önskvärda enbart på grund av sitt ursprung. Och som avhumaniseras med ett språkbruk som klumpar ihop alla invandrare som en annan och sämre sort, inte riktiga människor.

Tidöregeringen åberopar ”kristna värderingar” men driver igenom en allt brutalare migrationspolitik – där till och med retroaktiv lagstiftning diskuteras. Nu höjs kritiken från oväntat håll. Pratet om ”kristna värderingar” används för att motivera stängda gränser och hårdare tag mot migranter. Men i Svenska kyrkan växer motståndet. På ett seminarium i Stockholm riktade Svenska kyrkans biskop i Stockholms stift, Andreas Holmberg, en svidande kritik mot regeringens politik och kallade den ”inte värdig en civilisation”.

”Röda linjer” har blivit ett återkommande begrepp i svensk politik, det tänkt att signalera principfasthet. Men alla röda linjer fyller inte samma funktion. Inför valet 2026 riskerar både krav på regeringsmedverkan och förhandsveto mot vänsterpolitik att bidra till en politisk låsning där klassintressen döljs bakom taktiska positioneringar samtidigt som den svenska höger–SD-regeringen ges andrum.

Under många år har jag läst Lena Mellins krönikor i Aftonbladet. Jag har långt ifrån alltid hållit med henne, men hon har ofta fått mig att stanna upp och begrunda det hon skriver. Det är en styrka.
I lördagens Aftonbladet kom dock ett bottennapp. Där jämför Mellin Donald Trump och Vladimir Putin med Greta Thunberg. Alla, menar Mellin, lider av hybris.

Efter USA:s kriminella militära intervention i Venezuela pekar nordamerikanska medier på att Washington nu planerar att gå vidare mot Kuba. Det är samma typ av hot och destabilisering som tidigare riktades mot Nicolás Maduros regering och som kulminerade i kidnappningen av Venezuelas president.
Och de som idag planerar nya angrepp mot Kuba vet mycket väl att landet – till skillnad från Venezuela – är resultatet av en segerrik revolution. Det kubanska samhället har formats under konstant belägring och är härdat av decennier av ekonomisk krigföring, mediekampanjer och militära hot.