I en tid av accelererande klimatkris och med den mest reaktionära regering Sverige haft sedan rösträtten erövrades borde varenda facklig kongress vara ett tillfälle för dramatisk omprövning och strategisk nyorientering. I synnerhet som denna regering valts genom att ett rasistiskt och högerextremt parti dramatiskt ökat sitt stöd i arbetarklassen. Kan man tycka, i alla fall.
Tisdagen den 15 november röstade en majoritet av IF Metalls avtalsråd för LO:s/IF Metalls låga krav på 4,4 % i lönelyft från första april 2023. Eftersom de fackliga huvudorganisationerna redan slagit fast kraven var omröstningen i praktiken ett spel för galleriet. Det skriver Gunnar Pettersson, ordförande i IF Metall på Volvo Lastvagnar Umeå.
På fars dag, söndagen den 13:e november, manifesterade vi ”Rebellpappor” i Stockholm, Göteborg och Avesta. Det gjorde vi för att klimatkrisen är akut men politikerna slår dövörat till. Det skriver Thomas Hörberg, en av grundarna till Rebellpapporna och aktiv i klimatrörelsen Extinction Rebellion.
En osund tystnadskultur breder ut sig i dagens svenska maktelit när det handlar om beslut som anses ofrånkomliga men är svåra att försvara i fullt dagsljus. Det skriver den tidigare MP-riksdagsledamoten Valter Mutt.
Efter en tumultartad valrörelse har var och en sin syn på vad som hände och vad som borde gjorts annorlunda. Det finns en massa saker som vi kan förbättra och bli klokare kring, liksom styrkor som vi måste värna. Men redan innan vi ens har en färdig valutvärdering kommer vi behöva starta arbetet med att bygga opposition. Det skriver Aron Etzler, partisekreterare för Vänsterpartiet.
Att jämställa fredliga klimataktivister med de som spränger kraftverk eller järnvägar och broar i luften är naturligtvis orimligt. Eftersom maxstraffet för sabotage är fyra år öppnar en fällande dom dessutom för betydligt hårdare domar i framtiden. Det skriver Kjell Östberg, apropå den aktuella rättegången mot tio miljöaktivister i Stockholm.
Att SD använder rasism som valstrategi är intet nytt, men hur ska vi förstå att även den ”finare” borgerligheten numera går i samma riktning? Ett svar ligger i det konstiga 2010-talet: decenniet där ”ingenting” förändrades, men där allt samtidigt var i rörelse. Det skriver kulturgeografen och marxisten Ståle Holgersen.
Många medlemmar i Socialistisk Politik är också medlemmar i Vänsterpartiet och ska för första gången delta i V:s valkampanj. Men vart är partiet på väg? Det frågar sig Anders Karlsson.
Ska en domstol kunna upphäva demokratiskt fattade riksdagsbeslut? Det är något som de borgerliga partierna liksom liberala ledarsidor förespråkar för att ”skydda demokratin” mot folkmajoriteten. Men Torbjörn Tännsjö varnar för en sådan utveckling.
